SFSU-Bloggen - stort och smått om supporterkultur och fotboll: Onsdagsbloggen: Whats hot and whats not, del 1.
P.g.a av en internetleverantör jag numera utvecklat ett brinnande hat mot samt alldeles för mycket jobb har bloggen inte uppdaterats på länge. Dåligt av mig oavsett. Får köra en långkörare som kompensation. Det har hänt mycket de senaste veckorna, tyvärr med fokus mest på det negativa men även en eller ett par positiva saker. Ska försöka ta dem i någorlunda kronologisk ordning och får därför anledning att börja med den bästa saken av dem alla.
51%-regeln blir kvar
SFSU fanns på Riksidrottsmötet som gick av stapeln i Uppsala sista helgen i Maj för att bevaka 51%-frågan samt göra det vi på nutidssvenska kallar för ”networking” (förr hette det att man drack öl och snackade med skönt folk). 51%-regeln blir som nog alla vet vid det här laget kvar i minst 2 år till och en ny, grundligare utredning ska göras. Det återstår att se om den kan skingra de tvivel som är väl utbrett i supporterleden mot en avreglering eller decentralisering av regeln.
En intressant diskussion som fördes i frågan var hurvida det är rimligt att Fotbollförbundet och Hockeyförbundet begagnar sig av någon slags omvänd beslutsordning, alltså att man begär av Riksidrottsförbundet att först ta bort spärren på central nivå (för det är vad dom ville, RF föreslog själva den s.k 34%-spärren) så att man sen kan diskutera hur man vill göra på Specialidrottsförbundsnivå, eller om man kanske istället först skulle få klart för sig själva om man ens vill ha bort spärren i sitt eget specialidrottsförbund. Det verkar rimligt att först veta vad man vill göra innan man börjar rucka på reglerna som bestämmer hur man får göra, tycker jag personligen.
Nåja, beslutet var hur som helst en enorm seger för SFSU och de andra förespråkarna för att behålla regeln åtminstonde tills bättre argument förts fram för ett avskaffande och tills de många tvivel och frågetecknen som finns kring konsekvenserna av beslutet skingrats. Alla som jobbat med frågan nationellt och i sina klubbar och supportergrupper ska ha en stor jävla klapp på axeln för det här var en verklig styrkedemonstration. Med i princip all media mot oss (till en början i alla fall), med kapitalstarka intressenter i bakgrunden och i strid med sveriges två mäktigaste idrottsförbund lyckades vi (och andra naturligtvis) bevara medlemsdemokratin i våra klubbar åtminstonde tillfälligt.
Avbrutna matcher, publikskandaler och ”hårdare tag”
En avbruten match är det absolut sämsta som finns som åskådare. Massor av människor får lida för att en eller ett par jubelidioter inte kan sköta sig ens i närheten av normalt, man sitter och hoppas att matchen ska återupptas i 20-30 minuter men vet ändå att den kommer att avbrytas. All laddning innan match förjävels, en biljett helt värdelös, kanske en resa helt förstörd och man vet precis vad kreti och pleti kommer att säga på jobbet eller i skolan dagen efter: ”Men varför bråkar ni så mycket för?”, kommer frågan från någon som inte gått på en allsvensk fotbollsmatch i sitt liv. Ofelbart. (Ett snabbt men rätt otrevligt sätt att slippa den diskussionen är f.ö att kontra med att säga ”För att vi har mördande tråkiga arbetskamrater”. Ej att rekomendera om du inte har fast anställning dock…)
Precis lika ofelbart kommer ropen efter ”hårdare tag” efter händelser som den i Malmö eller Södertälje. ”Hårdare tag” är ett rätt luddigt begrepp och kan innefatta allt från förslag på åtgärder som redan finns (”Inför kameraövervakning” eller ”stäng av dom som bråkar, hur svårt kan det vara?” är sådana) till det i all sin enkelhet väldigt komplexa ”Gör som i England”.
Jag tänker, orkar, inte gå in på vad man gjort i England just idag (ämnet är helt klart värdigt ett eget inlägg eller kanske tillochmed en artikelserie) men man brukar mena livstids (eller mycket långa) avstägningar, mer övervakningskameror, längre fängelsestraff för de grövre brotten, registerföring och anmälningsplikt.
De sista två punkterna, registerföring och anmälningsplikt, är aktuella i debatten i Sverige just nu.
Det första har Djurgårdens IF fått tillstånd till när det gäller människor med tillträdesförbud. Rent generellt kan man säga att det finns goda anledningar till att man inte får upprätta register över människor hur som helst och i det här fallet, när de som är avstängda faktiskt inte ens behöver vara dömda i domstol för ett brott för att få en avstägning som staffpåföljd, finns det ännu större anledning till att vara skeptisk.
