Örebro - Elfsborg
2 - 3

Örebro SK - IF Elfsborg 2-3: En sista dans

I säsongens sista drabbning fick de få modiga supportrarna på plats på den kyliga arenan se ÖSK och Elfsborg spela vild fotboll mot varandra. En match som visade sig vara rätt meningslös i slutändan om inte för Nordin Gerzics skull som gjorde sin sista match i ÖSK och avslutade en lång karriär som ingen kommer glömma.

Blott lite fler än 1700 personer var på plats för att bevittna ÖSKs sista match i allsvenskan mot Elfsborg, det som mycket väl kan bli den sista matchen på länge om saker går åt skogen.
Kolla bara på GAIS.

Det ska dock sägas att det fanns en del ljusglimtar i denna match och en del frågetecken som inte verkar räta ut sig på ett tag.
Men vi tar det från början.

Showmanship
Från start fick vi se spelare som Noel Milleskog och Ahmed Yasin, den senare har sedan sin återkomst från skadan varit smått briljant för oss och det skulle han vara även denna gång.
För det fanns ändå en del spelare i elvan som verkligen hade något att spela för, i de flesta fall ett allsvenskt kontrakt eller för att locka utländskt intresse och sen de spelare som vill visa att de vill vara med nästa år.
Noel Milleskog är en sådan spelare och trots sin storlek så gjorde han det bra som anfallare och dessutom visade han på fin spelförståelse flera gånger.

Med andra ord ställde inte ÖSK ut skorna som de mycket väl hade kunnat utan de bjöd oss 1700 på plats på en rejäl show mot Elfsborg.
Så även om det inte fanns mycket att spela för så gjorde ÖSK vad de kunde för att störa Elfsborgs jakt på europa och det gjorde dem förvånansvärt bra.

Det började tyvärr på ett sätt som var lite typiskt ÖSK 2021.
Johan Mårtensson skadade sig efter bara 30 sekunder och fick gå av några minuter senare.
In kom David Seger som gjorde sin bästa match på länge.

Elfsborg gjorde som så många topplag gjort och belägrade ÖSKs straffområde med sitt skickliga passningsspel.
Dock skapade ÖSK första läget i matchen när Ahmed Yasin kom fri med målvakten men hans avslut täcktes till hörna.

Sedan var Nasiru Moro nära att göra självmål när bollen studsade otäckt på honom och rakt på Bobby Allain.

Sedan hände det, det som vi sällan sett denna säsong.
Vi fick se ÖSK ta ledningen.

Från sin kant framkallade Jake Larsson sin inre Daniel Gustafsson och bröt in från kanten och sköt iväg ett studsande skott mot den högra stolpen.
Tim Rönning tajmade fel och studsen gick över hans vänstra handske och in i målet.
1-0 till ÖSK i den 35e minuten och ja, lite glädje fick man iallafall känna denna lördag.

Elfsborg var sedan nära att kvittera på en frispark som Allain räddade lågt nere vid stolpen och Daniel Björnquists inspel från högerkanten borde ha satts i mål av någon.
Men inga fler mål föll i första halvlek som slutade, förvånansvärt, 1-0 till ÖSK.

Husvagnscampingsfotboll
Andra halvlek rivstartade på ett uselt sätt då Elfsborg tryckte på rejält och efter att ha klätt av Nicklas Bergmark (inte bildligt talat) kunde Jeppe Okkels kvittera till 1-1.
1-1 i den femtionde minuten och Boråsarna fick fira ett mål som gav dem en chans på Europa.

Sedan var Bobby Allain på väg att bli utbytt men han stannade kvar och fick släppa in ytterligare ett mål tätt inpå det första.
Denna gång kombinerade sig Per Frick och Jacob Ondrejka fram till ett bra läge centralt där den sistnämnde smällde in bollen lågt intill stolpen.
2-1 i den femtiofjärde minuten.

Men ÖSK tänkte inte ge sig och på något så ovanligt som en snabb kontring kunde Jake Larsson spela fram till Noel Milleskog som slog den direkt i djupet för Yasin.
Yasin visade alla varför han är irakisk landslagsman med ungefär 500 000 följare (kanske) på instagram då han kaxigt höll inne avslutet och placerade in bollen kyligt vid närmsta stolpen.
ÖSK klacken gick bananas och vi hade kvitterat till 2-2 i den femtionionde minuten.

Elfsborg återtog ledningen tämligen omgående då Okkels avancerade framåt och tänkte för sig själv "varför inte skjuta direkt för?" och tänkt och gjort.
Bollen gick in vid Allains högra stolpe och Elfsborg tog återigen ledningen i den 64e minuten.

