Orsakerna till knäskador hos kvinnliga idrottare
När jag började skriva om Les Bleues inför dam-VM 2023 så läste jag om Herve Renards oro över knäskador hos damfotbolls-spelarna. Många av damerna har haft allvarliga knäskador. De positiva nyheterna är att man jobbar på att hitta problemen, och lösningarna. Inte enbart inom fotbollen.
Två av de största stjärnorna inom den franska damfotbollen kommer att utebli från VM pga knäskador.
Marie-Antoinette Katoto (PSG) skadade både korsbandet och menisken i juli, under EM 2022, och infon säger att hon inte läker särskilt snabbt.
Delphine Cascarino (OL) fick en partiell bristning av det högra främre ligamentetkorsbandet i maj 2023, under den avgörande ligamatchen mot PSG, som OL f.ö vann.
Det är den senaste i en lång serie i OL, där Catarina Macario, Ellie Carpenter, Dzsenifer Marozsan, Amel Majri och Ada Hegerberg, alla har drabbats av denna allvarliga skada sedan 2020.
Medan jag skrev denna artikeln så såg jag först, att även Tysklands och Bayern Münchens spelare, Carolin Simon slet av ett korsband i vänster knä under en träningslandskamp mot Zambia den 8 juli. En match som Zambia f.ö vann. Fyra dagar senare kom nyheten att även Zambias målvakt Hazel Nali drabbats av ett avslitet korsband.
Frågan är, hur många kommer att drabbas under VM och vad beror skadorna på?
Forskning pågår
Ja, helt hundra säkra är man inte, men forskning pågår.
De senaste årens forskning har gjort det möjligt att, kanske, förstå orsakerna till problemet. Eller problemen?
För det ser ut att bero på iaf två olika saker.
Den kvinnliga fysiken
Juliana Antero heter en forskare på INSEP (French Institute of Sport).
Hon säger:
– Höftens anatomiska position gentemot lårbenet och skenbenet är olika mellan män och kvinnor.
En man, anatomiskt, är i en rak linje. Kvinnor har en Q-vinkel, eftersom de har en bredare höft för att främja förlossning. Knäna går därför inåt, i en ogynnsam position för knäligamenten. Detta är problematiskt när man springer, och rör sig, under t.ex fotbollsmatcherna.
Sandrine Soubeyrand heter den spelare som spelat mest matcher för Les Bleues. 198 matcher för Frankrike blev det. Hon tränar numera Frankrikes U17-tjejer.
– Fysiska tränare som specialiserat sig på damlag fanns inte för tjugo år sedan, minns Soubeyrand. Nu är det ett erkänt yrke, med specifika examensbevis! I Juvisy (där hon spelade 2000-2014) hade vi ingen sjukgymnast på träningen, eller under vissa matcher.
Vi fick gå för att träffa honom på hans kontor under veckan, vi var tvungna att boka en tid.
Ewen Brigaudeau heter den fysiska tränaren från Le Havre AC.
– Den interkondylära fördjupningen vid knät är smalare. När knäet rör sig lite så kan det komma i kontakt med korsbanden, och det kan komma att kapa det. Enligt vetenskapliga studier är muskelaktiveringen försenad med några millisekunder och vid en plötslig rörelse kan knät dras tillbaka lättare eftersom det är mindre kontrollerat muskulärt. Klart är att knäet kan släppa taget, i en till synes ofarlig rörelse, såsom en riktningsändring vid hög intensitet, ett hopp eller en inbromsning.
De kvinnliga hormonerna
Vetenskaplig forskning, mycket mindre utvecklad på kvinnliga idrottares kroppar (endast 35% av studierna berör dem), har också fokuserat på menstruationscykeln.
– Serie A-spelare följdes i fyra år, och forskare observerade en högre förekomst av skador före ägglossningen. Detta är den follikulära fasen. Efter att ha följt FC Nantes märkte vi samma sak!
Menstruationscykeln varar i genomsnitt tjugoåtta dagar och inkluderar tre faser: follikulärfasen (menstruationsstart), ägglossning och lutealfasen (slutet av cykeln).
– Under follikelfasen har kvinnor mer fart, mer acceleration. De är också mer aggressiva eftersom det, parallellt med ökningen av östrogen, också sker en ökning av testosteron. För att inte tala om ökningen av slapphet i ligamenten, kopplat till närvaron av östrogen.
Beväpnade med denna senaste kunskap har även de fysiska tränarna i D1 Arkema-klubbarna (den franska dam-ligan) anpassat sig.
Och ändrat sin träningsteknik.
I början av säsongen ombeds spelarna att kommunicera, om de så önskar, starten på sin cykel.
– Vi tar hänsyn till det för att individualisera träningen, förklarar Kevin Querellou från ASJ Soyaux. Vi är särskilt vaksamma mellan den tionde och fjortonde dagen (strax före ägglossningen), när det har skett en ökning av ligamentskador.
– I Montpellier tränar tjejerna olika beroende på period, instämmer Allex Humbertclaude (MHSC).
