Örebro - AFC Eskilstuna
2 - 3

Örebro SK - AFC Eskilstuna 2-3: Vad fan hände egentligen?

Örebro hade återhämtat sig från ett tidigt ledningsmål från AFC och gick in halvtidsvila med en 2-1 ledning. I början av andra halvlek så såg det ut som att man ville leverera en nådastöt och avgöra matchen. Men helt plötsligt så slutade man spela och till slut förlorade man med 2-3. Vad fan hände egentligen?

Den känsla jag har nu kan endast liknas vid en rejäl bakfylla.
Allting känns jobbigt, minsta rörelse kommer leda till att gårdagens föda tar sig upp igen och mitt huvud kommer sprängas vilken sekund som helst.
Men tyvärr har jag inga minnesluckor och inte heller härstammar denna känsla ifrån en gårdag fylld av en överdriven alkoholkonsumption även om det hade behövts.
Nej, gårdagen spenderade jag med att titta på när Örebro SK anno 2017 spelade fotboll i ungefär 70 minuter.
Bara för att sedan ersättas, utan att vi märkte förstås, av ödlorna från TV-serien V som iklädda ÖSK-spelarnas hud och matchkit imiterade fotbollsspelare i ett försök att infilitrera mänskligheten.

Tre enkla poäng tänkte många.
Det är iallafall det jag hoppas hände men verkligheten är förstås en annan och med tidsmässig distans till matchen så är jag redo att tala om den.
Jag kan poängtera för er redan nu att jag inte såg hela matchen då jag var på väg hem från jobbet när matchen drog igång.
Istället fick jag lyssna på radio och det jag hörde var att AFC var hetare i början och skapade en del chanser.
En matchbild som blev ännu värre när jag på väg upp för trappen till lägenheten får höra att Omar Eddahri på Astrit Ajdarevic-manér slagit ett rabonainlägg som Mohammed Buya Turay petade in bakom Oscar Jansson.
Min spontana reaktion var att sparka till betongväggen och en strålande smärta infann sig i foten när detta mål kom blott sju minuter in i matchen.
Smärta i foten men främst i hjärtat, 1-0 till AFC i den sjunde minuten.

Men spelarna i ÖSK insåg snabbt efter detta att det var fotboll som skulle spelas idag och inte boule så man tog tag i matchen direkt efter detta bakslag.
Brendan Hines-Ike var framme och hotade men hans nick gick högt över.
Michael Omoh, som idag gjorde sin första match från start på länge, tog ett långskott som gick tätt utanför.
Något som man inte ser från Omoh då han föredrar att dribbla framför allt annat.
Sedan skulle Kennedy Igboananike ta ett avslut ur en snäv vinkel men iraniern Alireza Haghighi räddade.
Allt detta skedde under de första tjugo minuterna men sedan skulle farligheterna avta i några minuter.

Tills den tjugofemte minuten när Omoh tar sig fram längs högerkanten och passar Nahir Besara som bara petar bollen vidare till Kennedy.
Kennedy inväntar bollen för att undvika offside och skjuter ett hårt lågt skott som Haghighi är på men bollen går förbi honom och rullar in via stolpen.
1-1 och en lättnadens suck dras på Behrn arena och hemma i tv-sofforna.
Efter det skulle all arenabelysning riktas mot Omoh när han går in hårt med dobbarna mot Eddahri och som belöning fick han gult kort.
Ett gult kort som innebär att han är avstängd mot Sirius nästa måndag och då ska antingen Alfred Ajdarevic, Petteri Forsell eller Ferhad Ayaz ta hans plats.
Fast om om jag känner vår tränarstab rätt så får Filip Rogic spela där men han ska spela centralt, hans teknik och touch är inte bra nog för att spela på kanten.

I den trettionionde minuten skulle det smälla igen och denna gång var det inte några dobbar från Omoh.
Istället så skulle Sebastian Ring visa upp sin patenterade helikopterfint som blivit hans signaturrörelse.
Efter att han snurrat bort sin försvarare på vänsterkanten så spelar han in bollen till Rogic som släpper bollen emellan sina ben till Besara.
Besara viker in och tar ett skott med högerfoten som studsar via stolpen till en framåtrusande Rogic som ännu en gång nätar mot sin förra klubb.
2-1 i den trettionionde minuten och ÖSK hade tagit ledningen och det var det sista som hände i den halvleken.
Tre enkla poäng tänkte många.

