Tänk att få bli hatad!
och nu står vi här efter ett år av fummel och undrar vilken väg vi skall få vandra.
När man sitter så här i årstiden av ständigt halvmörker och filosoferar, så är det ganska lätt att gripas av en slags minipanik.
Jag menar, var är vi på väg med vårt ÖSK egentligen? Vad är det som väntar en sådan här har-varit-allsvensk-och-då-jävlar-vet ni-klubb?
Vad skall hända oss?
Är vi på väg in i den totala anonymiteten? Glömskans bakgård? Har vi tappat bort det sista kornet av synlig glans?
Ja inte för att vi varit särskilt synliga förut, om man inte räknar med alla neggoräkenskaper och tillhörande advokattävlingar. Men ändå på något sätt så har ju den allsvenska statusen alltid varit odiskutabel. Men nu. Vad har vi nu? Man kan ju inte vinna några SM-guld i Superettan vad jag vet, och än mindre kunna drömma om det.
Förra året så här dags for man omkring som en vilsen myskoxe i dinosauriernas oländiga och snåriga urtidsparagraf-terräng och letade efter rättelse. Varje gång man trodde att frälsningen var nära, så var det enda som hände var, att man kom allt närmare Helvetet efter varje nyproducerat NEJ. Jag trodde aldrig att det skulle ske det som skedde oss, men det gjorde det och nu står vi här efter ett år av fummel och undrar vilken väg vi skall få vandra.
Självklart får vi väl försöka att komma igen. Det är ju ett ÖSK-iskt adelsmärke, att alltid komma igen. Samtidigt som det inte direkt är någon ogenomtränglig liga av superproffs och Europalag som kommer att husera i samma hus som vi. Men man saknar så ofantligt hårt så här års en plats i fotbollens finrum, den där lilla pirrande chansen att få mäta sig med Sveriges bästa klubblag. Det är faktiskt väldigt svårt att förneka det tomrummet i den svartvita fotbollssjälen.
Tänk att få bli hatad igen. Att få chansen och tvåla till alla ”Stor” och Stockholmslag med typ 1-0 och kämpa sig medvetslös för segern. Att få bli illa omtyckt för att vi har omaket att vinna mot en ”bättre” storstadsklubb”. Att dom även spelat sin sämsta match genom tiderna sedan klubben grundades, är en självklarhet att få höra bland härliga bortförklaringar.
Tänk på alla partiska bisittare på Comhem:s sändningar som bara ser ÖSK som ett smärre övergångställe man bara skall vandra över och spöa. Alla tidningar som hellre bevakar och skriver om varför typ Göteborg förlorade mot oss, hellre än att göra segerintervjuer med Örebro Sportklubb. Ja det är härliga tider det. Tänk att återigen bli föraktad på heltid igen och återfå sitt syfte i den Svenska fotbollssocieteten. Ja, tänk att få bli hatad. Jag saknar det.
Förmodligen går vi väl en ”intressant” tid till mötes där vi måste använda oss av det egna materialet. Något annat tillåtes knappast med den fjäderlätta pengapung som beskyddas av Frebran & co. Och med all rätt tycker jag, vi skall absolut inte satsa loss när vi inte har råd med det. För nästa gång vi är i trångmål , då är det bara KK och inget annat som kvarstår. Det får inte hända.
Huvudsaken är att vi finns kvar och ger oss själva chansen att drömma om framtiden i fotbollssverige, och där skall vi finnas med. Så är det bara.
Tills nästa gång.
ÖSK-Boldt.
