Örebro SK - Malmö FF 3-2 - Den bjöd vi på
Om man bjuder på tre mål och är trubbiga framåt är det svårt att vinna. Det fick MFF lära sig i kväll.
Inför dagens match var det 45 allsvenska matcher sedan vi släppte in tre mål i en match. Det krävs alltså något extraordinärt och man får nog säga att MFF gjorde en del extraordinära misstag på Behrn Arena denna afton.
Efter en pigg inledning där första halvlekens gigant, Ola Toivonen, tvingade ÖSK-keepern Oscar Jansson till en vass räddning redan i andra minuten började eländet.
Vår normalt sett magnifike försvarsklippa Anel Ahmedhodzic skulle driva upp bollen i den åttonde minuten, men tappade för en sekund både sin naturliga vaksamhet och bollen och vips hade MFF-fostrade Deniz Hümmet frispelat nyss inbytte David Seger som iskallt placerade in 1-0 bakom en chanslös Marko Johansson.
En jobbig och onödig start, men min tilltro till laget gör att jag inte kände någon större oro och det dröjde följaktligen inte länge förrän MFF replikerade. En djupledsboll till Rieks som slog ett långt inlägg till stekhete Jo Inge Berget som lugnt vände bort sin försvarare och curlade upp bollen i bortre gaveln med vänstran. 1-1 efter 14 minuter och allt kändes lugnt igen.
Men det var som sagt en extraordinär kväll och trots att MFF hade ett stort bollinnehav och spelade ett rörligt anfallsspel orkestrerat av en utsökt dirigent i Toivonen så såg det stressat ut de gånger vi hade bollen framför eget straffområde. Dessutom tvingades Anders Christiansen gå ut med en skada i 20:e minuten och ersattes av Erdal Rakip vilket såklart inte ingick i en optimal matchplan.
Efter 23 minuter var det så dags igen. En huvudlös passning från Oscar Lewicki, ja en klassisk "indianare" för att använda käppakrigsspråk, hamnade i gapet på ÖSK och Nahir Besara sköt in 2-1 via en dubbelt olycklig Lewicki. Återigen var Johansson i målet helt chanslös.
MFF spelade inte dåligt i första halvleken utan rullade upp ÖSK ganska bra vid flera tillfällen, men effektiviteten var inte bra samtidigt som Jansson i hemmamålet hade en riktigt lyckad dag. ÖSK var heller inte ofarliga utan hotade en hel del främst genom Besara och duktige Jake Larsson och 2-1 stod sig halvleken ut.
Jag trodde i min enfald att ett bättre och mer fokuserat MFF skulle komma ut i andra halvleken, men tyvärr hann man knappt sätta sig ner förrän Erdal Rakip kastade ut en sula oerhört onödigt på en felvänd Örebrospelare i MFF:s straffområde och domaren blåste helt korrekt straff. Nahir Besara slog in den via Markos fingertoppar och med 3-1 mot sig kändes det verkligen som att detta inte var en himmelsblå dag.
Och det var det inte heller. I takt med att en matchotränad Toivonen mattades av och när inte heller den dynamiske AC fanns på plan och kunde höja tempot blev det allt svårare att metodiskt sätta Örebroarna under press och ju längre matchen led såg blev det mer och mer frustrerat och slarvigt i Malmö FF medan ÖSK spelade hur klokt och lugnt som helst.
Först framåt full tid lyckades MFF skapa ett par halvchanser och till slut i självaste nittionde minuten kom Adi Nalic loss och kunde med ett väldigt fint avslut smälla in 2-3 bakom ÖSK:s bäste spelare, Oscar Jansson och med fem minuters tillägg växte ett litet hopp om en poäng.
Trots ett massivt tryck under övertiden och en riktigt het chans för Kiese Thelin så lyckades vi inte.
Misstagen som låg bakom ÖSK:s tre mål stod oss dyrt idag och det är verkligen inget man har råd att upprepa om vi skall bärga SM-guldet.
Någonstans känns det ändå bättre att förlora på grund av några riktigt dumma misstag än att förlora på grund av att vi spelar uselt. MFF visade stundtals upp fint spel och vi gör som sagt inte såna här dumheter särskilt ofta.
Nu gäller det att lappa ihop Anels, Oscars och Erdals självförtroende och gå vidare.
En frustrerande match är över och det är dags att se framåt. Örebro vann rättvist efter en stark krigarinsats och även om vi bjöd på mycket skall inte närkingarna skämmas för det tre poängen.
För Di Blåe är det bara att jaga vidare mot det 21:a guldet. Vi är en match närmare nu.
