Om finaltriumfer och landslagsuppdrag
Jag klämmer in ytterligare tre hedersomnämnanden innan det blir dags för Guldfemman. Och dagens tre profiler går sannerligen inte av för hackor. En av dem verkade som osynlige mannen bakom ett svenskt EM-guld, en annan ledde HIF till en unik cupseger medan den tredje blev förste Huddinge-produkt att få ikläda sig den svenska landslagsdräkten för turneringsspel.
Hedersomnämnande: Thomas Lyth
Under några år i mitten av 60-talet gjorde THOMAS LYTH fåfänga försök att spela in sig hos det Hammarby IF som åkte jojo mellan Allsvenskan och division II. Hans rätta position var ytterback men i Bajens B-lag hade han fastnat i en mittfältsroll. 1969 valde ”Lythen” att byta till Huddinge IF och därmed slog han in på en helt ny karriär men det hade han ingen aning om.
Som 25-åring gav Thomas Lyth upp hoppet om en A-lagsplats hos Hammarby IF, följde i förre lagkamraten Janne Holmbergs fotspår och flyttade till Huddinge IF. Hos oss fick han sin ytterbacksplats och imponerade storligen när laget stormade fram mot seriesegern i division IV och en första, hägrande säsong i division III.
Thomas blev uttagen till den traditionella matchen mellan ”Stockholm Nord” och ”Stockholm Syd”. Inte nog med det. Bajen upptäckte misstaget det begått och bad honom komma tillbaka. Thomas trivdes dock så bra hos oss att han bad Bajen vänta, han skulle återkomma med besked efter säsongen.
Ett extra besvärligt benbrott sent under säsongen ställde allt på huvudet. ”Lythen” blev kvar hos oss, tvingades till rehab och missade hela division III-sejouren, som endast blev ettårig. Under första delen av 70-talet fortsatte han spela för oss men inledde även en tränarsatsning vid sidan om utbildningen till idrottslärare. I november 1979 tog han över som tränare för Huddinge IF.
Efter en trög start vände det under sommaren 1980. Ganska snart fick ”Lythen” erbjudande att ta över Åtvidabergs FF som låg illa till i Allsvenskan. Han kände sig inte mogen för den uppgiften, tackade nej.
Thomas Lyth tränade Huddinge IF under fyra säsonger och hans tränarstil utövade en lockelse för många fotbollsgrabbar i 08-området. Lyths första trupp bestod av 14 spelare. Två år senare var det 33 spelare som ville tampas om en plats i A-laget!
Efter Huddinge blev det Brommapojkarna, sedan AIK och SM-guld 1992 innan han hamnade på Svenska Fotbollförbundet där han under många år jobbade med ungdomssidan. Thomas Lyth var med och lade den grund som svenska ungdomslag står på än idag. Minns guldet i U21-EM 2015, med spelare som Guidetti, Lindelöf, Quaison!
Och allt på grund av ett benbrott i en DM-semifinal mot Brommapojkarna.
Fotot som jag fått låna ur Håkan Forsbergs personliga samlingar, är taget under träningslägret i Ydrefors sommaren 1980. Thomas Lyth som ung och oprövad HIF-tränare men som i samband med det lägret imponerade stort med sitt sätt att matcha laget i en träningsfajt mot Åtvidabergs FF.
Hedersomnämnande: Nils Svensson
Slitstarke mittfältaren NILS SVENSSON spelade för Huddinge IF i tredje högsta serien, tränade laget när de senare låg på samma höga nivå och är än idag den enda HIF-tränare som lett klubben till triumf i Stockholm Cup.
Nisse Svensson står noterad som ”egen produkt” i de spridda dokument jag lyckats samla på mig. Veteranen ”Jojje” Celinskis minns att Nisse kom ”från ingenstans” och slog sig in i A-laget i slutet av 60-talet.
När Huddinge IF vann sin division IV-serie 1969 tackade tränaren Janne Holmberg tre personer som ansåg vara särskilt delaktiga i framgången. Det var två ledare, Elbe Oldenburg och Sven Stening, och en spelare, 22-årige Nisse Svensson ”som snappat idéerna på rätt sätt, och i mitt tycke varit vår värdefullaste spelare under året.”
