Olé, Lallet!
Termometern visade på 6 plusgrader när jag kom hem till lägenheten i Sofia. Då hade jag vandrat Folkungagatan från Medis, gått sakta och visslat. Det är nåt som händer i Bajenland, det vibrerar av en positiv enstämmig sång. Bajen ska upp, Bajen ska upp med stil.
Att det är vackert att ta sig till Söderstadion är ingen nyhet. Tunnelbana såväl som normalt sett nedstämda bussar känns som resan mot himmelriket. Ingenting går i moll, varje match kommer att bli årets match och i år är det bättre än vanligt. Jag diskuterade med en vän om det var nu man skulle börja få hybris. Vi kom fram till att det kanske var lika bra, någonstans måste vi ju landa i en reell världsbild. Det här är för bra för att vara sant, Bajen är för bra för att vara sant och jag är inte säker på att Christophe Lallet slutat dansa än.
Han har ju drömt om det här. Drömt om sina första steg i en seriematch på Söderstadion, drömt om att få göra mål inför Sveriges vackraste publik. Drömt om att få höra sitt namn sjungas efter att slutsignalen ljudit efter ett positivt resultat. Lallet utnämndes till matchens lirare men jag är osäker på om han ens kom ihåg att hämta priset. Det fanns någonting i honom som andades revansch ikväll, trots en klart godkänd hemmapremiär men visserligen en något sämre insats i Umeå. Visst, det blir lite för svårt ibland, överamtiöst tror jag man kallar det och det är något som antingen slipas bort eller spetsas till. Man kan säga mycket om honom, nyförvärvet från Degerfors, men om det är något han är så är det vår förlängda arm nere på planen.
Lallet älskar den här klubben, det här emblemet, precis lika mycket som du och jag. Det är den snabbaste vägen till en supporters hjärta men det är också den svåraste rollen att ta på sig. Antingen är du en spelare likt Dahl som kanske främst vinner boll snarare än skapar lägen och öser in mål, samtidigt som du bedyrar din kärlek till klubben. Lallet däremot, han har ingen direkt tanke bakom sitt spel. Det är en kille som växt upp och blivit förälskad i hela kulturen som Hammarby innebär och han vill bevisa den genom att få vår bekräftelse. Det är högt spel att spela, ingen gillar en teknisk spelare som aldrig lyckas, men Lallet lyckas. Och ikväll lyckas han med det mesta. Vi älskar redan Lallet men framför allt älskar han oss. Det är inte bara fint, det är fan i mig en fröjd att se.
Men om Castro bar anfallsspelet i förra matchen var det här mer utav en ren laginsats. Det var laget Hammarby som anföll genom kombinationer varvat med mer raka anfall. Fräcka väggspel, mer eller mindre precisa djupledsbollar och en frustande Sinan i varje nickduell. Nej framåt fanns det egentligen ingenting att klaga på förutom en sak och det är inte så bara. För hur snyggt man än rullar runt på kanten, utanför straffområdet eller nere vid hörnflaggan, så skapar man alldels för lite heta målchanser. SInan som ska vara vår striker i straffområdet fick alldeles för lite bra bollar att jobba med och ur det hänseendet påminde det mycket om Umeå borta. Där kom bollen in, men då fanns det inga spelare där. Idag kom bollen in bra 3-4 gånger, 3 av dessa gjorde vi mål på. Det säger nåt om Bajen i år, mer än någonting annat kanske.
Ska vi någonstans ha lite sans och vett så syns det var Max ska spela. Törnstrand är bra så länge Theo gör honom riktigt bra, något hårt sagt. Men Marcus ser fortfarande vilsen ut till och från och när han har Figge som yttberback blir det inte direkt bättre. Marcus är en spelare som gärna chansar in i en duell snarare än att ta det säkra före det osäkra och avvakta nån sekund till. Erik är en spelare som i raka motsatsen tar flera meter extra bakåt, väntar in och försöker hugga. Antingen hinner motståndet för nära så det blir farligt innan Figge vågar stöta, eller så missar han när han väl stöter. Monteiro och Theo har stenkoll på sitt, där känns det helt tryggt och kanske landar Törnstrand och Figueroa där också.
Under försäsongen stod vi och svor åt att det skulle pressas högt utan att vi klarade av det. Nu när poängen duggar in ser vi reusltatet av det jobbet som gjordes då. Första 30 och egentligen hela andra halvlek fungerar den höga pressen fläckfritt och det var sådär lugnt och tryggt att se Bajen spela fotboll igen. Så länge inte BP fick in bollen mellan mittäflt och backlinje så skapade man ingenting av större värde vilket är ett gott betyg till hela laget men framför allt till de tre som spelade centralt. Castro fick inte lika mycket uträttat framåt som sist, men han slet i 90 mintuer plus tillägg. Baggio gjorde det bra matchen igenom, Dahl spelare det spel som Dahl kan spela och det är det vi älskar honom för. När sedan "Det finns bara en"-Bojassen kom in och stängde till ytterliggare kunde man luta sig tillbaka.
Det gör ont i mig att jag inte kan åka till Brage, jag avundas er som kan. Det blåser nya vindar på Södermalm. De värmer mer än den analkande våren någonsin kommer att göra.
Hasch&Thinner!
/Gustaf Granqvist
Twitter: @ggranqvist