Å andra sidan så är den lag vi har idag om tillträdesförbud rätt tandlös om de som jobbar på arrangemangen inte har möjlighet att se till att den efterföljs.
Det här är en balansgång man måste vara försiktig med, Ibland får jag intrycket av att gemene man tar alldeles för lätt integritetsfrågor inte minst när det gynnar ens egenintresse att skita i andras integritet (när det gäller ens egen integritet brukar det dock bli ett jävla liv när övertramp sker. Dubbelmoral kallas det). Jag har hört en histioria om att SEFs generalsekreterare Tommy Theorin fick sin identitet kapad efter en utlandsvistelse och att det var ett fasligt sjå att städa upp den röran i efterhand, så han borde förstå vikten av att inte hur som helst sätta personuppgifter i händerna på underåriga spärrkorsvärdar, utan utbildning i PUL, deltidsanställda av ett Aktiebolag eller förening. Datainspektionen bör förstå problemet och jag antar att man har ställt en hel del krav på Djurgården om hur man hanterar uppgifterna.
Anmälningsplikt är något som debatterats i dagarna också, senast igår när Justitieutskottet ställde sig bakom en sån lösning för folk som var dömda för idrottsrelaterad brottslighet. Rörande anmälningsplikt så florerar det en jäkla massa missuppfattningar, som att man skulle behöva anmäla sig på annan ort och att man begagnar det i England när det kommer till ligaspel. Så är det inte. Man anmäler sig vid internationella matcher och man gör det på sin lokala polisstation. Kan vara bra att veta.
Hur som helst så är Justitieutskottets ställningstagande säkert välmenat men väldigt konstigt.
För det första har regeringen för mindre än ett halvår sedan gett Per Unkel i uppdrag att se över problemen och problemlösningar i sin helhet och gett honom två år för att göra det. Att man då vill köra över den av regeringen utsedde utredaren redan nu är anmärkningvärt. Och korkat. Anmärkningsvärt korkat.
För det andra kan man tycka att justitieutskottet borde ha någon slags kunskap om principen att det är bättre att stifta generella lagar mot generella problem än speciella lagar mot speciella problem. Det generella problemet i det här fallet är att folk vistas på platser där dom inte borde vara givet deras historia (ungefär som att dömda hustrumisshandlare ofta inte får besöka sin bortflyttade fru hur som helst), det speciella problemet är att fotbollshuliganer vistas kring fotbollsarenor. Det är bättre att lösa det generella problemet, eftersom det speciella problemet även det blir löst då. Det funkar dock inte tvärt om.
För det tredje så är ett system med anmälningsplikt en administrativ jätteapparat som polisen är väldigt tveksam till om dom vill ha i sitt knä. Jag har tidigare skrivit om elektronisk fotboja som alternativ som skulle vara bättre. Inte för att jag vill att folk ska få boja, jag vill helst att folk ska sköta sig så att dom slipper straff helt, men för att det har samma effekt som en anmälningsplikt men utan samma stora kostnad och för att det redan utreds av regeringen om en utökad användning av metoden.
Den är dessutom, till skillnad från anmälningsplikt vid fotbollsmatcher, väl beprövad under många år och man vet att den fungerar. Anmälningsplikt känns lite som att skriva saker på en skrivmaskin istället för på en dator, det funkar säkert men är förlegat, tar längre tid och har inte samma flexibilitet.
Riksdagen sågade hur som helst Justitieutskottets förslag så det blir inget av det här inom den helt närmsta tiden. Utskottet kände säkert att det var en bra idé och att dom ville dra sitt strå till stacken i det arbete som utförs mot läktarvåld och ordningsstörningar överallt i landet, men som bekant är vägen till helvetet lagd med goda intentioner. Något som för oss över på nästa ämne…
Diciplinnämnden, matchdelegater och yttrandefriheten
Var ska vi börja...
Vi börjar i Västerås tror jag. VSK spelade mot IFK Värnamo den 8:e maj i år. Vid inmarch i halvtid kör VSK-supportrarna ett tifo med ”kvittorullar” som kastas och vecklas ut till pappersremsor. Svårt att förklara, men om ni läser bloggen är ni förmodligen supportrar och vet vad jag menar.
I vilket fall så hamnar en hel del av dessa remsor på innerplan, som de ofta gör, med efterföljande städning och en viss försening (c:a 1 minut) av andra halvleks start. För detta, inkastandet av föremål samt försenad matchstart, dömdes VSK att betala 25 000 i böter. Uppgifterna kommer från VSKs officiella hemsida, eftersom jag inte kunnat hitta domen på SvFFs hemsida, men jag har ingen anledning att tro at dom inte stämmer.
