7up
Kalla mig rosenrödsgalen, kalla mig faktabristande drömidiot.
Visst är det kört. Visst har alla tåg gått och alla tågstationer brunnit ner till grund och botten. Det finns inte tillstymmelse till chans att nå någon kvalplats någonsin mer i världshistorien år 2005.
Vi är så värdelösa och små att till och med smurfarna är gigantiska i sitt utförande. Jämfört med oss veklingar som inte ens kan lira något så enkelt som fotboll, så är dom i alla fall värda att bära den vita färgen som deras mössor består av.
Okey. Stopp! Om man tror på något utav det där så kan man lika gärna bli ett fan till något av Skåne eller Stockholmslagen.
Självklart har vi gjort en riktig svag säsong med tanke på spelarmaterialet. Självklart borde vi ha legat högre upp. Men att ge upp nu när det kvarstår så mycket som 7 omgångar kvar, är under vår värdighet som ständigt vana kämpandes ÖSK-fan.
Det ser riktigt ruggigt, ruskigt svårt ut att kunna vinna alla dessa omgångar som är kvar.
Speciellt eftersom vi visat upp ett sådant dunderuselt bortaspel. Men så länge chansen finns kvar så skall vi tusan i Svartån inte ge upp förrän vi med säkerhet kan lita på att allt verkligen är ”god natt” och ”sov så gott”.
Kalla mig rosenrödsgalen, kalla mig faktabristande drömidiot. Slå mig på ”röva” och kalla mig LÅLita BH. Det skiter jag fullmäktigt i. Jag tänker inte sluta tro förrän den sista teoretiska målminus-marginalen visat upp för mig med absolut ingen chans att gå upp på något mikromagiskt vis. För varför skall man sluta drömma när ”dom” ändå tagit bort allt annat för oss? För vore det inte för ”dom” så skulle ju inte något av det här skiten behöva upplevas.
Låt ”dom” få stå där med vidöppna munnar när vi gör århundradets upphämtning de sista 7 omgångarna. Låt dom stå där med darrande läpp och flackande blick, oförmögna att säga något vettigt och att begripa hur ÖSK kunde komma tillbaka trots att det borde varit omöjligt.
Visst sabulen vore det något för oss att sträva efter, så låt oss göra så.
Det vore helt sjukt om vi klarade det, men allting annat har ju varit totalt sjukt ändå så varför inte. En match i taget, en halvlek per gång och vi skall vinna dem alla. Kom ihåg var ni hörde det först. Vi börjar den 13 september 2005 borta mot svårslagna AIK, och sedan skall det bara radas upp segrar och mål. Det skall vi helt och fullt tro på. Det är vårt motto, nej det är faktiskt vår skyldighet att göra det. För ännu finns chansen till kval.
NU ÄR DET VERKLIGEN DAGS ÖSK, VISA OSS!!
”Don´t give up, were goin´ seven up”
Tills inget hopp återstår.
ÖSK-Boldt
