Örebro - Djurgården0 - 3
Örebro SK - Djurgårdens IF 0-3: Nej
ÖSK blev utskåpade, förnedrade och uppätna av Djurgården som hade kontroll över hemmapremiären från början till slut. En sällan skådad utklassning slutade "bara" 3-0 till Djurgården och den så efterlängtade hemmapremiären har satt stora frågetecken på Axel Kjälls spelsätt som kommer behöva en rejäl renovering om det inte ska bli superettan nästa år.
Förväntningar....
Det är bäst att inte ha dem när man håller på ÖSK.
Det är känslan efter det som var det totala fiaskot i hemmapremiären 2019 mot Djurgården.
För vad var det vi fick bevittna igår om inte det största antiklimaxet i en hemmapremiär sedan 2016? Och vilka var det som stod för motståndet då? Djurgården.......
Men nu tar vi och går igenom matchen där ett gäng svartvita statister kollade på när Djurgården visade hur fotboll skulle spelas på BÅDA planhalvorna.
Det är iallafall en halvlek kvar!
Djurgården tog kontrollen direkt över matchen även om ÖSK till en början pressade högt men med spelare som Astrit Ajdarevic så hade Djurgården inga problem med att spela sig ur ÖSKs press. Ajdarevic, Fredrik Ulvestad och Jesper Karlström tog tidigt över det centrala mittfältet och Nordin Gerzic och Johan Mårtensson kom inte upp i någon respektabel nivå överhuvudtaget.
Gerzic blev bortplockad ur spelet och visade upp en brist på fart som vi inte sett av honom tidigare, har åldern kommit ikapp honom? Mårtensson var så slarvig i passningsspelet och bollmottagingarna att det drev en till vansinne.
Men nu tappar jag bort mig, bitterheten efter gårdagens match gör att jag tappar fokus, precis som ÖSK tappade fokus igår.
DIF skapade matchens första chans när Erik Berg (f.d. Johansson) kom upp högt på en hörna och nickade i ribban, ett tecken på vad som skulle komma.
Efter detta skapade Djurgården, eller snarare Aslak Witry, en fin chans att ta ledningen när den norske ytterbacken tryckte till på halvvolley men hans tunga avslut gick över.
Sedan fick han chansen att avfyra från sin position till höger i straffområdet IGEN och denna gång satt hans halvvolley i målet istället för ovanför, 1-0 till Djurgården i den tjugosjunde minuten.
Emellan dessa chanser så skapade ÖSK sin första (och enda) målchans i matchen när ett fint inlägg från Kevin Wright, som skötte sig okej i denna match, gick över försvaret och till en ensam Daniel Björnquist som nickade rakt på DIFs målvakt som enkelt plockade den bollen.
Tänk om han hade satt den men att "tänka om" vad som kunde ha hänt om x hade hänt istället för y kommer inte göra ÖSK till ett bättre lag, istället gäller det att lära sig av det som faktiskt hände.
Och det var en hård lektion ÖSK fick igår.
För den "tvåhövdade draken" som jag hade så stora förhoppningar på fick inte ut någonting på planen, Carlos Strandberg fick inte mycket att jobba med överhuvudtaget under matchen. Hans interaktioner med bollen kan jag räkna på en hand men han visade glimtar av något bättre samtidigt som Viktor Prodell blev bortplockad av firma Berg-Danielsson.
Den fotboll som spelades på Behrn Arena igår (f.d. Eyravallen, f.d. borg) var njutning för Djurgårdens tillresta supporterskara och taktisk njutning för alla fotbollsaficionados som vill ha en lektion i hur man läser sönder en motståndares plan.
Hatten av för Bergstrand och Lagerlöf som verkligen drog ner brallorna på Axel och ÖSK igår, kan Djurgården hålla denna nivå i de kommande matcherna så kommer nog mitt tips inför säsongen om att DIF skulle placera sig högst av stockholmslagen slå in.
Samtidigt som Djurgården firade sitt mål så tog ÖSK en timeout för att prata ihop sig, om det blev bättre efteråt?
Nej.
Ett svar som är lika kallt som ÖSKs offensiv var igår, till och med kallare än vad arenan var.
Inte nog med att man fick se en skitmatch men att en var tvungen att frysa ihjäl samtidigt?
Såna här matcher får en att känna att det inte finns någon gud och om gud finns det så gillar hen inte ÖSK.
Djurgården fortsatte att trycka på och hittade in bakom Björnquist gång på gång, tyvärr kunde inte Albin Granlund spela denna match istället för honom då han blev pappa igår.
Grattis, Albin!
Men det är lika mycket Dajjes fel som det är Axels då dessa ytor uppstod som en följd av taktiskt slarv, hade man varit smartare så hade inte dem där ytorna uppstått från första början.