Vad fan var det där?
Den andra halvleken skulle börja med ett tryck från hemmalaget och jakten på nådastöten som skulle döda matchen var i full gång.
Michael Omoh kom närmast när han bröt in från sin kant och sköt ett skott som skruvade sig utanför bortre stolpen.
Jakten tog dock slut snabbt och matchen gick in i ett viloläge ungefär sextio minuter in i matchen.
Trots att det kände som att ÖSK hade fört det mesta utav matchen så stod det 4-8 i skott på mål och 1-5 i hörnor.
Offensiva hörnor som är årets sorgebarn, till skillnad från förra året då våra defensiva hörnor var en fars.

Vi har endast gjort två mål direkt på offensiva hörnor och det är Rogic mål mot J-södra borta och Nordin Gerzics mål hemma mot Malmö FF.
Vi har även gjort två mål i samband med hörnor och båda kom hemma mot Östersund i våras när Ring och Omoh nätade.
Fyra mål totalt på offensiva hörnor är alldeles för lite om man vill utmana om europaplatser och det finns främst en faktor som spelar in i varför vi inte gör så många mål på hörnor.
Nämligen att vi har en av de kortaste trupperna i allsvenskan och det för mig till nästa punkt.

Om vi inte kan förlita oss på att våra spelare på något övernaturligt tornar upp sig över motståndarna så måste man använda varianter.
En variant vi sett ofta är när en låg boll går mot straffområdeskanten där ett skott tas och Nordins mål mot MFF var på en annan variant han och Besara kommit på.
Mer sånt behövs, som ett exempel så körde Östersund någon form av variant i våras när de spelade cupfinal mot Peking som jag tycker är intressant.
I detta fall så skickas bollen in mot klungan framför målet samtidigt som Samuel Mensiro och två lagkamrater löper in utifrån.
Pekings försvarare fokuserar på dessa två långa spelare som löper in tätt före Mensiro som blir helt omarkerad och kan nicka in målet ostört.

Skulle en kort spelare som Mensiro stå i klungan framför så skulle han aldrig göra mål.
Nu när vi har en så kort trupp så krävs varianter och kreativitet.
En till sak som behövs för att ge våra korta spelare bättre lägen är rörelse för står de helt stilla så kan de aldrig mäta sig med långa göteborgare.
Om de däremot kommer löpandes in i boxen med fart så kan spänsten ge dem ett övertag.

Nog om hörnor för inget av lagen skulle komma att utnyttja sina hörnor denna match.
När klockan hade tickat upp i sjuttiofjärde minuten så kändes det som att ÖSK var nöjda med matchbilden.
Man hade inte samma tryck framåt men AFC hotade inte i särkilt mycket i det uppställda spelet.
Lite orolig var man dock när Michael Almebäck grinade illa och ett dubbelbyta förbereddes då Arvid Brorsson och Forsell stod redo att komma in.
Udda nog bytte man inte ut Almebäck utan istället gick Omoh ut till förmån för Brorsson.
Tre mittbackar tänkte många men Brorsson hamnade centralt på mittfältet till mångas förvåning.

En position som han inte spelat i U-19/U-21 på länge och en position som han aldrig spelat på i allsvenska seniorsammanhang.
Dessvärre såg han vilsen ut och den enda som sett mer vilsen ut under min tid som ÖSK-supporter är nog jamaicanen James Seaton mot Göteborg 2015.
Och nu började AFC trycka på framåt, alltjämt var Arvid vilsen, Sema osynlig och Almebäck småskadad.
Ännu värre skulle det bli då Almebäck går in onödigt hårt på Alexander Michel som går omkull.
Eddahri förvaltar straffen men hans lagkamrat rusar för tidigt så den slås om och den andra gången går den in också.
2-2 och nu började man bli nervös.

