Malmö - ÖSK 2-0

ÖSK krossade med en enda usel match alla förväntningar jag haft på laget denna säsong. Detta slog alla typ av rekord i menlös inställning och offensiv inkompetens.

ÖSK pressades tillbaka omgående i matchen och MFF lyckades pricka stolpen två gånger i matchinledningen. Svartvitt var märkbart skärrade av denna furiösa skånska anstormning, att man mest sprang omkring som nackade höns och försökte hålla undan i försvaret. De enda som inte uppträdde som speciellt nackade var Gustaf Andersson - som jag på alldeles egen hand utsett till den största säkerhetsrisken i försvaret - samt John Alvbåge. Vår keeper höll dock på att bjuda på ett mål i matchupptakten då han tappade ett till synes harmlöst uppspel men dessbättre gick Skoogs påpassliga petning av bollen via Alvbåge och stolpen till hörna.

När det gått en halvtimme av matchen började de svartvita så smått hitta rätt i positionsspelet och MFF:s furiösa offensiv bedarrade. Vi skapade ingenting. Visserligen hade Lars Larsen någon halvfarlig frispark men det var inte så lite frustrerande att överhuvudtaget inte ens se ett embryo till offensivt spel från Sportklubben.

Malmös ledningsmål kom i slutet av första halvlek. Tomas Andersson gick bort sig kapitalt och Marcus Rosenberg kom loss i straffområdet varpå han vände bort Mikael Danielson och serverade Chanko med ett utmärkt skottläge. Skottet var välplacerat och Alvbåge kunde bara maktlös begrunda hur bollen hamnade i målet. En usel halvlek av ÖSK belönades slutligen med ett välförtjänt baklängesmål. Kanske skulle det fungera som väckarklocka för Stefan Lundins manskap. Med tanke på att det bara var underläge med ett mål fanns det fortsatt gott hopp om poäng. Det behövdes ju bara en futtig liten felträff, en felaktigt dömd straff eller en groda av Baxter för att vi åter skulle vara med i matchen.

Men icke då. Ack, så vi bedrog oss. ÖSK var faktiskt än sämre i den andra halvleken. Något jag trodde var stört omöjligt efter att ha sett de första fyrtiofem minuternas elände. Trots två tämligen snabba byten (in med Kuhi och Steen) så hände det ingenting. Det fanns inte en gnutta av vilja. Ingen som tog "obekväma" löpningar och man fick se sig utspelade av ett för dagen oerhört starkt hemmalag som visade guldklass direkt. 2-0 var ett rasande elegant mål då vänsterbacken Elanga fick en perfekt löpboll på kanten och spelade in till Marcus Rosenberg som störtdök på första stolpen och placerade in bollen (var fanns markeringen Thomas?) mellan benen på Alvbåge.

Resten av halvleken var nästan tragikomiskt dålig. Kändes som om MFF slog av på takten bara för att bespara oss ÖSK-supportrar än mer onödigt lidande. Man hade fullständigt grepp om matchen och sällan har väl en målvakt haft mindre att göra i allsvenskan än vad Lee Baxter hade idag. Micke Steen lossade ett skott i andra som var lite halvklurigt och Paul Oyuga skarvade sånär in en frispark. Men dessa chanser var mer en slumpens skörd än resultatet av en fin ÖSK-offensiv med tanke bakom spelet.

Förmodligen var det inte bara Svartvitt som var dåliga eftersom MFF var ruggigt bra. Inga svaga punkter i laget och felfritt spel över hela banan. Unga killar som Marcus Rosenberg och Jon Jönsson tog för sig rejält och var mycket bra. Varför kan inte Lundblad, Mokédé och Anttonen agera med samma frenesi, entusiasm och kämpaglöd?

Okej, det har bara spelats en match. Den har spelats borta mot den hetaste guldkandidaten och det är väl egentligen ingen skam att åka därifrån med 0-2 i baken (faktum är att detta var ett fall framåt jämfört med förra säsongens 1-4) men sättet vi förlorade på var oroväckande.

Gustaf Andersson var som tidigare nämnts riktigt bra i försvaret, vann de flesta duellerna han gick in i och spelade tämligen enkelt passningsspel till närmsta gubbe. John Alvbåge förtjänar också beröm då han höll nere siffrorna via ett antal fina parader då det var på väg att rinna iväg. Fredrik Samuelsson får också ett litet plus i kanten då han jobbade bra mot Kristian Bergström som inte alls fick något uträttat.

Nu väntar Hammarby, som tydligen bjöd på sambafotboll mot Elfsborg, på Eyravallen i nästa omgång. Kan bli en rejält tuff match med tanke på hur genomruttet usla vi var i dag. Nästan så att det dåliga spelet framkallat sjukskrivning i morgon. Är redan deppig då pikarna från diverse, icke ÖSK-frälsta, skojfriska arbetskamrater kommer göra min tisdag till ett rent h-e. Som om man inte vore rejält golvad som det är.

Noterat:
* Niki Budalic, Chris Pozniak, Mirza Jelecák, Martin Bengtsson, Axel Kjäll och Magnus Samuelsson måste ligga mycket bra till för att spela mot Bajen. Att det blir ett knippe förändringar tar jag för givet.

* Martin Hansson gjorde en mycket bra insats som rättsskipare. Om domarna håller denna standard resten av säsongen är det bara att gratulera samtliga inblandade.

* Jag försökte cykla av mig den värsta frustrationen och ilskan efter matchen via en lång spurt längs med Rudbecksgatan. Noterade då att lyset var på vid Eyravallen och att ett amerikanskt fotbollslag tränade. Tänk om något sådant närkampsbenäget muskelpaket funnits med på Malmö Stadion. Då kanske vi hade vunnit EN närkamp iallafall.

* Comhems kommentatorer var inte bra.

* För övrigt måste väl Sune Sylvén vara landets mest nöjda sportjournalist just nu. Snacka om att få vatten på sin kvarn. Men, just for the record, han är fortfarande en pajas som bröderna Bronett borde värva per omgående.

* Det enda positiva från denna match, förutom Gurra och Alven, var väl att man kan säga att det "kan i alla fall inte bli värre än så här"

0 kommentarer