I de lagändringar som trädde i kraft den 1/4/2009 som tillsammans är mer kända som ”den nya huliganlagen”, så kriminaliserades inkastandet av föremål på plan. Dock med tre väldigt tydliga undantag: Man får kasta tillbaka bollen om den skjuts upp på läktaren (tack för förtydligandet av den detaljen förresten, Justitiedepartementet. Det skulle vi aldrig ha förstått annars…), man får kasta in saker till en funktionär som uttryckligen ber dig att göra det samt att material som ingår i ett tifo får komma in på plan om det är en uppenbar del av tifot och inte avsett att skada någon. Det hela är ju vettigt, om än något övertydligt.
Det tyckte alltså inte diciplinnämnden, som anser att Svensk lag (en lag som i det här fallet är framtagen på begäran av just fotbollsförbundet f.ö) inte är något man behöver ha som rättsnöre på en fotbollsarena. Den är inte bra nog, tydligen. Den egna bedömningen går före det som resten av landets befolkning behöver följa. En åsikt, som vi ska se, tydligen är fast förankrad i nämnda nämnd.
Som fotnot här kan jag väl tycka att VSKs ordförande uttrycker sig aningen konstigt. Inte för att det är min sak, men det han borde sagt istället för:
” Att föremålen ”endast” var tiforullar är oväsentligt.
– Ja, det är viktigt att få ut att även om det inte handlar om exempelvis smällare eller stenar så är det inte acceptabelt att kasta in saker på planen. Man kan över huvud taget inte hålla på så här.”
Borde han sagt:
”Att straffa föreningen och supportrarna för att dom manifesterar sin kärlek till sitt lag på ett positivt sätt är inte bara konstigt, det är rent ut sagt sjukt och obeskrivligt korkat.”
Fotnot 2:
I beslut från den 10:e maj i år kommer följande klubbar undan utan böter för försenad matchstart:
Jönköpings Södra IF
Ljungskile SK
Ängelholms FF
Kalmar FF x 2
IK Brage
Trelleborgs FF
IFK Göteborg får 5000 kr i böter för att ha haft 2 sena matchstarter.
Följande klubbar klarar sig utan straff för inkastade föremål i samma beslut:
Djurgårdens IF
Malmö FF
Gais får 5000 kr i böter för inkastade föremål.
VSKs straff, som är överklagat, framstår som extremt märkligt.
Vi går vidare till Stockholms Stadion och Djurgårdens IF mot MFF.
Det sjungs elaka saker mot domare Martin Hansson, som noterar detta och tar upp det i sin rapport. För detta, och inkastade föremål, bötfälls DIF med 25 000 kr.
Om det här kan man tycka en massa, man kan exempelvis tycka att Martin Hansson ska slippa höra sånt på sin abetsplats (vilket man naturligtvis har helt rätt i). Man kan tycka att det är en rätt dålig/osmaklig/infantil ramsa. Man kan även tycka att han borde ha lite mer skinn på näsan än att han tar åt sig av saker som sjungs på läktaren. Man kan avslutningvis tycka att han borde ha annat för sig än att gå och lyssna på vad som sjungs om honom på ståplats mitt under match.
Här är det dock inte lika lätt att använda Svensk lag som rättsnöre, eftersom det inte är tillåtet att kränka en enskild person på det sättet. Dock så är en kränkning fullt ut beroende av hur den motags. Om någon eller några kallar mig för ”hora” så är jag inte den som bryr mig speciellt mycket alls om det. Kränkt känner jag mig knappast, jag har hört värre språk mellan skolbarn i 12-årsåldern än de ord som används på fotbollsläktare. Det är alltså inte en olaglig handling att kalla mig för ”hora”, även om jag skulle tycka att det var aningen ouppfostrat.
Om jag däremot tar åt mig, känner mig kränkt och ledsen, så blir precis samma ord helt plötsligt olagligt. Egentligen inget konstig i det, det är det enda rimliga sättet att formulera en sån här lag på. Det som är grejen är dock att tredjepart, någon annan som hör att jag blir kallad ”hora”, inte kan bedöma det om det hela är en kränkning eller inte, eftersom det är mina känslor som är det som räknas och dom känner jag ju bara själv.
Hansson har uppenbarligen noterat det och tyckt att det var värt att skriva ner. Om han blev kränkt kan bara han svara på. Matchdelegaten eller diciplinnämnden kan omöjligt veta om det är var så eller inte. Om Hansson blivit kränkt så har han blivit utsatt för ett brott. Har han blivit utsatt för ett brott ska han anmäla det till polisen, inte till matchdelegaten.