Efter att ha blivit Paris FC-tränare (sedan 2018), berättar Sandrine Soubeyrand om sin erfarenhet.
– Det rekommenderas att köra mer styrketräning vid vissa tider av cykeln och aerobics vid andra. Detta är dock ett problem, eftersom fotboll är en lagsport. Det är därför nödvändigt att individualisera sessionerna, men det är ibland svårt att lägga upp.
USA, som f.ö är 1:a i FIFA's ranking, var före i detta ämne
Valérie Gauvin, nu anfallare i FC Fleury, som tidigare spelat i Everton, och med Les Bleues, har även spelat i USA.
– Det är väl förankrat i amerikansk kultur, säger hon. USA låg före i detta ämne, de fyllde i dessa formulär redan före VM 2019, som de vann i Frankrike. Vissa pass var redan anpassade efter menstruationscykeln. Detta är en del av utvecklingen av damfotbollen.
Spelarna bjuds in att, när de vaknar, fylla i ett kort frågeformulär, via en plattform.
- Vi frågar dem särskilt om deras sömn, deras trötthetstillstånd, deras allmänna formtillstånd, deras humör, närvaron av smärta och deras mens, förklarar Charles Ploquin, fysisk tränare på Stade de Reims. Alla dessa data har ett mål, att så mycket som möjligt förhindra risken för ligamentskador, i nivå med knä och vrister.
– När jag var spelare och jag var indisponerad, pratade jag inte nödvändigtvis om det. Det var tabu. Nu är det mer öppet, och mycket bättre upplevt, säger Soubeyrand.
Nu assisterade av en sjukgymnast, närvarande vid varje träningspass och redo att ingripa vid minsta fel, har de fysiska tränarna därför riktat in sig på förstärkningsområden, och förlitar sig särskilt på ett referensverk (2021): "Förberedande fysik för damfotboll" vars författare är Geoffrey Mémain, fysisk tränare på Clairefontaine, och Maxence Pieulhet (Paris FC).
– När vi märker ett underskott genom tester, såsom brist på styrka hos en adduktor, quadriceps, kompenserar vi för det genom individuella övningar, förklarar Allex Humbertclaude, från Montpellier HSC.
Konkret gör spelarna dynamiska omslag för att stärka underkroppen, såväl som knästabiliseringsövningar, genom små hopp och små returer, och ankelförstärkning.
– Vi försöker balansera bäckenet och se till att knät är stabilt. Det finns också en förstärkning av vastus medialis, en muskel i quadriceps som stabiliserar knäleden, sammanfattar Kevin Querellou.
Alla dessa försiktighetsåtgärder förhindrar dock inte allvarliga skador.
Utöver Katoto och Cascarino, så drabbades även Griedge Mbock (OL), en annan fransk landslagsspelare, av en ligamentskada i höger knä mot Grekland, i september förra året.
Även Wendie Renard (32, 144 landskamper), kaptenen för Les Bleues och OL, slog larm i oktober.
— Vår kropp är vårt arbetsredskap och ibland säger dom stopp. Tempot är för högt. Det borde inte vara förvånande att det är skador, med resor och matcher var tredje dag.
År 2024 kommer 130 idrottsvolontärer att delta i forskningsprotokollet vid Interuniversity Laboratory of Motricity Biology (LIBM).
– Vi tar blodprover och bedömer styrkan i hälsenorna, samt elasticiteten i de frivilliga musklerna, specificerar Jérémie Bouvier.
Sedan oktober 2021 har denna doktorand i idrottsvetenskap studerat effekten av hormonella förändringar på idrottskvinnors praktik.
– Det är även många skador under stretching, så vi försöker ta reda på vid vilka punkter i cykeln, muskeln är mest utsatt, säger han.
Diskuskastare, gymnaster, fotbollsspelare, simmare... Femton frivilliga har redan deltagit i studien.
Den här rytmen, tidigare nämnda, Valérie Gauvin (27 år, 37 landskamper) upplevde den i Frankrike, när hon spelade i Montpellier (2014-2020), och i USA, i North Carolina och Houston förra året.
Hon förklarar skillnaderna:
– Mästerskapet i Frankrike, och därmed kalendern, är snävare. Vi hade även matcher var tredje dag, väldigt långa resor, men arbetsbelastningen är annorlunda. De gånger vi inte hann träna fysiskt mellan matcherna, körde vi bara återhämtning.
Amerikanerna har därför mer tid på sig att återhämta sig från säsongen (5 månader mellan säsongerna 2022 0ch 2023) och undvika att ackumulera trötthet när National Women's Soccer League (NWSL) är över.
Med tanke på att "Stars and Stripes" (den amerikanska nationen) har varit det bästa laget i världen i trettio år, skulle det franska förbundet, arrangör av D1 Arkema, kanske göra klokt i att hämta inspiration från dem för att ha alla spelare tillgängliga för stora deadlines, och kanske äntligen vinna en första internationell tävling?
Källa: L'Equipe, Le Progrès