ÖSK spelade upp sig lite grann i slutet på första halvlek och fick en del fasta situationer som inte resulterade i något överhuvudtaget och första halvlek slutade som tur var endast 1-0 till Djurgården.
Kan vi gå hem nu?
Innan andra halvlek började så avfyrade Djurgårdens supportrar fyrverkerier som en del av ett tifo de hade förberett, något som ledde till matchens höjdpunkt för oss svartvita.
Inte fyrverkerierna eller tifot i sig utan det faktum att det började sjungas "tre poäng! tre poäng!" på västra stå.
En gnutta komisk supporterkultur som fick mina smilgropar att lyfta sig litegrann för första gången den matchen, för att sedan lägga sig permanent som en mastiffs.
För när spelet blåstes igång så ryckte Djurgården åt sig taktpinnen som ÖSK fick känna lite på i slutet av första halvlek likt en mobbare på i en amerikansk collegekomedi tar matteboken från en nörd i en film från början av 00-talet.
Djurgården var ute efter att döda matchen och skapade flera chanser under första kvarten och först fick Ajdarevic en chans men hans skott täcktes, sedan ville Witry göra mål igen men hans skott räddades av Jansson och sedan fick Elliott Käck en chans men hans skott räddades av Jansson.
Jansson var den ÖSKare som var överlägset bäst trots tre insläppta mål, men han höll kvar ÖSK på egen hand under denna period, han förtjänade bättre av laget framför honom men alla av oss som var där förtjänade bättre utav de resterande svartvita spelarna på planen.
Axel valde att byta ut Prodell mot Johan Bertilsson och gick sedan över till 3-4-3 för 3-5-2 funkade inte överhuvudtaget, om det blev bättre efteråt?
Nej.
Det blev inte bättre, Prodell dunkade näven i båset av frustration när han byttes ut för att sedan bevittna hur Arvid Brorsson, som var slarvig matchen igenom, slarvade med bollen i straffområdet och blev av med den till Turay som gav den till Ajdarevic som sköt i ribban via täckande försvarare.
"Inte ens nära!"
Sa den mest optimistiska ÖSKaren i sin soffa hemma i drömlandet där ÖSK har tagit tjugo raka sm-guld för endast i drömlandet fanns det optimistiska ÖSKare under andra halvlek.
Vi önskar alla att vi hade kunnat vara där i soffan, i drömlandet där ÖSK faktiskt vinner fotbollsmatcher.
Tyvärr gick det inte att fly undan verkligheten som utspelade sig på konstgräset för kort efter detta skulle Djurgården göra mål igen när Jonathan Ring skickade ett inlägg mot bortre stolpen där Martin Lorentzson och Kevin Wright hade glömt bort att Turay var och den sistnämnde nickade enkelt in bollen.
2-0 till Djurgården och Turays målfirande i form av ett gäng volter fick oss att tänka på Kennedy Igboananike och svunna tider.
Men att det tog hela sjuttioen minuter innan ni gjorde 2-0!? Det håller inte Djurgården! Avgå alla!
ÖSK böt ut Lorentzson mot Michael Omoh och gick över till 4-2-3-1, Lorentzson verkade ha en del åsikter som han uttryckte på ett allt annat än milt sätt, vad som sades hade jag betalat för att få höra.
"Gav bytet till 4-2-3-1 resultat?" Frågar du dig, du som inte bevittnade denna match via teven, eller än värre, på plats.
Nej.
Vad ÖSK än gjorde denna match så kunde Djurgården likt en orm inoljad i fett slingra sig ur det för att sedan bita ÖSK i baken.
Djurgården höll undan för allt ÖSK försökte med och till slut kunde Witry rulla in 3-0 på stopptid efter ett fint anfall.
Och ändå blev han inte matchens lirare för Djurgården, det blev Ajdarevic men helt ärligt hade vem som helst i DIF kunnat få det priset och förtjänat det.
Förutom målvakten, han behövde inte ingripa mer än en gång.
I ÖSK gick priset till Filip Rogic som under matchen var överallt och kanske fick han priset för att han försökte sig på en cykelspark som gick utanför.
Points for trying, som de brukar säga.
Men det blev inga poäng för ÖSK efter detta antiklimax, istället blev det 0-3 och den förkrossande skottstatistiken 4-23 i Djurgårdens favör.
För att inte tala om bollinnehavet 20-80 som sedan jämnade ut sig till 45-55.
Skäms!
Matchfakta
Örebro SK - Djurgårdens IF 0-3 (0-1)
0-1 Aslak Witry (ass. Elliott Käck)
0-2 Mohamed Buya Turay (ass. Jonathan Ring)
0-3 Aslak Witry (ass. ?)
Varningar ÖSK: Nordin Gerzic
Varningar DIF: Ingen
Denna matchrapport är bland det deppigaste jag har skrivit, det får Kent att låta som Mora Träsk i jämförelse.
Men efter en sån här bedrövlig insats så kan jag inte få till en matchrapport som är allt annat än bedrövlig i sin ton.
