Örebro - Sirius
2 - 1

Örebro–Sirius: Stefano Vecchia är i alla fall bra

Sirius Närkeresa slutade i en blytung 2–1-förlust mot Örebro. Det var målvaktsmissar, drömmål och sumpade möjligheter. Men Stefano Vecchia är fortsatt bäst, och det är alltid något.

Matchen började i ett ganska högt tempo. Både Sirius och Örebro ville vinna bollen högt. Sirius hanterade det dock bäst både framåt och bakåt, där man i uppspelen såg både trygga och säkra ut. Hög risk som vanligt, men både vägvinnande och vackert. När Örebro hade bollen pressade den blåsvarta topptrion fram både ett och två misstag, och hade inte Oscar Jansson vaktat hemmamålet hade Sirius lett i paus.

Men de gjorde de inte. Det gjorde Närkingarna, efter ett målvaktsingripande som (tyvärr) lämnade en hel del att önska. Jag tänker dock inte sitta och såga Lukas Jonsson, det är gjort mer än tillräckligt. Han kunde och borde gjort bättre, men det är sånt som händer. Vi lämnar det så.

Men 1–0 var det till Örebro, och Sirius fick kämpa sista tio i första i motvind. Chanserna fanns där, skärpan gjorde det dock inte.

Sirius var bättre över fyrtiofem minuter och borde gjort åtminstone ett mål. Den blåsvarta halvleken var faktiskt riktigt fin, man hade kontroll på spelet och gjorde det svårt för hemmalaget. Trots ett mål i baken fanns mycket som bådade gott inför halvlek nummer två.

Och plötsligt, bara så där, hade Örebro gjort 2–0. Bolltapp på egen planhalva, Nahir Besara tar med sig bollen några steg och avlossar kanonen. Bortre krysset, otagbart för Lukas Jonsson. Inte mycket att säga där. Men oerhört, jäkla tungt var det.

Men blåsvart gav inte upp. Och så har man Stefano Vecchia. När inget annat funkade, tog han till slut bara bollen, drev fram den och placerade in reduceringen. Han behövde några skott på sig att skjuta in sig, men till sist var det som att han bestämde sig. Och då är han ostoppbar.

Sirius fortsatte försöka, Kennedy fick till och med några minuter, men målet kom aldrig. En tung förlust, men också en förlust man kan ta. Sirius var bra, Sirius var ibland till och med ritkigt bra, och det kan man ta med sig in i oktober.

Och om inte annat, har vi ju alltid Stefano Vecchia.

"Steffo" har varit Sirius bästa spelare i år med ganska stor marginal, och utan att ha analyserat varenda match den här säsongen vill jag ändå påstå att han varit allsvenskans kanske klarast lysande stjärna. Han är bäst på plan varje gång han sätter på sig fotbollsdojorna, och det är väldigt sällan någon ens är nära. Var han kommer hamna går bara att spekulera i, men han kommer inte göra många fler allsvenska minuter de kommande åren, det vågar jag nog säga.