Örebro SK - Jönköpings Södra IF 3-1: Det var fan på tiden
Örebro SK tog en efterlängtad seger, den första sedan september förra året, när de vann mot J-Södra i hemmapremiären. De gjorde de inte lätt för sig men vände ett underläge till en underbar seger.
Sparkad tränare.
Befordrad/degraderad sportchef.
Målvakt som drar korsbandet.
Ja, uppladdningen var inte optimal inför hemmapremiären för ÖSK och med blott tretusen på läktarna var magkänslan inte alltför god.
Det skulle dock visa sig att magkänslan för en gångs skull hade fel och att det skulle bli en minnesvärd kväll, på ett bra sätt.
Men först var tvungna att se Brage - ÖSK en halvlek till.
Tredje halvleken i Borlänge - Take-away edition
ÖSK inledde nämligen matchen uselt.
Det såg lika ängsligt och slarvigt ut som uppe i Dalarna och felpassningarna ökade i kvalité för varje minut som gick.
Junes Barny, den gamle räven, stod för en farlig frispark redan i den femte minuten när han och Peter Gwargis hittade Adam Ben Lamin fri i straffområdet men den långe mittbacken lyckades inte få nicken på mål.
ÖSK och fasta situationer återigen, man blir ju tokig.
Inte blev en friskare när William Eskelinen skickade upp en boll rakt till en J-Södraspelare som enkelt skickade fram den till Adnan Maric som hittade Adrian Edqvists vars nick gick rakt på Eskelinen.
Om en hade börjat skruva på sig bara några minuter in, hur många varv hade en hunnit vrida sin egen kropp innan denna match var slut?
Sedan visade Gwargis Brighton/MFF-klass när han väggade sig fram och dribblade sig in i straffområdet och avfyrade ett benhårt skott i stolpen.
Visst kan en begära mer av ÖSK-försvaret där, Axel Andréssons chansbrytning som enkelt undveks, Victor Mpindis halvhjärtade försök till att stoppa honom och Nasiru Moros något sega försök till att blockera skottet.
Det är dock så att den chansbrytningen hade kunnat leda till en straff, Mpindi ville nog inte gå in för hårt och Moro hade Maric att hålla koll på.
Med andra ord, vi hade tur för en gångs skull.
Det här enstaka ögonblicket av tur lyfte dock inte laget
Det tog oftast stopp tidigt när vi försökte ta oss framåt och även om Jake Larsson och Ahmed Yasin gjorde vad de kunde var det inte tillräckligt.
J-Södra anföll som ett lag och kombinerade sig fram som ett småländskt Ajax samtidigt som vi förlitade oss på individuell briljans på kanterna.
Samme Larsson lyckades också ordna en frispark för ÖSK i ett rätt bra läge till vänster om straffområdet men frisparken blev bara halvt lyckad.
Jag säger halvt lyckad för att han träffade inte mål men han träffade en J-Södra spelare i ansiktet och det var ändå rätt roligt om än på ett billigt och lite smutsigt sätt.
Gwargis, spelaren som fick ett smakprov på Selects matchboll för superettan 2022, skulle dock få sin hämnd.
Detta tack vare Daniel Gustafsson som fick för sig att springa inåt i banan med bollen på egen planhalva där Kevin Rodeblad Lowe stal bollen av honom.
Lowe, som inte är en dum fotbollsspelare, fattade att han skulle ge bollen till Gwargis och som tack skickade den senare upp bollen i krysset från nitton meter.
1-0 till J-Södra i den tjugoförsta minuten.
Nu händer det igen.
Mörkret sänker sig över Behrn.
Rädda sig den som kan!
Men ÖSK, nej, Yasin skulle inte lägga sig ner och dö.
Några minuter senare kombinerade han sig fram med Jiloan Hamad och sköt ett hårt lågt skott mot bortre som Tom Amos räddade till hörna.
"Bra! Nu kör vi!" Vrålade supportrarna.
"Nej! Inte på det sättet!" Skrev supportrarna förtvivlat någon minut senare.
För då blev det kaos.
Moro missbedömde helt en boll och glömde samtidigt bort en spelare bakom sig.
Marko Nikolic utnyttjade förvirringen, och att Eskelinen var utanför sitt mål, och chippade bollen mot det övergivna målet.
Som tur var hade vi Andrésson som var där och kunde rensa bollen, men han gjorde det rakt på Gwargis som inte hittade något skottläge och bollen rensades till slut.
Puh!
Går det att ta time-out i fotboll?
Inte? Fan också.
Direkt efter var det återigen dags för Yasin att ta tag i det själv.
Han öste på framåt och i ett något trängt läge lyckades han ändå avfyra ett skott utifrån som svävade precis över kryssribban.
Halvleken jämnade ut sig något efter den intensiva perioden mitt i men inga fler målchanser skapades.
ÖSK gick till pausvila i underläge 0-1.
Vändningen
Jag vet inte vad som hände i halvtid.
Vad Axel sa, höll han ett tal som taget ur ett historiskt drama om någon kung vars slott är under belägring?
Hade han synat J-Södra helt och skiftat lite positioner, gett nya direktiv och gett några smarta tips?
