Örebro - Degerfors
2 - 1

Örebro SK - Degerfors IF 2-1: Den skönaste av segrar

På ett nästan slutsålt Eyravallen var det återigen dags för derbyt mellan ÖSK och Degerfors. Det första på flera år och efter en usel första halvlek kunde en tidig urladdning i andra leda ÖSK till seger. Men var det händelsefattigt? Nej, det var som vanligt dramatiskt mellan ÖSK och Degerfors.

12312.
Så många Degerforsare och ÖSKare var på plats för att se lagen drabba samman i sitt första derby på mer än tre år.
Och vilket derby de fick, till slut.
För första halvlek gjorde ingen glad.

Nerver utanpå
Elden inuti hade precis tagit slut när det var dags för line-up och det jublades så det stod det härliga till för varje namn som lästes upp.
Folk var taggade även om oddsen var emot oss men en hoppades få se kämpaglöd i hemmalaget som kunde få oddsen att se skeva ut.
Men det enda som såg skevt ut var spelet.
Mer så i hemmalaget än i bortalaget för det slarvades otroligt mycket.
Där jag stod fanns två något överförfriskade herrar som nyktrade till av hur mycket slarv ÖSK stod för i sitt spel.
Kladd med bollen, dåliga mottagningar, ingen rörelse och en oförmåga att hitta framåt i banan.
Degerfors å andra sidan hade väl ett något bättre spel men inte mycket bättre.
De hade mer fantasi i sitt spel och Pashang Abdulla och Gustav Lindgren (matchens lirare, vågar jag säga) var ett effektivt par framåt för Degerfors.
Men de å sin sida hade marginalerna emot sig vilket gjorde att de ibland kreativa framspelen inte riktigt hittade fram.
Ändå kände man att ett mål låg i luften och det var inte för hemmalaget och till slut kom en chans för Degen att göra just det där ledningsmålet.
Fri med Malte Påhlsson kom Gustav Lindgren men kanske var det nerverna som ställde till det för den unge anfallaren då hans skott från nära håll räddades av Påhlsson.

Mer "action" än så fick vi inte utan vi gick till paus med 0-0.
Och det kunde bara bli bättre.

Och bättre blev det
I paus kom ÖSK ut och gjorde en sak de inte gjort på hela matchen.
Rörde på sig och fyllde på i boxen.
Detta gav resultat direkt när ÖSK skapade kalabalik i boxen och fick en hörna.
På den efterföljande hörnan rensades bollen ut till Björnstad som slog ett inlägg.
....rakt i mål?!
Inlägg, snett skott, lyftning, chipp eller lobb.
Kalla det vad du vill men 1-0 blev det för ÖSK blott 50 minuter in i matchen och arenan exploderade!
Så mycket nerver släppte efter det målet och ÖSK lutade sig inte tillbaka.
Bara två minuter senare igen fick vi se rörelse på kanten när Barsoum skickade en boll i djupet på Valgeirsson som revs omkull av Diaby, som inte bara orsakade straff utan även åkte på sitt andra gula kort.
Rött kort, straff kyligt förvaltad av Kalle och 2-0.
Ridå?
Nej nej nej.
Derbyn lever ju sina egna liv och Degerfors klarade sig tämligen väl utan Diaby och försökte forcera trots det.
Men ÖSK å sin sida böt in kanonkulan Victor Backman som sprang sig till ett friläge men brände inte bara det utan även baksidan av sitt lår.
Inbytt och utbytt på bara ett par minuter.
Ett grymt öde för Backman, tyvärr.
Hade han fått ett sånt läge till (vilket hans lungor hade försäkrat oss om) så hade han nog satt ett mål denna kväll.

Men icke.
Istället forcerade som sagt Degen och ÖSK hamnade allt djupare nere i sin zon och hade svårt att komma till vassa kontringar.
Trötta ben överallt och Degerfors försökte hitta runt.
Till slut kom dock den vassa kontringen.
För Degerfors.
Va?
Tänkte de flesta av oss när Degerfors kontrade på en hörna och Gustav Lindgren sprang sig fri med Påhlsson, väggade med Holmén till ett öppet nät och rullade enkelt bollen...
...UTANFÖR?!

ÖSKarna var i chock.
Femtiotre Degerforsare svimmade (fler rapporteras in för varje minut) och ingen kunde tro sina ögon.
Otroligt.

Konstigare skulle det bli mot slutet av matchen när Degerfors fick till ett fint anfall och Lindgren revs ned men föll lite väl enkelt enligt Oppong.
Så han friade för den situationen och Modig, derbytänd till tusen, sa några väl valda ord till Lindgren från nära håll då han sträckte fram huvudet och satte den panna mot panna.
Och då, efter lite väl lång betänketid, valde Oppong att blåsa för straff?
För att han skallade Lindgren?
Och han gav honom inte rött för det?
.....
va?