På blott tjugo minuter hade fyra mål gjorts och det var fotbollens motsvarighet till hawaiihockey som spelades.
Nämligen campingfotboll där den plastiga bollen (den typen som får roberto carlos-skruv oavsett hur hårt en skjuter) hittar målet från överallt.

ÖSK orkade dock inte kraftsamla en gång till utan luften gick ur laget.
Till råga på det blev Jiloan Hamad utvisad, en negativ avslutning på en rätt händelselös insats.
Luften gick dock inte ur klacken som sjöng för Nordin Gerzic och inför den stundande sejouren i superettan.
Till tonerna av "la dolce vita" sjöng klacken:
"Åh vi ska spela i superettan, woah!"
"Åh vi ska spela i superettan, woah!"
"Spöa VSK och GAIS, igen, på resan upp till allsvenskaaaan"

Rolig ramsa ändå, förhoppningsvis ska vi inte behöva sjunga den allt för många gånger till.
Dessutom måste vi byta ut GAIS mot nåt annat då de håller på att åka ur superettan, buu!

Fler mål fick vi alltså inte se och vi fick iallafall se Nordin Gerzic spela sin 328e och sista allsvenska match för ÖSK.
Fint också att han fick slå en frispark i muren, vackert på sitt sätt.

Men det är inte ballonghörnorna och de missade frisparkarna vi kommer minnas.
Det är allt det andra.
Hans kaxighet och attityd som alltid satte honom i respekt bland de fyrtorn till mittfältare han fick kämpa mot.
Frisparkarna som faktiskt gick i mål.
J-Södra borta, Falkenberg hemma (2013 OCH 2016) och AIK hemma 2010.
Dessutom glömmer jag inte bort hans passning till Rogic borta mot Blåvitt 2019, uj uj uj!

Många fina minnen dök upp i det som var en sorgens stund.
Många spelare tackades av, de har gjort sitt i ÖSK samtidigt som det fortsatt är ovisst kring mer eller mindre alla spelare.
Vilka som blir kvar i ÖSK, vilka som kommer klubbens nästa legender återstår att se.
Men nu, måste vi vila och förbereda oss inför en prövande säsong framöver.
En säsong utan Nordin Gerzic.
En säsong i superettan.

Matchens bästa spelare:
1. Ahmed Yasin
Vilken klass han visar, kan vi behålla honom?
2. Noel Milleskog
Visar mer och mer av sin talang och kan bli viktig i superettan.
3. David Seger
Gjorde en riktigt fin insats på mittfältet med bra grinighet och fint kombinationsspel.
Bäst i Elfsborg: Per Frick, såklart. Inte var det Frederik Holst eller Simon Strand iallafall.

Matchfakta
ÖSK - IFE 2-3 (1-0)
1-0 Jake Larsson (ass. Benjamin Hjertstrand)
1-1 Per Frick (ass. ingen)
1-2 Jacob Ondrejka (ass. Per Frick)
2-2 Ahmed Yasin (ass. Noel Milleskog)
2-3 Jeppe Okkels (ass. Per Frick)
Skott på mål: 8-10
Röda kort: Jiloan Hamad..

Där var det över.
Säsongen 2021 och ÖSKs tid som allsvensk klubb.
Vi var uppe i åtta säsonger och efter flera vändningar på hösten så gick det inte igen.
Vi lyckades fly giljotinen flera gånger men denna gång satt huvudet fast.

Istället får vi göra Östersund sällskap ner i superettan, något som jag inte såg problem med tills Daniel Kindberg friades från hovrätten.
För nu kommer han sälja 20 "restaurangbaracker" för 60 miljoner kronor och pumpa in pengar i ÖFK.

Dock får vi stifta bekantskap med Skövde AIK som gör sin första säsong i superettan någonsin efter att ha spöat Akropolis, grattis!
Och vi får möta Dalkurd som brukar dra med sig ett stort följe till Örebro när det är match.
Framförallt får vi våra rivalmöten mot AFC och Västerås (hata gurkor!) som vi kan se fram emot.

Sen får vi se om Helsingborg eller Halmstad gör oss sällskap.
Halmstad är ju något av HeIFs spöklag och jag förväntar mig att spöket lever vidare i det dubbelmötet.
Dock borde det ha varit Degerfors som kvalade neråt men Johan Bertilsson, pålitlige Johan, räddade deras skinn.
Ska bli intressant att se hur många som lämnar Degerfors för större klubbar nästa säsong och om de kan göra ett lika bra rekryteringsjobb inför nästa säsong som i år.