Eller gav han spelarna en varsin örfil och en lina kokain?
Något dramatiskt hände iallafall efter paus då ÖSK sköljde över J-Södra och vällde fram längs kanterna mot målet vid västra stå.
Kevin Walker började vinna alla kamper på mittfältet.
Jiloan Hamad visade ett fotbolls-IQ på 200 och vi vällde fram längs kanterna som oxtokiga tjurar.
Hussein Ali hittade Hamad centralt med ett inlägg men Hamads smarta löpning blev inte belönad med något mål men en hörna blev det.
En av många och även om de blev resultatlösa den här kvällen så ska en inte underskatta trycket som det bidrar till när en får hörna på hörna.
Ingen vila för J-Södra.
Några minuter senare slog Hamad till på halvvolley och skottet gick precis utanför Amos vänstra stolpe.
ÖSK kom närmre och närmre...
Några minuter efter det var Hamad nära att dribbla sig till ett friläge men blev stoppad i sista sekund.
Närmre och närmre...
Och till slut kom det.
Målet.
Yasin fick bollen till högerkanten och som så många gånger denna match skickade han in den hårt och lågt och nu var någon faktiskt där.
Jake "Golden boy" Larsson stötte in bollen bakom Amos och kvitterade till 1-1.
Vrålet var högljutt, befriande och glädjefyllt och vi hade 1-1 i den sextiofjärde minuten.
ÖSK skulle förövrigt haft en man mindre innan dess.
Kevin Walkers kapning bakifrån på Edin Hamidovic (som var rätt osynlig) borde ha gett rött.
Men återigen, vi hade tur!
Det jämnade dock ut sig då Jake Larsson borde ha haft straff några minuter efter målet när han revs ner.
Men men, ÖSK surade inte för det utan tryckte på.
Tidigare syndabocken DG hade ett finfint läge i straffområdet men såg sitt avslut tippas över ribban av Amos.
Minut efter minut gick och ÖSK behöll sitt övertag och till slut skulle utdelningen komma.
Nyinbytte Noel Milleskog och Jake Larsson var framme och högg på en ensam Sebastian Crona som tappade bollen i straffområdet och rev ned Milleskog.
Straff och ett till gult kort på Crona gav ÖSK ett läge att ta ledningen och behålla trycket mot J-Södra som nu hade en man mindre.
Hamad ställde sig vid straffpunkten.
Hamad som var så bra under matchen och som ännu väntade på att göra sitt första tävlingsmål för ÖSK.
Domaren blåste och Hamad visade isig kyla när han retfullt enkelt rullade bollen i det hörn Amos inte stod i.
2-1 till ÖSK i den åttionde minuten.
Det må bara ha varit 3200 på plats men det lät som 10 000 när alla vrålade ut sin glädje.
Resterande del av matchen var bara en väntan på spiken i kistan för ÖSK fick läge efter läge.
Larsson hade ett läge.
Det räddades.
Milleskog sköt.
Rakt på Amos.
Seger letade skott.
Och sköt rakt på en försvarare.
Robin Book dock.
Den oljige mittfältaren som inte går att fånga.
Han fick J-Södras enda kvitteringschans men trots ett fint kombinationsspel genom ÖSKs centrala försvar så snubblade han mer eller mindre bort läget.
ÖSK fortsatte kontra, gång på gång.
J-Södra försökte skapa lägen men hittade inget.
Så till slut kom det, avgörandet.
Yasin hittade Hamad, Hamad hittade stolpen och returen fann sin väg till Milleskog.
Denna gång krånglade han inte till det utan sköt bollfan rakt in i det turbulenta målet.
3-1 och vrålet var ännu högre denna gång och Milleskogs firande är numera en klassiker.
Ren och skär glädje.
ÖSK vann med 3-1 och nu mådde en bra igen.
Matchfakta
Örebro SK - J-Södra 3-1 (0-1)
0-1 Peter Gwargis (ass. Kevin Rodeblad Lowe)
1-1 Jake Larsson (ass. Ahmed Yasin)
2-1 Jiloan Hamad (straff. Noel Milleskog)
3-1 Noel Milleskog (ass. Jiloan Hamad)
Varningar ÖSK: Kevin Walker
Varningar J-Södra: Sebastian Crona (rött)
Matchens bästa spelare:
1. Jake Larsson
Tog tag i det matchen igenom och var den som gjorde det förlösande 1-1 målet.
2. Jiloan Hamad
Visade klass matchen igenom och börjar se ut som den vi förväntade oss att se förra året.
3. Noel Milleskog
Orsakade straffen och gjorde sitt första mål och avgjorde matchen, snacka om bra inhopp!
Bäst i J-Södra: Peter Gwargis.
Han visade sin klass i en halvlek, kan han visa den i två så kommer J-Södra bli farliga.
Aaaaaaaaaah!
Vad skönt!
Äntligen!
Senaste gången en fick lämna Behrn arena med ett leende var 22 september förra året, när vi vann mot Östersund.
Då var det inte ens ett riktigt leende, snarare ett snett leende då vi greppade halmstrån och säkrade femtondeplatsen.
