Oh Captain! My Captain!
Vi fans är alla medvetna om att vågorna ofta går höga på Hammarby Sjö med vågtoppar av eufori, som under förra våren, och djupa dalar som i den evighetslånga vandringen i det träsk som kallas Superettan. Vi Hammarbyfans kallas ju också ofta för kravlösa av supportrar från andra föreningar då de menar att vi egentligen inte bryr oss om ifall vi vinner någonting, vilket vi sällan har gjort historiskt, bara vi får sjunga, dricka öl eller vara allmänt höga på hasch eller några andra substanser.
Ingen har väl missat den resa som Hammarby nu är ute på där man klart och tydligt deklarerat att siktet är inställt på att etablera sig som ett ständigt topplag i Allsvenskan där vi spelar i Europa varje år, med 50 eller fler inspelade poäng varje säsong. Hammarby har dessutom varit extremt tydliga om att det är en process som måste få ta tid då vi rent ekonomiskt ligger en bra bit efter Malmö FF och även en bit efter några andra topplag. Alla som har varit med om en längre resa vet att det krävs tålamod då det tar en stund tills man är framme vid målet. En lång resa kräver också en tydlig vägvisare, en kapten, som klart och tydligt pekar vart vi är på väg och hur vi skall komma dit.
Hammarby har valt Stefan Billborn till att bli denna kapten, med uppgiften att leda oss framåt och ticka av delmål efter delmål på väg mot det stora slutmålet. Att säga att Billborn levererade under sin första säsong som kapten är en underdrift då det, innan säsongen, var väldigt få som trodde på Hammarby som ett topplag. Visst, vi tog oss inte hela vägen till Europa men spelet och sättet vi spelade fotboll på lovade mer och då framförallt under våren. Givetvis gjorde detta också att förväntningarna på den innevarande säsongen stegrades och vissa supportrar, som kanske är mindre luttrade än jag själv, började prata om SM-Guld 2019. Även vissa spelare i Hammarby har pratat om, och pratar om, SM-Guld 2019, vilket jag personligen ser som ett sundhetstecken då jag anser att man skall sikta högt för att utvecklas. Som Von Heidenstam så passande diktade, "Hellre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge".
Notera dock att varken någon i Hammarbys ledning eller någon ur tränarkonstellationen har pratat om SM-Guld 2019 utan hela tiden refererat till delmålet att ta 50 poäng per säsong, utveckla spelet nivå för nivå och att samtidigt stärka föreningen både strukturellt och ekonomiskt under varje säsong.
För att utföra denna Ekonomiska resa är Hammarby tvungna att sälja spelare, då det inte räcker att ha Sveriges bästa publik i ryggen för att närma sig de allra främsta tillräckligt snabbt. Det gjorde man också och vi fick se Neto Borges och Björn Paulsen lämna Hammarby, där framförallt Borgesaffären gav oss ny grund för att ta nästa steg mot vårt mål. Tyvärr så valde även Jiloan Hamad att lämna Hammarby och Johan Wiland och Junior var när försäsongen startade, och är fortfarande, långtidsskadade och borta på obestämd tid.
Jesper Jansson skred då direkt till verket och införskaffade ersättare som, på sikt, kan bli mycket kapabla. Spelare som Bojanic, Kacaniklic och Kjartansson är spelare med spetsegenskaper, där de två sistnämnda inte hade spelat så många matcher, på sista tiden, innan de kom till Hammarby. Och så är verkligheten som Hammarby står inför i nuläget. Om vi skall hitta spelare med de kvaliteter vi söker så får vi titta på avbytarbänkarna i större klubbar efter spelare som hamnat snett eller åkt på en skada och är på väg tillbaks. Det är vår placering i ”The Food Chain” helt enkelt, iaf som det ser ut i nuläget. Lägg till en skadad Dennis Widgren, en otränad Gianluca Curci och två oprövade utländska spelare (Jean De Brito och Kossounou Odilon) så förstår Ni att Billborn och hans tränarstab inte haft det så lätt att spela ihop ett slagkraftigt lag.
När Ni har nu förutsättningarna klara för Er inför 2019, med höga förväntningar, förlust av bärande spelare och införskaffande av spelare som har olika typer av problem är det ganska lätt att se varför försäsongen var så dålig som den var, med uttåg i cupen och dåliga prestationer i många träningsmatcher. Inte heller starten på Allsvenskan har varit lysande även om spelet har lovat fler poäng än de som spelats in.
Och nu kommer klon i resonemanget, med förutsättningarna ovan i minne. En del supportrar var nu, helt plötsligt, inte nöjda med Billborn, vår kapten som skall föra skeppet framåt, och vissa gick till och med så långt att de börjar tala om att ersätta honom. Och det efter 5 omgångar av Allsvenskan. Och det i det historiskt kravlösa Hammarby. En spontan fråga som direkt rusade till mitt huvud var om vi inte har lärt oss någonting av vår historia, tiden i Superettan när vi hela tiden bytte tränarkonstellationer och sjönk djupare och djupare ned i träsket. Det var först med Nanne Bergstrand som vi hittade någon typ av långsiktighet vilken har fortsatt nu med Billborn vid rodret, även om klubben gjorde ett snedsteg med Michelsen en kort tid.
Så jag ber Er alla supportrar. Låt denna resa ta den tid som den behöver så kommer den att få ett lyckligt slut. Ha tålamod med tillfälliga ”dippar” resultatmässigt och låt processen ha sin gång. Låt vår kapten, Stefan Billborn, få styra skutan i lugn och ro, med stöd av Jocke, Pablo och ledningen. För att byta kapten när resan bara har börjat brukar sällan vara en bra ide, framförallt om denna faktiskt bevisat att vi är på rätt väg mot vårt mål och styr med stadig hand. Vidare är jag säker på att vi även denna säsong kommer att nå 50 poäng när Allsvenskan är slutspelad även om det varit lite hackigt i starten. För det finns stor kvalitet i truppen och samspelet kommer bara att bli bättre och bättre över tid. Under förra säsongen var våren underbar, ur ett Hammarbyperspektiv, men denna säsong tror jag verkligen att både sommaren och hösten kommer att vara vår bästa tid, en tid när mer och mer "kuggar i" och resulterar i både bättre spel och fler poäng.
Jag vill avsluta med att säga att detta inte betyder att vi supportrar skall vara kravlösa, då krav behövs för att nå resultat, men dessa krav måste vara realistiska och ha en utgångspunkt i de förutsättningar som finns att utgå ifrån. Först då kan vi bli framgångsrika. Panik och snabba förändringar gynnar ingen.
Nu sluter vi oss samman runt Stefan Billborn, det övriga ledarteamet och ledningen och stöttar dem fullt ut så skall Ni se att vi snart tar ytterligare ett steg mot det utstakade målet där Hammarby är ett topplag varje säsong. För framtiden är fortfarande Grön-Vit, om vi bara har tålamod nog att vänta på den.