Krönika: Att få tillhöra något större
Äntligen har dagen kommit, dagen då vi återigen enas på den plats vi kallar för hem. Det har varit en lång väg dit men nu börjar det rödblåa ljuset glimta i slutet av tunneln.
Det senaste året har inte varit lätt för någon: pandemi, kriser och en omvärld som har hållits gisslan av ett virus som tagit många liv. Vår vardag har vänts upp-och-ner med social distansering, restriktioner och munskydd. Fotbollen har, med all rätt, fått kastas åt sidan när samhället har gått på knäna. Fotbollsarenor i hela världen har ekat tomma och tv-bolagen har lagt till konstgjorda publikljud i sändningarna – det som en gång var vårt allt har inte varit sig likt i snart ett och ett halvt år.
Trots elden som brinner i hjärtats varje vrå för Sällskapet har Covid-19-vardagen tärt på en som människa och supporter – hopplösheten har smugit sig på och sköljt över en likt ett plötsligt regnoväder en sommardag i juni. Kommer jag någonsin få gå på fotboll igen? Dramatisk frågeställning, men det är en tanke som har dykt upp titt som tätt och jag är övertygad om att jag inte är ensam.
Det där ordet, det förbannade ordet “ensam” har dominerat vår vardag alltför länge. Ingen människa ska behöva känna sig ensam, ingen fotbollssupporter i allmänhet och ÖIS:are i synnerhet är någonsin helt ensam. Jag vet det för jag har varit en del av den rödblåa familjen i hela mitt liv och här står vi alla enade för klubbens bästa, här förenas vi alla med samma dröm – att en dag få se vår klubbsköld med anor från år 1887 tillhöra eliten igen. Stjärnan över vårt klubbmärke kommer aldrig att slockna så länge vi supportrar finns kvar och håller den brinnande med vår passion.
Jag är övertygad om att känslan att få tillhöra något större, vilket vi ÖIS:are gör varje dag, har räddat många människoliv – pandemi eller ej. Den senaste tiden har satt sina spår och vår övertygelse har aldrig prövats så här kraftigt, därför kommer det kännas extra härligt att få bege sig till Gamla Ullevi som kommer vara fylld med kärlek och trohet.
Matchen i dag, måndag den 19 juli är för alla oss ÖIS:are som har kämpat oss igenom de tuffa tiderna och har längtat efter att på plats kunna se våra rödblåa hjältar beträda Gamla Ullevis gräsmatta. Matchen i dag är även för alla våra rödblåa supportrar som inte finns med oss längre.
En sak är givet, ÖIS är livet.