Denna gång var det ett riktigt leende.
En dramatisk match hade lämnat en med glädje och en känsla en inte känt på väldigt länge.
Det var ju trots allt länge sen en fick se ÖSK vinna på ett skönt sätt framför en stor publik.
För under fjolåret fick vi oftast lämna matcherna arga, besvikna, ledsna, tomma eller varför inte alla dessa känslor på samma gång.
Nu var det en annan känsla.
Nu fick vi fira med en segeröl och konceptet gravöl lade vi åt sidan.
Men inte gjorde vi det lätt för oss.
Victor Mpindi höll på att göra mig tokig.
Hans nivå går inte att definiera för han är så ojämn.
Ibland gör han briljanta brytningar och fyller på i straffområdet på ett smart sätt.
För att i nästa stund se ut att spela i slow motion och tappa bollen till en mer vaken spelare.
Om han ska fortsätta vara sådär ojämn och inte hitta en bra nivå för nittio minuter så ska Lucas Shlimon starta.
Ingen tvekan om saken.
Sättet vi startade matchen på var en fortsättning på det vi såg i Brage.
Vi kom inte i samlade anfall, vi skapade inga överlägen på kanterna och Yasin och Larsson fick fixa det på egen hand.
Lagdelarna satt inte ihop och synken var som bortblåst, om den nu fanns.
Men den infann sig i andra halvlek, på något sätt.
Kevin Walker framkallade sin inre mezzala och fyllde på till höger och hjälpte Yasin och Ali belägra straffområdet.
Hamad likaså.
Dribblingarna gick också hem för Yasin och Larsson som blev Yasinho och Larssondinho i andra halvlek.
Spelarna ska ha all heder för den andra halvleken.
De visade sin kvalité och talang som alla VET att de har.
Lite heder ska Axel Kjäll också ha, något måste han ju ha sagt i halvtid.
Exakt vad får vi i den svartvita redaktionen ta reda på, vi återkommer om det.
Direkt efter slutsignalen hände två saker som jag tror kommer sätta tonen för resten av säsongen.
Spelarna gick ihop i en cirkel och pratade, vad de sa till varandra vet jag inte men jag tror att orden var väl valda.
Axel Kjäll gick upp på läktaren och applåderade åt spelarna med supportrarna för att poängtera att detta var deras vinst.
En symbolisk gest som säger en del om hur det kommer se ut framöver.
Axel kommer försöka spela ett spel som maximerar spelarnas styrkor.
Såsom Hamads kreativitet och Walkers kämpaglöd.
Vilket är helt rätt, det är dessa sidor som ger dessa spelare självförtroende vilket är vad de behöver.
Inte något naivt tiki-takaspel som ignorerar dessa egenskaper.
Kanske kommer några taktiska direktiv komma in här och där.
Markera den spelaren.
Blockera den här passningsvägen.
Men jag tror inte det kommer bli komplicerat.
"Keep it simple, stupid" som de säger och jag tror det är för det bästa.
Vi behöver sätta ett enkelt grundspel som passar spelarna, inte tränaren och jag tror det är exakt det som kommer ske.
Nu väntar några dagar till av träning.
Jag hoppas att vi får se mer synk i laget, framförallt bland försvararna och om det inte funkar så står Niclas Bergmark där och väntar på sin chans.
Dessutom ska vi försöka få in Erik Björndahl i spel, han missade matchen på grund av sjukdom och jag vet inte om han kommer in i elvan.
Den som skulle petas är isåfall möjligen Hussein Ali till förmån för DG och då kan Björndahl ta Yasins position centralt och den senare kan återgå till kanten.
Men Vincent Thill då? Milleskog?
Ja, jag vet inte!
Lämna mig ifred, jag är inte tränare för ÖSK!
Det skulle bli alldeles för dyrt att sparka mig när vi förlorar mot Norrby med 5-1 efter att jag insisterat att vi ska köra överlappande löpningar på kanterna oavsett vad.
Nej, det är Axel Kjäll som är tränare och jag avundas inte hans position.
Som de sa i NA's hemmaborgen, ett program ni bör kolla på, så är ju denna roll han fått en sorts straff.
Som sportchef var han anställd tills vidare men nu har han året på sig att fixa röran han delvis orsakat.
Det har börjat bra, kan vi ändå säga.
Men många svåra beslut väntar framöver när det kommer till laguttagningen och oundvikligen en konflikt eller två.
J-Södra visade dock att konflikter och petningar till trots så kan vi vända ett underläge till seger och totaldominera över ett annat superettanlag bara vi vill.
Denna dominans gjorde att min bror utbrast:
"Axel Kjäll, ditt jävla geni!"
Kan vi visa samma dominans mot luriga Norrby så är jag nog villig att hålla med.
Tills dess får vi fortsätta fira vår seger och konstatera med bittersöt glädje att vi står på det nionde trappsteget i trappen till allsvenskan.
Ovanför oss är ovan nämnda Norrby och bakom oss har vi J-Södra, Västerås, Halmstad och Östersund.
Vi ska dock inte titta bakåt så mycket, nu gäller det att ha fästa blicken uppåt.
Bara uppåt.
