Oh, vilket party - när det är fest då är HBK som bäst
Halmstad kom tillbaka starkt efter förlusten mot Kalmar. Vilken klassiker det blev på Friends Arena!
Smokinglirarna. Det var ju det som spelarna i AIK brukade kallas. Känns som om Halmstad är på väg att ta över det epitetet. För när det är fest då är HBK som bäst. Så har det i varje fall sett ut i inledningen av den allsvenska comebacken. Ge oss Malmö på Swedbank eller AIK på Friends. Då spelar vi ut. Mot de stora lagen på de stora arenorna. Men ge oss inte Gefle/Åtvid. Då har vi svårt att tända till. Och det är klart, efter ett år i SuperEttan och med flera spelare som aldrig spelat sådana stora matcher tidigare är det kanske inte så konstigt att det blir extra mycket adrenalin. En annan förklaring kan vara ytorna. I matcher där Halmstad inte förväntas föra spelet utan möter ett hemmalag som vill framåt blir det helt andra ytor för HBK att snabbt ställa om och anfalla. Och Halmstad verkar trivas med det.
För i söndags SPELADE HBK verkligen ut. Jag som tidigare efterlyst just SPEL fick så mycket av den varan att det räckte och blev över. Halmstad täppte till käften på dödgrävaren, tryckte ner den allsvenska DÖDEN i säcken och om inte knöt till så höll de honom i varje fall på behörigt avstånd ett tag till. Just när lien börjat höjas så växte partycrasher BLOMberg upp vid bortre stolpen och KNOPPADE in kvitteringen. HBK fick nytt LIV. F-n vad poetiskt! Halmstad visade att även de kan. Halmstad producerade lika många mål i en match som de tidigare gjort på fem. och det var inte vilka mål som helst heller. Fick ögonkontakt med Mikael Boman genom TV-skärmen (jodå jag lovar, han såg mig) och kände att NU…några sekunder senare seglade bollen via Bomans panna in i Stamatopoulos högra kryss. I andra halvlek var Boman framspelaren när Gudjón Baldvinsson stänkte in 2-2 i nättaket. Riktiga klassmål. Och som grädde på moset: Jesper Westerbergs välavvägda lyra i 90.e minuten avslutad med en spegelvänd kopia av Fredrik Ljungbergs nick i Berlin 2006. Så härligt att få släppa loss det stora ”segervrålet” igen. Fast det borde kanske varit en riktig seger? Halmstad skulle haft en straff när Bahoui räddade med handen på Westerbergs närskott. Barcelona får ALLTID den typen av straffar. Men Halmstad? Glöm det! Fast jag tror inte att det spelat någon roll. Kvitteringen kom ju en stund senare ändå genom Baldvinsson. Man måste också väga in att ett eventuellt straffmål där hade förändrat resten av händelseförloppet.
Och jag som undrade var Andreas Landgren var efter matchen mot Kalmar. Svaret är förmodligen att han redan då var på plats på Friends Arena. Gick och laddade, studerade varje grässtrå in i minsta detalj och förberedde sig för sin stora stund. För mot AIK tycker jag han var magnifik. En klippa matchen igenom, en ledare som gav HBK en stabilitet som tidigare saknats. Jens Gustafsson hade ju gjort den lite oväntade rockaden och flyttat ut Fagge på kanten medan Rojas var tillbaka i mitten. Jag hade förväntat mig ett rakt byte Sella mot Blomberg. Men Landgren/Rojas funkade bra. Fast jag vet inte. Är inte riktigt 100 på att Rojas håller i Allsvenskan. Det känns som att han nuförtiden är lite som Mowgli ”jag är minsann tuffare än somliga tror” i Djungelboken och hela tiden ska sätta in sina patenterade ”axel mot axel” tacklingar istället för att tillföra det som borde vara hans huvuduppgift: kreativitet. Men jag kan ha fel, han var ju faktiskt inblandad i förspelet till 2-2 målet.
Ett alternativ till Rojas på innermitten skulle kunna vara…Selakovic! Fortsätt som mot AIK men testa Sella bredvid Landgren mot Öster. Vill minnas att Stefan användes där i Heerenveen den första tiden efter flytten. Jag tycker att han har egenskaperna som krävs: bra speluppfattning och passningsfot. Rutinen och inte minst ”elakheten”. Tommy Söderberg tyckte inte så 2002 men idag är Sella inte en spelare som kliver undan. Tvärtom. Den lite snällare Fagercrantz kan få briljera med sin högerdoja på kanten så tar Sella hand om taktpinnen i mitten. Jag tror på det. Och på den andra kanten tycker jag att Johan Blomberg har ett klart övertag på Steindórsson i nuläget. För mig har ”Kiddi” varit en besvikelse hittills medan Blomberg överraskat positivt.
Och Mikael Boman fick göra sitt första allsvenska mål, väl förunnat efter allt hans slit. Firma B&B är på god väg att växa in i den allsvenska kostymen. Jag har haft mina dubier men söndagens fullträffar kan bli guld värda för självförtroendet framöver.
I CMORE-studion kraxade olyckskorparna om att varningsklockan ringer för en nykomling som inte tagit några segrar i början av serien. Det är ju i början som nykomlingarna brukar ha tron och energin och plocka sina flest poäng. Det är sant. Fast å andra sidan: hellre en nykomling som växer in i det efterhand än en nykomling som ”dansar en sommar” för att sedan falla igenom helt. Och som jag skrivit tidigare: Halmstads BK är ingen vanlig nykomling. Och även om det snart behövs en seger så har i alla fall TRON kommit tillbaka.
