ÖSK - MFF 1-2: Strandberg säkrade segern
Två nätkänningar av Carlos var tillräckligt under den gassande Örebrosolen. I en match som troligen slutat 1-1 eller 1-2 om den spelats under vårsäsongen gjorde MFF precis tillräckligt mycket för att kunna bärga tre nya oerhört välkomna poäng.
Innan matchen var det mycket snack om spelarna som nyligen kommit in. Hur är Christiansens status nu jämfört med 2017? Får Gall eller Antonsson chansen direkt? Av de tre nämnda namnen var det bara AC som fick starta. Han gjorde det i ett lag där anfallskonstellationen Strandberg-Traustason höjde på en del ögonbryn.
Första halvlek var inte mycket att hänga i julgranen. En del fina tendenser på sina håll, men spelet var segt och tämligen innehållslöst. Kommentatorerna talade om värmen och det ovattnade plastgräset, men lite mer än två halvchanser på en halvlek kan man väl ändå förvänta sig? En av dem kom efter att Traustason dragit till med en vänstervolley från halvdålig vinkel. Vad som först såg ut att vara en ribbträff visade sig vara en träff av virket i själva målställningen. En talande sekvens för matchen var annars när Christiansen skulle slå en kort frispark, men träffade domare Andreas Ekberg som placerat sig väldigt olyckligt. Ingen var riktigt på tå under de första 45. Visst, Örebro försökte hitta in bakom Malmös försvar en del gånger (framförallt på Rieks vänstersida), men i slutändan var antingen de för trubbiga eller trebackslinjen tillräckligt vaken för att hålla faran borta.
Att Cluj-matchen väntar redan på tisdag gick väl lite att känna av när man såg MFF spela anfallsspel på Behrn Arena. Det var alltför få som drev upp tempot, vilket inte gjorde det lättare att försöka hitta igenom hemmalagets samlade mittfält. AC är inte 100% än (vilket man förvisso inte ska förvänta sig), och anfallsparet fick inte mycket att jobba med. Det blev lite bättre tryck mot slutet med fler inlägg, men när visslan ljöd för halvtidspaus var ställningen fullt logiskt 0-0.
En injektion av något slag var vad matchen så desperat skrek efter, och så blev det också, tack och lov. Redan tre minuter in i andra halvleken hittade Sören Rieks fram till Carlos Strandberg med en perfekt avvägd passning bakom försvararna, och Carlos rundade först Oscar Jansson för att sedan peta in den med vänsterfoten i det öppna målet på ett osedvanligt kyligt sätt. 1-0 till di himmelsblå!
Som väntat ledde detta till ökad offensivlusta hos hemmalaget. Målchanserna uteblev alltjämt, men hörnor tillkom i en strid ström, vilket ofta brukar leda till att bollen sitter i slutändan. Så känns det åtminstone som supporter, men trots att det inte skedde via en hörna så fick jag ändå rätt till slut. Ett inlägg kom från höger och en ÖSK:are föll lätt efter att Vindheim varit på honom lite lätt. Ekberg tvekade inte för att blåsa straff, och det kändes väl inte helt klockrent, vilket dock gick i linje med hans insats matchen igenom. Gula kort som glömdes bort, Strandberg som berövades på ett friläge enbart för att han var starkare än Michael Almebäck. Nåväl, det var bara att bita ihop och komma igen. Kennedy Igboananike lade upp bollen på straffpunkten och slog den sedan åt höger... där Dahlin var och styrde undan! Dock gick det inte bättre än att returen hamnade hos Filip Rogic som kunde nicka in kvitteringen. Känslan just då? Inte superb.
Matchen är nu inne i sin 70:e minut, och direkt efter målet gör MFF sitt andra byte. Bachirou måste ut, och Samuel Adrian kommer in. Tio minuter tidigare fick Antonsson göra debut(gjorde väl inte ett jättestort avtryck, men verkade pigg) efter att Lewicki gått av. Lite skakigt kändes det nu, det under säsongen ordinarie centrala mittfältet borta när matchen är på väg att glida laget ur händerna. Men vad hände då?
Den under andra halvleken strålande Rieks befinner sig strax utanför straffområdet till vänster och hittar in till Traustason med en finurlig passning. Traustason i sin tur slår in bollen lågt och bestämt in framför mål där Strandberg kör över allt och alla och stöter in den. 1-2 nu, och detta bara fyra minuter efter den snöpliga kvitteringen. Fruktansvärt skönt.
Nu verkade ÖSK:s nyfunna energi vara som bortblåst. Besara får ett jätteläge efter fint förarbete av Michael Omoh (kanske bäst för dagen i hemmalaget) men skjuter högt över. Det var väl egentligen den sista chansen de hade.
MFF spelar av matchen på ett oerhört fint sätt. Det verkar som att kramp är nära hos nästan samtliga, men de tre poängen ska bara hem. En inbytt och fräsch Rasmus Bengtsson finns där bak om något skulle hända, och på mitten agerar Adrian hur lugnt som helst, med hjälp från AC. Under stopptiden känns det som att Rieks spelar av två minuter helt på egen hand. När matchen väl är slut jublas det högt, och laget går in med en bra känsla till matchen i Rumänien på tisdag. Det får gärna stå 1-2 på resultattavlan då också.
