Omstart och funderingar
Gefle börjar resterande delen av säsongen med bortamatch mot Varberg på lördag. Det som kändes en smula hoppfullt efter sista matchen mot Åtvidaberg som utmynnade i en orättvis förlust, känns nu sämre än tidigare. Swishkampanj, försäljning och skador har präglat uppehållet.
Det är skakigt överallt just nu. Vi har bytt två huvudtränare på ett år, en ordförande som slutar efter för stor arbetsbelastning, en ekonomi i fritt fall, två spelare dömda i tingsrätten för våld mot kvinnor och ett representationslag som ligger klart sist i superettan. Utan att överdriva har jag svårt att se att det någonsin varit ett sämre år för fotbollsföreningen Gefle IF.
Vad väntar för Gefle IF?
En resa som liknar den Västerås SK och Brage gjort?
Två forna elitlag som, efter degradering från allsvenskan fick brottas med dålig ekonomi och var tvungna att vända ner långt i seriesystemet innan dom nu verkar stabila och med en bra riktning igen.
Ekonomin är riktigt usel efter det vi läst och förstått av swishkampanjen och efter uttalanden av Gefle IF. Den hänger till största delen ihop med prestationerna seniorlaget har gjort under året men det har i ärlighetens namn varit ett dalande intresse för Gefle IF under fler år, med vikande publiksiffror varje år förutom första året på Gavlevallen.
Så vad gör vi? Vad kommer att hända? Kan vi spela fotboll i division ett på Gavlevallen? Har vi råd med det?
Alla arbetar hårt. Den som tror något annat tror fel. Däremot kan vi fråga oss om man arbetar rätt? Spelar ingen roll hur hårt man arbetar om man inte gör rätt saker. Det kan jag dock inte bedöma utifrån den lilla inblick man har i en förening.
Efter ett bortkastat halvår är det nu strax dags för höstvarianten av serien. Den sedvanliga sommarvilan under den bästa delen av året när förutsättningarna för bra fotboll, både på planen och publikmässigt, är som bäst är ett arv sedan långt tillbaka och man kan ju fråga sig om det verkligen ligger i klubbarnas intresse att spela fler matcher i oktober än i juli?
För Gefles del kom dock uppehållet synnerligen välbehövligt. En tung förlust avslutade vårsäsongen och en sistaplats i tabellen stirrar ondsint på Gefle och dess supportrar. Nu fick laget omgruppera sig och få tid att jobba med de många saker som inte fungerade de första 14 omgångarna.
Jag antar att en stor del av den här träningsperioden handlade om att få laget redo rent fysiskt. Vi som sett träningar och följt laget nära har med blotta ögat kunnat se hur tempofattigt och sega träningarna varit under hela året och det märktes inte minst när Poya kom in och tog tag i träningarna för några veckor sedan. Poya måste fått en chock över hur dåligt tränade laget var. Jag bevittnade första träningen och skrev om hur många spelare stod dubbelvikta och kippade efter andan när dom jobbade med presspelet som Poya införde. Nu hoppas jag att man klarat av att trycka upp farten i träningarna och att grundfysiken hos spelarna klarat av att hantera den högre farten utan att man dragit på sig småskador.
Hela spelet är beroende av att man orkar ta löpningar, både i offensiven och defensiven. Under våren spelade Gefle ett extremt statiskt spel där jag vågar påstå att inget annat lag i superettan sprang mindre än Gefle gjorde. I försvarsspelet stod man och tittade på när motståndarna bollade runt dom och i anfallsspelet var löpningarna utan boll väldigt lätträknade. Vi har släppt in ett mål i snitt efter att Poya tog över, vilket är bra. Däremot har vi endast gjort ett mål framåt på fyra matcher vilket är uselt. Försvarsspelet är det enklaste att få ordning på, vilket jag skrivit många gånger under säsongen, det räcker med att spela mer aggressivt och våga utmana motståndarna för att klara av en bättre defensiv än det vi såg under TA. Anfallsspelet är svårare. Men den första detaljen som måste ändras när vi anfaller är att vi måste få till fler löpningar utan boll, och fler löpningar i maxfart. Hur många gånger sitter man inte och svär på läktaren under en match när man ser Gefle jogga i omställningar, jogga in i ytor som skulle kunna bli farliga om man istället satte full fart. Inget av det existerade under TA och vi får se om Poya kan få laget att agera istället för att reagera. Klarar vi inte av det, då klarar vi inte av att rädda nytt kontrakt heller.
Vad krävs av oss i höst?
Med tanke på att något lag alltid faller ur ramen och går dåligt på hösten, kan bero på skador eller oflyt eller att laget helt enkelt inte är bra, så tror jag att det kan räcka med att nå knappt 30 poäng för kvalplats. Men vi kan säga 30 poäng för att ha något att utgå ifrån. Vi har idag 8 poäng och behöver alltså 22 till på 16 matcher. Vi behöver alltså spela ungefär som ett mittenlag, med 6 segrar, 4 oavgjorda och 6 förluster för att nå dessa poäng. Kan vi göra det?
Om man tittar på de lag som gästat Gavlevallen i år är det inte många som imponerat. Värnamo spelade ut oss helt, men då gjorde vi den sämsta match jag sett Gefle göra på den här nivån. Falkenberg slog oss, men dom var inte bra. Öster likaså. Jag tycker inte ens BP spelade bra när dom var här, men å andra sidan har Gefle varit riktigt dåliga så vi kan inte klaga på att vi tagit få poäng. Däremot känns det som att vi kan förbättra oss rejält till hösten och om inte motståndet håller högre klass än det vi sett hitills så känns det klart möjligt att vi ska kunna vara ett mittenlag poäng och spelmässigt under hösten och då tror jag att vi klarar en kvalplats. Dock måste vi förbättra oss till den nivån som krävs, men jag har gott hopp om att vi ska kunna klara det, i alla fall av det jag sett sen Poya tog över.