Jag har inte pratat med Hansson personligen i hela mitt liv. Men om jag skulle göra det och fråga honom vad han tycker att en korgosse som blivt utsatt för brott av någon inom kyrkan skulle göra, ta upp det någon inom den egna organisationen och låta dom sköta bestraffningen eller gå till polisen och berätta vad som hänt, så är jag rätt säker på att han skulle svara att korgossen bör gå till polisen. Det skulle alla sunt tänkande människor svara. Men när det gäller den egna organisationen, det egna regelverket så gäller inte den högst normala uppfattningen om hur brott ska lösas. Återigen ser vi de dubbla moraliska måttstockarna i användning.
Det är kanske, med betoning på kanske, rimligt att även förbundet kan dela ut något slags straff. Men då ska det ligga en polisanmälan från den kränkte som grund, något annat är allt annat än trovärdigt.
Vi hoppar på tunnelbanan och tar oss till universums centrum. Solna. Råsundastadion.
AIK mot Helsingborgs IF och AIKs supportrar håller upp en banderoll:
”En jävinstans med beslut utan substans – Disciplinnämnden” och ramsan ”SvFF – Fotbollsmördare” körs under en period i matchen.
För detta anmäls (men sedemera frias) AIK av matchdelegaten. Här någonstans tycker jag att man å det kraftigaste börjar spåra ur från matchdelegaternas sida.
Tidigare har man tyckt att Svensk lag inte är något man behöver ta hänsyn till när man bedömmer vad som ska granskas och inte och i fallet Västerås så kan det kanske, bara kanske, bero på att man inte känner till hur lagen faktiskt är skriven med undantag för tifo osv.
Men när man, om än bara för ett ögonblick, tror att Svenska fotbollsförbundets Tävlingsbestämmelser har något tolkningsföreträde framför Svensk grundlag så har man inget på en position som ska bedöma någonting alls att göra. Någonsin. I något sammanhang överhuvdtaget.
Trots denna uppenbara idioti, detta fullständiga förakt för de mest grundläggande demokratiska värderingar vi har i friheten att yttra vår mening, så gör man om samma sak ett par veckor senare. Eller gör om och gör om, man lyckas nog tillochmed trumfa sig själva genom att anmäla banderoller som fanns på Olympia när Helsingborgs IF mötte GAIS, där budskapet "Vi är människor, behandla oss som det, inga speciallagar" framfördes.
Allt detta kommer sig av ett påstått möte där man ”gemensamt” bestämt att gå hårdare mot ”kränkande budskap”. Man frågar sig ju hur i helvete man kan få "Vi är människor, behandla oss som det, inga speciallagar" till något kränkande. Man frågar sig också hur ”gemensamt” det här mötet var då varken Tommy Theorin (SEFs generalsekreterare) eller flera säkerhetschefer säger sig känna till detta. Återigen ett av dessa icke-protokollförda möten som man alltså påstår sig haft ”gemensamt” och ”bestämt” saker utan att någon kan svara på vad man bestämde, var man skrev ner detta eller vilka som var där. Svensk Fotboll (och det är väl vanligare i SEF än i SvFF får jag uppfattningen av) borde sluta ha sådana idiotmöten (fantasimöten?), det skulle nog vara bra om man vill rädda den extremt lilla spillra trovärdighet man har kvar. Det var ju samma visa i 51%-frågan, man hade ”bestämt sig” på ett ”möte” som inte fanns protokollfört.
Utvecklingssamtal på lågstadiet sköts proffsigare än så.
Jag har låtit mynta ett uttryck: Man har en ”Gentzell-situation”. Med det menas att man har en situation där något som ska vara en lösning eller en del av en lösning på ett problem, istället blir en del av problemet eller en orsak till att ett problem eskalerar. Det passar mycket väl in på situationen vi har med våra matchdelegater och Diciplinnämnden just nu, för man har på ett par veckor lyckats med konststycket vidga och fördjupa den klyfta som redan fanns mellan supporterrörelsen och det svenska fotbollsetablisemanget till en avgrund. En klyfta både SFSU och SvFF och SEF försökt minska.
Lars Åke Lagrell säger i onsdagens Sportbladet att:
”Besluten om den nya regeltillämpningen togs av förbundets matchdelegater och inte av representantskapet där föreningarna gör sin röst hörd.
– Min inställning är, om det nu införs en ny tolkning av något slag eller en ny tillämpning inom området tävling, ska representantskapet göra det och ingen annan, säger Lagrell.”
Det har han helt fel i. En nytolkning som tolkar "Vi är människor, behandla oss som det, inga speciallagar" som något kränkande eller otillåtet ska överhuvudtaget inte tas någonstans.
* * * * * * * * * * * * *
Det börjar bli sent, Onsdag har blivt Torsdag och jag tror jag avslutar för idag. Skulle kunna skriva ungefär lika mycket (6 sidor) till eftersom det hänt så pass mycket de senaste veckorna, men får återkomma till Fredagen med del 2.