Det var ett konstigt byte, varför inte byta ut Almebäck om han hade ont?
Dennaa fråga går alltjämt runt i mitt nedtyngda huvud och förvirringen var total när Eddahri slog till ännu en gång.
Arvid pressas utav ett högt stående AFC-mittfält och tappar bollen till Eddahri.
Eddahri vänder om, rusar mot målet och lyckas på något sätt inte tappa bollen när Almebäck och Lorentzson pressar.
Istället vänder han ut och in på dem två och Brorsson när han viker in och sätter bollen i hörnet.
3-2 till AFC och chocken var total på Behrnabeu.
Vad fan var det där? Tänkte många

ÖSK fick aldrig till några målchanser när man jagade en kvittering.
Matchen slutade 3-2 till AFC och gnällbältet är deras.
ÖSK fick i sin tur burop av publiken och många kanske pratar om att vi bör stötta dem efter såna här matcher.
Men de förtjänar inte gulligull när de kollapsar på det sättet, de kan och ska spela bättre så de måste få veta det.

Min sista punkt för denna match handlar om att vissa lag tenderar att sluta spela vid ledning.
Något jag inte tror ett dugg på, i denna match, där AFC kämpar för sin överlevnad och för varje liten centimeter yta så är det dem som börjar spela.
Jag tror inte att Axel Kjäll uppmanar spelarna att backa hem samt ge bort initiativet till motståndarna, detta är nog endast något som görs när det återstår några minuter.
Hade vi släppt in ett mål hemma mot AFC på en omställning när vi leder så hade vi varit arga över att vi inte backade hem och försvarade.
AFCs aktion som i detta fall var offensiv press gav en reaktion i form av att vi började ligga lågt, allt annat vore galet.
Det laget som leder slutar inte spela, det är motståndarna som börjar spela.

Här näst möter vi Sirius borta och de har också en dålig form så det kan bli en riktig sluggerfest på Studenternas IP.
I den matchen så kommer vi inte ha med oss Michael Omoh som var en av de bättre idag, han må inte alltid hålla för nittio minuters spel men han syns iallafall.
Det kan man inte säga om Sema som är alldeles för ojämn i sina prestationer från match till match.
Sema är inte den som dominerar en matchbild som andra gör, när Ajdarevic spelade som bäst så syntes han.
När Sema spelat som bäst så har han gjort mål men utöver det varit osynlig och man kan tycka att man ber om mycket från en spelare när mål räcker.
Men han är helt enkelt inte nog inblandad i spelet och offensiven för att rättfärdiga hans plats i startelvan.

Det är ett jäkla mörker just nu i vår svartvita klubb, hösten som innebar formtopp och målfester är nu bottenform och målsumpning.
Fast det är långt ifrån över och om vi tar några segrar så kan vi gå om Hammarby och ta över sjunde platsen.
Så det är två lag i gungning som kommer stöta ihop på måndag, låt oss hoppas de svartvita går segrande ur den bataljen.
Gäller bara att vi hittar en jämnhet i de individuella och kollektiva prestationerna från match till match, vilket är lättare sagt än gjort.

Matchens tre bästa spelare:
Nahir Besara
Med två assist så levererade han rejält idag.
Michael Omoh
Han fick sin första chans från start på länge och tog den genom att vara ett ständigt hot på sin kant.
Sebastian Ring
Han leverade även idag trots hårt motstånd i form av förre ÖSKaren Daniel Björnquist.

Matchfakta
Örebro SK-AFC Eskilstuna 2-3 (2-1)
0-1 Mohammed Buya Turay (ass. Omar Eddahri)
1-1 Kennedy Igboananike (ass. Nahir Besara)
2-1 Filip Rogic (ass. Nahir Besara)
2-2 Omar Eddahri (straff)
2-3 Omar Eddahri (ass. ingen)
Varningar ÖSK: Michael Omoh
Varningar AFC: Thomas Piermayr, Wanderson Melo, Sharif Mukhammad

ÖSK (4-4-2): Oscar Jansson – Martin Lorentzson, Michael Almebäck, Brendan Hines-Ike, Sebastian Ring – Michael Omoh, Nordin Gerzic, Filip Rogic, Maic Sema – Nahir Besara, Kennedy Igboananike.
Bänken: Anton Fagerström (mv), Patrik Haginge, Logi Valgardsson, Arvid Brorsson, Petteri Forsell, Alfred Ajdarevic, Victor Sköld.
Sköld, Brorsson och Forsell fick speltid.