Truppen?
Men just när man trodde att vi var framme vid en vändning kommer nästa bakslag. Först säljs Johan Oremo till Halmstad, vilket jag tycker var helt rätt att göra med tanke på vår ekonomi och med tanke på att vi har Hummet, som inte ska utgå från en kant utan spela centralt som navet i hela vår offensiv. Givetvis är detta dock säsongen från helvetet, så ingen kan ha blivit förvånad när man dagen efter Oremos försäljning får höra att Hummet brutit armen och är borta några veckor.
Vi skulle förstärka truppen under uppehållet och i skrivande stund har vi istället tappat våra två bästa anfallare och vår trupp är svagare och tunnare än i våras istället för starkare och bredare.
Nu pågår jakten på förstärkningar för fullt, men dessa förstärkningar borde redan varit här, åtminstone ett eller två namn som kunnat bredda truppen och skapat konkurrens och förutsättningar för hösten och kampen om att klara kontraktet i superettan.
Två dagar kvar till omstarten och vi står med ett sämre lag nu än när vi klev av för sommarvilan. Det var inte vad jag trodde skulle hända. Det går att låna spelare, det finns spelare i lägre divisioner som har kvalitet och även om man inte har pengar att strö runt sig finns det överenskommelser man kan göra med klubbar för framtiden. Det kan vara att man lånar spelare från allsvenska lag och som betalning kommer man överens om att om Gefle får fram en talang som det allsvenska laget är intresserat av så får dom första tjing på den spelaren. Man kan vara kreativa i sitt sätt att göra affärer men än har inget hänt så vi får vackert vänta och hoppas att man kan hitta en lösning och att nya spelare dyker upp i Gefledressen inom kort och med det menar jag nu på en gång.
En positiv nyhet är att Samuel Gussman är i träning och kanske kan komma tillbaka om ett par veckor. Gussman är den talang jag gillar mest av Gefles unga spelare men det vore väldigt orättvist att lägga stor tyngd på hans axlar efter sin skada och tro att han ska kunna vara en nyckel till att vända det här. Däremot kommer han nästa år att vara en given startspelare för Gefle, oavsett division.
Anton Lans är också på väg tillbaka. Han var inte med på träningarna i början, men det berodde tydligen på en blindtarmsoperation och ingen skada.
Nu står vi med en ganska bred backbesättning om dessa båda kommer tillbaka.
Rene Makondele kommer inte att spela på en yttermittfältsplats mer i Gefle, han får vi se som innermittfältare istället och det gör att vi har ett litet mindre behov av innermittfältare för stunden. Däremot blir vi tunnare på yttermittfältet istället. Piotr, Lohikangas och Florén är de tre spelare som jag tycker passar som yttermittfältare när man spelar med en trebackslinje. Det blir väldigt slitsamt att spela på den positionen i ett sådant system, vilket gör att man bör nog ha fyra spelare som kan sköta den uppgiften i truppen.
Sedan måste vi naturligtvis ha in minst en anfallare till i truppen. Spelar man med tre man på topp då ser jag gärna att vi har fem alternativ till dom platserna.
Det som kändes lite hoppfullt när vi gick på sommarvila och efter matchen mot Degerfors känns bra mycket sämre just nu. Jag tror inte att det krävs speciellt mycket för att vi ska ha chansen att klara oss kvar, men mer än det vi har just nu kommer det absolut att krävas.
Framtiden för Gefle IF?
Gefle måste ta sig en allvarlig funderare på hur man ska agera som förening i framtiden. Det finns ett antal orosmoment för Gefle IF när man tittar på hur man ska kunna vara en elitklubb i framtiden.
Först ser vi att vi inte har publikunderlag för att vara en elitförening med Allsvenskan som mål. Visst har det stor betydelse att vi nu ligger sist i superettan för att vi inte får in så mycket folk som krävs, men samtidigt har intresset ständigt avtagit år från år när vi låg i Allsvenskan. Det är tufft att få folk att gå på matcherna. Att kunna konkurrera på högsta nivå när man inte har en omsättning pengamässigt för att göra det är ohållbart i längden och det märker vi nu. Vi ser hur bräckligt fotbollsintresset är i Gävle. Vi har ett lag som tappar enorma pengar och går ut och ber om hjälp i en akut situation och gensvaret blir ganska svalt i mina ögon. Vad gör sponsorerna? Vi snackar om företag som gör mångmiljonvinster, men när Gefle IF ber om hjälp, då är det få som kommer.
Och det är den verkligheten vi lever med. Det kostar pengar att vara ett elitlag i fotboll och vi måste ha det stödet från näringsliv och privatpersoner, annars kommer vi inte vara ett elitlag mer.
Samtidigt får man rätta munnen efter matsäcken. Vill inte Gävle ha ett elitlag i fotboll, då kan vi inte tvinga Gävle till det heller. Det är en enkel matematik.
Gävle är runt trettonde plats när det gäller storlek på staden i Sverige. Vi borde kunna ha ett Allsvenskt fotbollslag i Gävle, vi ska definitivt ha ett superettanlag i Gävle. Men allt handlar om vad vi som bor här och företagen som verkar här vill. Utan den viljan kommer vi inte att ha det.
Tack för ordet.
