Om Blåvitt vore en elev i årskurs 9.
Det här är en betraktelse av hur de senaste åren har sett ut ifrån mitt perspektiv och texten är rakt igenom satir men den är skriven med värme och jag hoppas att den kan bidra till ett och annat skratt även i det fall man inte delar min syn på sakernas tillstånd.
Det är höst och Blåvitt har genomlidit ännu en dag i skolbänken.
Som vanligt är det psykningar och tråkningar ifrån klassens mest dryga elev ”Malmö”, han som alltid sitter så jäkla nöjd med sig själv och som vanligt är hans frisyr dränkt i DaxWax för något annat vore otänkbart.
Och är det inte Malmö som förpestar dagen, ja då är det den sedan tidigare ut ur klassen uttagne ”GAIS” vilken numera får gå merparten av sina lektioner i den så kallade ”specialklassen” men de få lektioner som Blåvitt har med GAIS, då är han såklart så mycket GAIS det bara går, vilket kan sammanfattas i skränig och störande så in i helvete.
Som om inte den här miljön vore nog, så finns det även i klassen den där eleven som sitter längst fram och slickar röv på läraren.
I Blåvitts klass har man döpt denne till det passande epitetet ”Häcken”.
Blåvitt har på senare år fått alltmer svårt att koncentrera sig under prov och lektioner.
Framförallt proven är ett stort problem då han tenderar att sätta alltför stor press på sig själv vilket resulterar i grav prestationsångest gång efter annan.
Det är oklart om det är Blåvitt själv som orsakat all prestationsångest som laddats upp i sin kropp alltmedan högstadiet passerats men tusan vet om det inte snarare kan härledas till skolans personal och dess pedagogik.
Här följer en sammanfattning på befintlig personal som rår om Blåvitt under dess skoldagar.
Rektor Tverkling som alltid sätter för hård press på eleverna med stora ord om deras framtid vid skolavslutningar i stuk med ”ut och pröva era vingar, framtiden är er” och så vidare, trots att han vet att de inte kommer flyga mer än till närmsta arbetsförmedling.
Klassföreståndare Hård som försöker hamra in i huvudet på Blåvitt att han ska bli mer som sin storebror vilken var en briljant elev på 80 och 90talet.
Samt Hårds elevassistenter Bill och Bull vilka ofta försöker peppa eleverna genom att påpeka hur usla de är.
Men när det går bra på proven, då åker alltid ukulelen fram som Bill försöker spela "The final countdown" på.
Alltid med lika klent resultat.
När proven går dåligt däremot, då syns de sittandes längst bak i klassrummet muttrandes något om "Årskurs 9? Jag ser fan inga 9:or bara en massa medel-8or".
Som outsider i lärarnas fikarum finns en syokonsulent tillika konsult som går under smeknamnet "Robot"-Robert.
Ett smeknamn han har förärats efter att gång på gång försökt tuta i högst mediokra elever att de ska bli veterinär, läkare eller astronaut.
Han gör det med sådan iskall inlevelse att han högst troligt själv tror på det han säger.
Vilket har retat upp alla föräldrar och släktingar till dessa medelmåttiga elever som de år ut och år in försökt stötta till att klara gymnasiebehörigheten.