ÖSK då?
Ja, vi måste uppifrån innan vi börjar snacka nyförvärv.
En ny ordförande ska komma på plats och jag är försiktigt positiv till Kent Persson då han verkar vara en som kan få saker gjorda.
Dock verkar han ha ett rykte om sig att väldigt kontrollerande och det tisslas och tasslas om hans insatser i padelförbundet.
Men i detta läge, där det inte finns någon annan klar kandidat, så måste vi hoppas på det bästa.

När det kommer till VD så vill jag inte se att Åström lämnar.
Han har gjort det han har kunnat göra och är en högst kompetent VD om ni frågar mig även om hans sätt att ducka frågor kan vara frustrerande.

Axel Kjäll däremot vet jag inte vad vi ska göra med.
Vi hyllade honom till skyarna i vintras och i början på sommaren.
Sen när han tog in en rökande brasse (Patrick Luan) och ICA basic varianten av Taha Ali (Richard Friday) så är det klart att han ska ifrågasättas kraftigt.
Visst var det i ett bottenlag som Erik Björndahl och Ali levererade men de levererade iallafall något samtidigt som deras ersättare inte gav oss något.

Att låna ut Björndahl såg vettigt ut på förhand, vi behövde lönutrymme och han ville ha speltid efter sina bristande insatser under våren.
"Vi får in en bra ersättare!" sa vi men den stora anfallsstjärnan kom aldrig in.

Taha Ali hade något som jag gärna hade sett mer av i ÖSK denna säsong, en jokerroll på bänken.
Med sin teknik hade han kunnat göra vad han ville med trötta försvarare men han lånades ut för att få mer erfarenhet.
Okej, det går att förstå.

Men att ersättarna skulle vara så dåliga går inte att förstå.
Dessutom att det blev så fel med Jiloan Hamad och Nahir Besara.
Jag kan inte minnas en enda insats över nittio minuter i år där Jiloan har varit bättre än okej.
Oftast har han varit sämre än så och inför nästa säsong måste han hitta ett spel som passar laget bättre.
Han har försökt på så svåra nummer hela tiden men det har allt som oftast gått snett.
Back to basics!

Besara inledde lovande med segermålet mot Sirius och målen mot Mjällby sen tog det stopp helt och hållet.
Han fick inte de ytorna han ville ha och jag vet inte om han någonsin fick iväg ett avslut till på mål efter matchen mot Mjällby hemma.
Nasiru Moro stabiliserade och destabiliserade försvaret under resten av året och hans röda mot Varberg kostade laget dyrt.

Benjamin Hjertstrand hade en period i år där hans rivighet och kämpaglöd verkligen stack ut men hans tid i ÖSK har överlag varit för dålig och jag tror han mår bra av att spela i superettan.
Huruvida han gör det i ÖSK återstår att se.
Michael Almebäck fick säsongen förstörd av skador och hans samarbete med Andreas Skovgaard, som varit rätt loj i år, var inte som ifjol.
Synd att han fick se sin tid i ÖSK avslutas på det här sättet, han förtjänar bättre.

Framåt har krutet inte varit lika vått som det har var icke-existerande.
Dennis Collander gav oss hopp om något i somras i återstarten mot AIK men han skadade sig bort från elvan under hösten.
David Segers offensiva produktion stannade vid ett mål, ett läckert sådan förvisso, men bara ett mål.
Kevin Walker var skadad mest hela tiden.
Johan Mårtensson var lika (o)bolltrygg som vanligt.

Agon Mehmeti lika osynlig och det återstår att se vart han spelar nästa år.
Norrby kanske?

Målvakterna behöver jag inte gå in på men Allain har ändå spelat upp sig i höst.
Borta är bortrusningarna som gjorde en livrädd.
Men vågar vi gå in en så viktig säsong som nästa där vi ska studsa tillbaka med honom i målet?
Kanske inte men vem ska vi ha istället? Mathias Karlsson som just åkte ur superettan med GAIS?

Ja, spelarinsatserna lämnade inte mycket att glädjas över efter denna säsong.
Men det finns ett par ljusglimtar att glädjas över.
Jake Larssons återkomst.
Dennis Collanders genombrott.
Noel Milleskogs debut.
Nicklas Bergmarks genombrott och Hussein Alis cementering som startande högerback i ett allsvenskt lag.

Problemet med alla dessa är som sagt att vi inte vet om vi får chansen att glädjas åt dem i superettan också.
Även om jag tycker att samtliga (bortsett från Ali kanske) skulle må bra av att spela och dominera i superettan nästa år.