Derby.

Nåväl, straffen förvaltades väl av Lindgren som fick lite revansch på sin miss.
Men bara lite.
Han behöver göra något i hästväg för att kompensera den där missen.
Otroligt.

Degerfors fick luft av det här målet och fortsatte att ösa på desperat.
På planen fanns en inbytt och något övertänd Adi Fisic som ville visa sig inför sina egna fans och på arenan där han fostrades.
Och visst gjorde Fisic avtryck när han nästan hade ihjäl Gwargis och när han skapade Degerfors stora kvitteringschans.
Degerfors tryckte iväg många långa bollar på vinst och förlust och i 92:a minuten såg en förlorande sådan ut att vara på väg då Malte enkelt skulle plocka ned den.
Men i hans periferi dök Fisic upp och nickskarvade bollen mot målet.
Då fick vi se en ännu större kapning när Modig kastade sig mot målet för att rensa bollen och på samma gång lyckades han rensa hela målburen ur läge.
Otroligt!

Degerfors fortsatte trycka på men ÖSK höll undan heroiskt och lyckades äntligen ta revansch för derbyt 2021.
Svartvitt brinner.
Bruket brinner.

Matchens bästa spelare:
#1 Malte Påhlsson
Gjorde ett par fina ingripanden.

#2 Jesper Modig
Kung

#3 Tobias Björnstad
Han är vår nästa stora försäljning, det tror jag.

Bäst i Degerfors: Gustav Lindgren
Med sån där rörelse och spelförståelse så kommer han gå långt.
Blir inte kvar i Degerfors efter säsongen.

Matchfakta
Örebro SK - Degerfors IF 2-1 (0-0)
1-0 Tobias Björnstad (ass. Peter Gwargis)
2-0 Kalle Holmberg (straff)
2-1 Gustav Lindgren (straff)
Skott på mål: 5-5
Varningar ÖSK: Erik McCue, Jesper Modig, Valgeir Valgeirsson, Kalle Holmberg
Varningar DIF: Mamadouba Diaby (rött), Mammar Mouche, Sebastian Ohlsson, Adi Fisic

Å, du sköna derbyseger.
Efterlängtad är du.
Trots att man har ont i benen av allt hoppande, noll röst av allt skrålande så mår man som en kung idag.
För det här var nog den viktigaste segern ÖSK tagit på många, många år.
Finns det matcher i allsvenskan som var viktigare för hur säsongerna där fortlöpte? Vägskäl i form av en match där allting vände på höstkanten när det såg ut som värst?
Garanterat.
Men finns det någon match där som har betytt så mycket för relationen mellan en stad och ett lag som denna?
Nej, det gör det inte.
Inte på en lång tid.

ÖSK har, på egen hand eller med hjälp av inkompetenta domare, oftast fallit ihop när publiken strömmat till.
Oftast för att det historiskt sett handlat om att vi mött ett storlag med stora supporterföljen och med ett lag som är värt arton gånger så mycket.
Även vid bortamatcher när vi varit i stort överläge på läktarna har laget svikit oss.
Men inte denna gång.

Denna gång kom vi undan med 0-0 i halvtid även om ett underläge inte hade varit oväntat sett till matchbilden och jag tror det var viktigt.
För man såg det på vissa spelare att de förstod mer och mer hur viktig denna match var för oss och det verkade påverka spelet.
Ingen visade sig riktigt, den där kraften i löpningarna saknades och ingen visade att fötterna matchade kampviljan.
För kamp såg vi en del av men slarvigt var det.
Och jag vill skylla det på att Gwargis och Saied såg inte ut att vara på rätt plats på planen.
Båda spelarna är rätt sega och hade svårt att springa ifrån sina ytterbackar och ändå var det exakt det tricket vi försökte oss på hela tiden.
Långa bollar på Saied? Jag tror inte han kom förbi en enda gång i första.
Isolerat, tempofattigt, pacifiserat.

Men i andra, och mycket tack vare målen, såg vi vad ÖSK var kapabla till.
De hade överlevt första halvlek och nu vågade man spela lite och riskera något och det belönades man för.
Två snabba mål gav ÖSKs hopplock av spelare från alla möjliga platser och hyllor det mod de behöver för att stå upp mot storebrodern Degerfors.
Och till slut fick de rödvita se sig besegrade efter en onödigt spännande avslutning.
ÖSK vann derbyt.
Men viktigast av allt.
När det för en gångs skull var fullsatt på arenan.
När det var fest.
Då kom ingen domare och förstörde festen.
Inget dopat storlag förnedrade oss på vår hemmaplan.
Denna gång höll vi för trycket och vann.
Inte bara derbyt.
Vi vann tillbaka vår stad.