Olof Persson: "Jag hatar se folk slänga bort sin talang"
Olof Persson (och Jeff Aubynn) 2005.

Olof Persson: "Jag hatar se folk slänga bort sin talang"

Hur tänker Olof Persson fotboll? Vad ska han tillföra laget? Vad saknade 2013 års lag? Himmelriket har träffat honom där han berättar.

Först och främst, välkommen tillbaka, Olof!
– Tack så jättemycket. Det känns otroligt bra. Jag är väldigt glad att vara i Malmö FF på nytt.
 
Varför tror du att Daniel Andersson och MFF ville ha dig?
– Egentligen ska du fråga dem om det, men jag tror att de tycker att jag har gjort bra ifrån mig på jobben som jag har haft som tränare. Jag har haft en bra approach till spelarna som jag har arbetat med, jag har en bra personlighet, jag är en gammal MFF:are som vet vad klubben står för och vad klubben vill.
 
Var det självklart att tacka ja?
– Absolut, det fanns ingen tvekan. Det är ju ett drömjobb för mig; i den fasen som jag är nu i min tränarkarriär så kan jag inte se något som skulle vara bättre. Detta är absolut det bästa jag kunde få.
 
Om du får säga det själv, vad kommer du att tillföra laget?
– Den är lite svår den frågan, men jag kommer att komma in med mitt sätt att vara, mitt sätt att träna, mitt sätt att leda olika övningar. Sen så tror jag att jag kommer att kunna stötta upp Åge (Hareide) med kunskap… eller inte kunskap, kännedom är ett bättre ord. Kännedom om saker som han kanske inte har, kunna backa upp honom när det behövs.
 
Du sa saker som han inte har. Vad är det som skiljer er åt?
– Alltså, jag ska ju inte prata om saker som Åge inte har, för han har ju en enorm erfarenhet. Men han har kanske inte samma erfarenhet av Malmö. Det var mer så jag menade.
 
Jag antar att ni har pratat en del av vad ni vill med årets MFF. Tänker ni fotboll lika?
– Ja, annars hade det nog inte funkat. I de samtalen vi har haft har vi varit väldigt överens och det känns ju extra kul att det sättet som jag har arbetat med i Höllviken de två senaste åren; mycket av det är samma tänk som Åge har hur han vill spetsa till Malmö FF ytterligare, fast på en helt annan nivå förstås. Men ändå, små saker som vi tänker lika runt. Som hur vi ska kunna bli ännu spetsigare, ännu effektivare.
 
Både du och Åge har varit inne på i olika intervjuer att ni vill se laget spela lite mer tyskt. Vad innebär det i praktiken?
– Få med mycket folk i anfallen, i den sista tredjedelen. Stor rörlighet och ett mer direkt spel runt straffområdet, med tydliga djupledslöp från fler än anfallarna. Vi ska hota med mycket folk. Jag tycker att Malmö har haft ett fantastiskt spel de sista åren, som man har byggt upp med ett stort bollinnehav och ett jättefint passningsspel, men jag kan ibland sakna det distinkta på sista tredjedelen.
 
Det har varit lite för mycket possession menar du?
– Ibland har det varit det kan jag tycka. Nu har man tröttat ut motståndarna så att det till slut har blivit lägen, vilket har varit väldigt framgångsrikt. Jag tror att om vi kan ha fler strängar på vår lyra så kommer vi att bli ännu farligare och mer svårlästa. Sen så… I försvarsspelet har jag i mina lag alltid velat att vi ska vinna tillbaka bollen så fort man har förlorat den. Jag vill se en tydlig aggressivitet i återerövringsspelet, där ska finnas signaler från vissa spelare att ”nu jäklar ska vi vinna tillbaka bollen och det ska gå snabbt”. Där tror jag att vi kan bli ytterligare bättre.
 
Annars är väl det något som har varit signifikativt för MFF de senaste åren, just att man velat vinna tillbaka bollen så fort som bara möjligt är?
– Absolut. Men det kan bli ännu effektivare genom att man får tydligare signaler vad som utlöser… Ja, en sådan är att man förlorar bollen såklart. Men det kan finnas situationer i spelet som betyder att man ska sätta väldig press på en felvänd spelare exempelvis. Det är ju detaljer. Men när vi har pratat, Åge och jag, så har vi haft samma åsikter och synsätt, vilket känns kul.
 
Utan att vi ska låta och göra som Djurgården, som ena dagen vill spela som Real Madrid för att nästa som Barcelona och den tredje som Atletico Madrid… Vet du vad jag tänker på?
– Mm.
 
Men om du, för att enklare åskådliggöra vad du menar, kan peka på ett lag som spelar fotboll på ett sätt som du finner attraktivt och effektivt, vilket blir det?
– Dortmund har jag följt en del, och även Bayern München förvisso. De har lite olika spelsystem, men de har samma tänk med enormt många alternativ i offensiven. Det är vad jag tycker att vi ska sikta på att ha, få mer vilja och större hunger i de områdena. Det gäller att ta sig in i ytorna med många spelare för då blir vi… Vi har ett fantastiskt spelarmaterial och får vi ut ännu mer av det så kommer vi att lyckas både nationellt och internationellt.
 