När det kommer till tränarna så blev det ju bara fel från början.
Axel Kjäll borde ha avgått redan i vintras och inte lämnat laget i limbo under våren.
Vitor Gazimba borde ha fått vara kvar längre om vi ville ha honom och Marcus Lantz skulle ha tillsatts istället för Axels portugisiska kopia.

Sen finns det allt krångel kring Oscar Jansson flytt till Peking, Romain Galls usla vår, Martin Brobergs skador och Deniz Hümmets vara eller icke-vara i laget.

Mycket skit helt enkelt.
För mycket ÖSK att hantera och därför åker vi ur allsvenskan.

Vi kan minnas tillbaka till 2014 när Pode och Crespo krossade allt i sin väg.
2015 när Astrit Ajdarevic och Martin Broberg gjorde likadant.
2016 när vi faktiskt såg ut som ett topplag ett tag.
2017 när Axén avgick och Ivan fick en fin hyllning av Besara.
2018 när vi låg i toppen av allsvenskan ett tag.
2019 när Carlos Strandberg gjorde vad han ville under ett par magiska veckor.
2020 när vi bröt förbannelsen och kom sjua istället för nia.

2021 är dock inget år vi ska minnas för glädjens skull.
Det är dock ett år vi ska minnas för att lära oss inför framtiden.
För att lära oss saker om oss själva.

Att harmoni är viktigt för klubben.
Att vi måste ha en rak linje genom hela klubben från supportrarna till styrelsen, ledningen, staben och laget.
Att ha rätt sportchef för rätt tränare och för rätt trupp.
Att ha god fysisk hälsa så vi orkar och kan spela fotbollsmatcher i nittio minuter.
Att vi främjar speltid för unga spelare som vill framåt.

Om vi vill ha dessa saker så måste vi se till att årsmötet den femtonde september blir startskottet för något nytt.
Ett ÖSK som adopterar en attityd som vi alla kan skriva under på.
En attityd som genomsyrar klubben inåt och utåt och som präglar spelarna och vår spelstil.
En spelstil som vi supportrar kan känna igen match efter match och känna oss stolta över.
En sportchef som kan sälja spelare dyrt från ett lag med en offensivt inriktad tränare som har rätt spelare för det.
Ett ÖSK där spelare inte skadar stup i kvarten och där vi orkar spela mer intensivt än motståndarna i nittio minuter.
Ett ÖSK som lyfter fram sina egna talanger och de talanger som blivit nekade i andra klubbar.

Det är ett ÖSK som jag vill se.
Ett ÖSK som inte passar bollen mellan försvaret och målvakten i fyra minuter för att sedan slå en lång boll på stillastående spelare.
Ett ÖSK som fyller på i boxen och som orkar röra sig utan boll i offensiven för att ge andra utrymme.
Ett ÖSK som kontrar sönder lag efter lag med tekniska yttermittfältare.

Nästa år vill jag att ÖSK är det lag i allsvenskan som gör flest mål över trettio omgångar, att vi är det lag som löper mest i hela serien och att vi gör fler mål på kontringar och på fasta situationer.
Om vi alla utnyttjar vår demokratiska rätt som medlemmar på årsmötet i år så kan vi få allt detta och mer.
Därför kommer jag närvara på årsmötet och lägga in flera motioner som jag tror kommer ta både fotbollslaget och klubben som helhet i en bättre riktning.
Mot något större.

Men först ska vi ta ett steg bakåt, samla på oss lite självförtroende i superettan och ge utrymme till alla våra unga spelare.
Sedan tar vi två steg framåt, när vi är tillbaka i allsvenskan och då ska vi sikta högre än någonsin förut.

Tills dess får jag säga detta till alla andra allsvenska klubbars supportrar:
På återseende! Gör inget dumt medan vi är borta och fortsätt driva kampen mot villkorstrappan!

Till alla er svartvita som orkat läsa mina artiklar denna säsong så vill jag be om ursält för att det inte har kommit en rapport inför och efter varje match som vanligt.
Det här året och den här säsongen har varit lite för tung för min psykiska hälsa och därför har det inte kommit lika många artiklar.
Men det kommer en lång artikelserie nu i december och framåt om säsongen som varit men den är skriven på ett sätt som jag tror kommer roa de flesta av er.
Tills jag börjar publicera dem så vill jag önska er alla en god jul!

Vi ses snart igen, alla svartvita.
Och vi ses snart igen, allsvenskan.