Ojämnt Bajen föll mot Peking
"Vi är ett lag i uppbyggnadsfas," löd Mats Solheim efter matchen emot IFK Norrköping som slutade 0-2 tidigare idag.
Volkswagen Stockholm Cup, som det så uttryckligen heter, kom och gick, utan att Bajen satte några märkbara avtryck i Tele2 Arenas matta. Jakob Michelsen var inte heller märkbart imponerad av sina mannar, och stod i CMore-rutan både den ena och den andra gången med lätt höjt ögonbryn, lätt kritiska ord, och en lätt – underpresterande, om man får säga så, spelartrupp. Försäsongen är lång, och ofta inte alls representativ för vad som komma skall, när Allsvenskan väl drar igång. Men något bättre bör det nog bli för att man ska kunna gå djupt i Svenska Cupen, och för att man ska plocka något på fjolårets ljumna poängskörd.
Det var i perioder fint väder under dagen, och de 5028 som hade samlats på Nya Söderstadion under lördagsförmiddagen hoppades nog på att få se på en mer samlad defensiv än den som gick av planen senast, efter tappet till 2-3 och förlust emot HJK Helsingfors och dess 6 mannar stora bortaklack. Så skulle det tyvärr inte bli.
Matchen inleddes piggt nog; Michelsen presenterade en traditionell 4-4-2, med nyförvärvade Hamad in ifrån start redan – en spelare som för övrigt visade toucher av helt annan klass än många av de övriga spelarna på planen. Det syns varför Hoffenheim, en stadig Bundesligaklubb, var intresserade, och trodde på honom så länge. Det är inte helt hundra ännu, såklart, men löftet syns. Om det infrias – återstår att se.
Att tappa efter 10 minuter är, orsaker till trots, inte det man vill se emot en Allsvensk konkurrent. Försäsong är vad försäsong är, och är man speciellt förtjust i att grunda sin säsongsprediktion på skenhelighet, kan en dålig försäsong till och med få en att känna sig litet säkrare på vad den kommande säsongen kommer att ge. Men efter ett kortare avbrott för att få Sebastian Andersson av planen, så är det ändå märkbart att Peking sätter sig i förarsätet och rivstartar därifrån. Hamad, har ett läge han inte riktigt får till, med inspel ifrån Khalili. Men tio minuter senare gör Peking 0-1, och, ja – ridå. Bajens två finaste chanser kommer i 40e och 42a, i rapp succession med Hamad som huvudinvolverad. Som sagt, löftet, det finns där.
Andra halvlek bjuder inte på så mycket mer än chanser som inte skapas. Det blir ingen match som frustrerar för att man har chanserna, men inte sätter dem – det kommer inte så långt. Speluppbyggnaden tar lång tid, det är mycket trianglar på mittfältet vars slutliga destination blir åt vänster eller höger, bakåt i planen, framåt, i sidled igen. Kennedy styr sitt mittfält, men det går inte framåt. Yttrarna man har för dagen söker sig inåt planen, där Peking är tätt grupperade och avstyr det mesta man slänger emot dem.
Det är att kämpa i motvind, eller, kanske som Mats sade efter matchen – det är en trupp i ombyggnad och uppbyggnad, som faktiskt kanske kämpar litet emot sig själv. Identiteten har brutits upp och stommen har omarrangerats. Vad som väntar nu är än så länge mer en fråga än ett konstaterande.
Det skeletala av vad Michelsen vill göra finns där, och det är mer rörligt, redan, än vad det var under tidigare regim. Utan en sittande, statisk defensiv mittfältare som ofta använts tidigare, använder man sig idag av Dusan och Kennedy som balansspelare på mittfältet, och spelar en mer flytande 4-2-4. Torsten och Hamad bytte kant med varandra i andra halvlek, även om de inte i strikta termer någonsin spelare på kanten.
Det blir intressant att se vad Michelsen i slutändan vill göra av Jiloan, som hade första touchen, men saknade vana och det lilla sista, men som ändå gjorde nytta vart än han var. Blir det som en tia, eller blir det som yttermittfältare?
Även, om Leo kommer att fortsätta få kämpa för att ta ett inhopp här och där. Han var pigg idag, även om det, som för det övriga laget, tycktes stå en Simon Skrabb emellan honom och oblivion, eller mål.
Idag hade Peking definitivt övertag – en inspelad trupp som kan tappa ett par fundamentala spelare utan att det är något som överdrivet syns. Speciellt stabilt får det lov att säga att det såg ut, med tanke på att Bärkroth och Eliasson redan tidigare fått utgå med lättare skada, och nu även Andersson och Sjölund. De kontrollerade någorlunda matchbilden och styrde den dit de ville.
Man kan, som Bajensupporter, argumentera hela dagen för att laget var en – två chanser, och ett – två domslut, ifrån att kvittera dagens siffra till en oavgjord en. Birkirs hands – som ledde till 0-2, när Ömmi chansade åt fel håll, istället för att vänta ut Wahlqvist, som placerade bollen mitt i mål – var litet tveksam, och avblåsningen till frispark för att Imad drog litet hårt i sin back var – ja. Synpunkter finns.
Laget är i en uppbyggnadsfas, i Mats Solheims egna ord. Såhär tidigt in i säsongen är det i alla fall inte en nedåtgående trend, och det finns en del positiviteter att dra ifrån det nuvarande laget. De är bara rätt isolerade än så länge, och utgör inte den helhet som Michelsen säkerligen är ute efter. Och, det är försäsong än.