Ungefär 25 år senare dök det upp en kille i allsvenska Elfsborg med samma efternamn och en spelstil som påminde mycket om HIFs speldirigent Nisse. Nämligen Anders Svensson, som nådde lite större framgångar, såväl nationellt som internationellt. Men du förstår säkert vilken spelartyp Nisse var i sina bästa stunder. Senare i karriären flyttades Nisse ner och blev en utmärkt spelfördelande innerback.
Efter avslutad karriär ställde brandingenjören Nisse upp som ungdomstränare i klubben och 1989, när Billy Ohlsson lämnade oss mitt under säsongen, tog Nisse utmaningen att försöka rädda laget kvar i division 2 (då tredje nivån i seriesystemet) men vi låg alldeles för långt efter. Det blev nedflyttning trots en bra höstsäsong med 4 segrar, 5 oavgjorda och 4 förluster. Säsongen avslutades dock i dur med 4-2-seger över Bagarmossen-Bellevue i finalen av Stockholm Cup.
Nisse Svensson lämnade oss alldeles för tidigt, han gjorde en hel del för Huddinge IF. Han är en person jag gärna hade pratat fotboll med men han har säkert många att snacka boll med, där uppe i sin fotbollshimmel.
Fotot är taget av Stig Almqvist och fanns med i Mitt i Huddinge 20 juni 1969 när Nisse tagit över som HIF-tränare.
Hedersomnämnande: Christer Björsson
Målfarlige mittfältaren CHRISTER BJÖRSSON blev förste Huddinge-spelare att ikläda sig landslagsdressen. Med den CV-noteringen är han självskriven i den här blogg-serien.
Christer Björsson kom med familjen från Värmland till Huddinge 1969. Den då sexårige Christer hade redan hittat sin favoritleksak: fotbollen!
Han spelade i Huddinge IFs lag med grabbar fyllda 1963. Där återfanns även framtida A-lagsspelarna Per Sandahl, Lasse Andersson och målvakten Björn Wahrén. Med sitt rappa spel och målfarlighet imponerade Christer stort på omgivningen. Som 15-åring blev han 1978 uttagen till Stockholms Fotbollförbunds Elitläger i Elmsta. Året därpå blev han, nyss fyllda 16 år, A-lagsspelare för Huddinge IF. Han gjorde sin första match från start 27/5 mot Ösmo GIF, satte 1-0 efter fem minuter och innan matcher var över hade Christer gjort hat-trick.
Christer dominerade i Stockholms lag i Folksam Cup (möjligen att jämställa med JSM för distriktslag), svarade för 8 av lagets 17 mål på vägen fram till final där dock Skåne blev för svårt, förlust 0-2.
Vintern 1980 tränade Christer med Djurgårdens IF när han blev uttagen i P18-landslagets till en åttanationersturnering i Frankrike. Christer började som avbytare i första matchen och från bänken fick han se hur Sverige gick fram till turneringsseger efter 2-0 mot Belgien i finalen.
”Fyra matcher på bänken, inte en minuts speltid”, skrattar Christer när han berättar om sin tid som landslagsspelare.
Tonårstalangen Christer skrev på för Djurgården, fick vänta på sin chans, blev otålig och valde att återvända till Huddinge 1981 i samband med att han gjorde lumpen. Sedan tillbaka till Djurgården 1982, blev framröstad till lagkapten i juniorlaget men han kände att han fortfarande var långt från den A-lagsplats han eftertraktade. Hösten 1982 lånades han ut till Reymersholms IK i division 3.
”Där tog sagan slut”, konstaterar Christer själv. Han tappade lusten och la av helt efter säsongen. Sensommaren 2016 ställde Christer Björsson upp på ett samtal, kalla det intervju om du vill. Det sista han sa när vi skiljdes var:
”Jag var talangen som hade höga ambitioner, men inte psyket. Det kan du skriva.”
På fotot (något beskuret) ses Christer Björsson, i landslagsoverall, skriva autograf under turneringen i Saint-Malo 1980. Fotot har jag fått från Christer.
Fotnot. Hos SvFF kallas landslaget U19, turneringen i Saint-Malo P18 och Christer ”heter” Björnsson i efternamn.