Finns det något positivt att ta med sig?
Ja, några saker kanske, låt mig tänka.
Först och främst hoppas jag att detta är ÖSKs "gutterball" för säsongen, alltså vår lägsta punkt och sämsta insats denna säsong.
Att det inte kommer bli sämre än så här, för jag är okej med att vi förlorar ifall vi faktiskt skapar chanser.
Jag är okej med att förlora om motståndaren sätter 100% av sina få chanser men detta var total förnedring.
"Shameful display!" som de skulle vråla i dataspelet Total War: Shogun 2.
Jansson, som jag nämnt tidigare, gjorde en bra insats och ska hyllas för att han faktiskt höll kvar ÖSK i matchen i början på andra när det var meningen att vi skulle trycka på för en kvittering.
Sen tycker jag att Wright gjorde en okej insats samtidigt som Björnquist gjorde det okej framåt även om hans inspel inte hittade fram i denna match heller.
När kommer det hända?
Ett fint tifo fick vi se också och det var rätt bra tryck på västra stå och kubanerna håller alltid en bra nivå oavsett hur det ser ut på planen.
Det var det positiva.
Nu till det negativa som jag inte redan nämnt ovanför, först ut Axel Kjälls totala brist på anfallsidé för den verkar inte finnas.
Och om den gör det så är den inte särskilt effektiv då vi inte skapade ett dugg denna match och de målchanser vi har skapat denna säsong kan jag räkna på en hand.
Att lägga så mycket tryck på att spelare som Bertilsson och Rogic ska agera kreatörer går inte, de är avslutare båda två, inte framspelare.
Sedan hjälper det inte att vi inte får med våra wingbacks tillräckligt i spelet, Djurgården fick konstant med Käck och Witry i sina anfall, se och lär.
Det blev också otroligt uppenbart att det saknas en länk emellan anfallet och tanken var väl att Rogic skulle vara denna länk men det funkade inte.
Därför får vi hoppas att Martin Broberg återhämtar sig snabbt för han är den enda i truppen i nuläget som jag kan se framför mig som en länk emellan anfallet och vårt mittfält.
Och mittfältet där det är meningen att Mårtensson och Gerzic ska dominera måste upp ett par nivåer om vi inte ska bli förnedrade av AFC på fredag.
Mårtensson skulle behöva ta hjälp av den där tillslagsexperten som finns i länet för annars kommer han inte kunna göra en vettig bollmottagning om hans liv hängde på det.
Än mer frustrerande var det att se Gerzic igår, det var som att han hade åldrats flera år över en natt.
Det hyperaktiva Djurgårdsmittfältet sprang cirklar runt honom och igår märktes det att han är trettiofem år gammal, så frågan är om vi inte ska slänga in Simon Amin eller Dennis Collander på fredag för att låta dem visa upp sig själva och för att samtidigt skicka en signal till Nordin, vår kapten, om att han måste höja sig för att få spela.
Men det är väl naivt av mig att tro det.
Så, vad ska vi göra för att ta tre poäng mot AFC på fredag med tanke på hur uselt det såg ut igår?
Be, be till alla gudar som finns men då jag skrev längre upp att gud inte finns så får vi försöka något annat.
En idé är att ÖSK börjar spela primitivt från minut ett, Wright har en bra inläggsfot och Prodell, Strandberg och Rogic är spelare som alla har sina spetsegenskaper i straffområdet och inte utanför.
Sen tycker jag att det är dags att Brorsson får parkera sig på bänken ett tag, han var skakig igår och jag tycker att Daniel Björkman bör få chansen till vänster för att ge Lorentzson platsen till höger.
Det är mina tips på vad som kan göras på planen men utanför planen så bör vi supportrar fortsätta ge vårt stöd som inte är ovillkorligt, kritik ska förekomma lika mycket som uppmuntran när det går dåligt.
Men ÖSK kommer inte bli ett bättre lag av att vi väljer att stanna hemma, att vi väljer att hålla våra åsikter för oss själva och att vi väljer att gömma oss och våra känslor när det går dåligt för vårt favoritlag.
Vi måste fortsätta gå på matcherna, vi måste fortsätta uttrycka oss och vår kärlek för detta svartvita gäng som ibland inte förtjänar vår kärlek men som ändå får det för det är vad en riktig supporter gör.
Iallafall om ni frågar mig och vet ni vad, jag har inte tappat min motivation inför matchen mot AFC Eskilstuna nu på fredag.
Tvärtom.
Nu vill jag, mer än någonsin, visa upp mina svartvita färger i en annan stad.
Nu vill jag, mer än någonsin, se ÖSK spela fotboll.
Nu vill jag, mer än någonsin, sjunga ut min kärlek för denna jävla klubb.
Alla till Eskilstuna.
Forza Svartvitt, i vått och torrt, i med och motgång.