Utan att på något enda vänster jämföra oss med Dortmund, som har helt andra ekonomiska ramar och spelare: Har MFF långt att gå innan vi spelar på samma sätt rent taktiskt?
– Jag vill inte… Detta är mer min personliga åsikt, vad jag har haft för modeller till mina lag. Nu vill jag på intet sätt säga att MFF ska spela som Dortmund. Det ligger långt över mina beslut, men skulle man titta på videosekvenser från deras anfallsspel så tror jag att man skulle kunna plocka ut rätt många bra grejer för killarna. Och då behöver det inte vara på grund av att det är just Dortmund, eller Bayern München för den delen, men man kan som spelare titta på hur lägena är gentemot målet, hur de är gentemot medspelarna. Där kan man använda sig av mycket, utan att för den skull säga att vi ska spela som Dortmund. Det har jag ju inte riktigt förankrat (skratt).
 
Ha ha, nej det vore kanske aningen förmätet av dig att redan nu ta rollen som chefstränare?
– Det vore väldigt korkat faktiskt. Jag kommer att komma med input och med mina åsikter, men jag ska assistera. Det är vad jag är anställd för och det ska bli jäkligt roligt.
 
Vad gör Åge till en bra tränare?
– Nu har jag inte så lång erfarenhet av honom som kollega. Men mitt största intryck, och mitt bästa intryck, är att han är väldigt korrekt och har stor pondus. Han vet vad han pratar om, han är rakt på sak. I går på träningen, som jag var med på, visade han ett härligt engagemang, som kanske överraskar vissa. Där finns en riktig glöd och en tydlighet i hur han vill att saker och ting ska vara. Sen måste jag lära känna honom bättre för att kunna svara mer precist, men jag har fått ett riktigt fint intryck av honom i alla fall.
 
Jag har förstått att du uppskattade Tom Prahl som tränare. Vad var det med honom som du gillade?
– Det var det organisatoriska som jag verkligen uppskattar. Att man har styr, att man har koll. Och då menar jag inte att varenda spelare ska veta exakt vad den ska göra, för det kanske hämmar honom i det långa perspektivet. Men man ska ha tydliga roller och där ska finnas tydliga direktiv i hur man ska spela försvarsspel.
– De största influenserna av honom är just det organisatoriska och hur ett försvarsspel ska fungera. Efter hand har han utvecklat sitt anfallsspel också, men det var just defensiven som jag var väldigt imponerad av och har tagit fasta på.
 
Som spelare vann du guld med Malmö 2004, så du vet onekligen vilket hårt jobb som krävs.
– Absolut.
 
Vad tar du med dig från den tiden som spelare nu till din tränarroll i samma klubb?
– Man kan ju förmedla… Nu är Malmö regerande mästare och stora delar av laget är kvar, men den känslan är väldigt svår att beskriva för den är resultatet av ett väldigt hårt arbete som du säger. På något sätt kan jag påminna spelarna i vardagen hur bra de kan ha det om de gör det hårda jobbet för varandra. Jag kommer att vara en som spelarna ska kunna skoja med, kunna ha en bra ton till och ett gott samarbete med, men ute på planen kommer jag att kräva mycket av dem. För jag vet också att många besitter en extrem talang, och jag hatar att se folk slänga bort sin talang för att man inte gör så mycket som man kan varenda gång man är aktiv.
– Jag själv hade inte den allra största talangen och kanske inte den största bollbegåvningen heller, men jag vet med facit i hand att hårt jobb lönar sig.
 
Har jag helt fel i min föreställning att den assisterande tränaren i mångt och mycket står spelarna lite närmare än huvudtränaren?
– Så är det, så är det absolut. Man har respekt för alla ledare, precis som jag har respekt för spelarna, men det är klart att som assisterande kan jag komma dem lite närmare. De vågar vara lite öppnare mot mig skulle jag tro, men det är där det ligger. Det handlar ändå om en yrkesmässig nivå, så distansen finns, och ska finnas där, ändå.
 
Du och Matias Concha spelade ihop redan som juniorer och känner varandra väl. Hur blir det att säga till honom att ta ett extra varv runt planen till exempel?
– Vi träffades i går för första gången och det var ett kärt återseende, men återigen: jag är ledare och han är spelare. Det får han acceptera liksom jag får acceptera det. Man gör ju vad som krävs, så är det, och det vet Matias om också. Det ska inte bli något problem.
 
Det du såg av Malmö FF 2013, skiljer det sig mycket mot laget som du spelade i 2004?
– Vi hade väldigt mycket rutin i vårt lag och inte så mycket ungdomlig entusiasm. Det här lite bångstyriga som yngre spelare har nuförtiden; det fanns inte. Därför sprudlade inte heller spelet så mycket utan det var mer stabila insatser överlag. I 2013 års modell kunde det vara stora fyrverkerier och verkligt glimrande fotboll, men också några dalar som man sällan såg 2004.
 
Jag minns å andra sidan de två raka förlusterna mot Kalmar och Landskrona på hösten 2004…
– Ja, där var det kanske inte så bra. Jag kommer inte riktigt ihåg, men det stämmer säkert. Du har bättre koll på sånt än jag.
 
Välj ut en enda spelare från 2004 till dagens lag om vi leker med tanken att de skulle ha samma kvaliteter som då.
– Markus Rosenberg tillhörde truppen 2004, även om han var utlånad. Så det skulle vara han då.
 
Ett stort lycka till i år, Olof.
– Jag tackar och bugar.

Magnus Johansson2014-01-23 15:14:00
Author

Fler artiklar om Malmö FF