Alvens analys
Förre ÖSK-keepern John Alvbåge skriver en krönika för Svartvitt som tar upp talanger, Viborg FF, ekonomi, målsättning och den starka viljan att ta sig tillbaka till allsvenskan.
Då var det snart ett år sedan jag lämnade konstgräset, Stadsparken, Krämaren, Kronblom, "Stallas" och allt det andra som hör Örebro till. Tiden går fort när man tänker efter, men för mig så har 2005 varit ett extra långt år.
Efter många turer hit och dit så hamnade jag i Sveriges framgångsrikaste klubb i historien, IFK Göteborg. Visst har en stor del av mitt hjärta blivit svart-vit efter mina underbara två år i ÖSK. Men visst kändes det stort att få komma till Kamratgården för Blåvitt har sen man var liten knatte varit favoritlaget. Det var en stor del av mig som mer eller mindre pustade ut och sa som Gert Fylking "Äntligen". För vid varje klubb-byte i min karriär hittills så har IFK varit med i bilden, men inte förrän i januari 2005 så blev jag Blåvitts spelare. Det var ungefär åtta år efter att dom för första gången visade intresse för mig, så visst var det nästan meningen att jag en dag skulle till Kamratgården och få ta del av allt det där jag drömt om tusentals gånger. Men inget, verkligen inget, blev som jag drömt. Min tid i Blåvitt blev rekordkort och jag fick jättelite speltid. Varför det blev så det kan inte jag svara på. Jag vet bara nu att det bästa för mig är att inte titta bakåt i tiden utan att se framåt.
För nu befinner jag mig i ett annat land, en annan liga, nämligen danska Viborg FF som jag nu är mycket glad och stolt över att få representera. Att jag till slut hamnade här har inget med mina meriter i Blåvitts B-lag att göra utan helt och hållet är det mina matcher i ÖSK-tröjan som gjorde att jag kunde komma till Viborg.
Visst har Viborg och ÖSK några likheter. Den största likheten är synen som massmedia och folk i övriga landet har på lagen. Vad jag menar är att ÖSK är "svensk fotbolls svarta får", medan Viborg i alla år här i Danmark kallas för den "grå mus". Alltså två lag som år efter år kämpar sig tappert kvar i ligan, åker aldrig ut, men som aldrig heller blandar sig i toppen. Lagen finns i ligan men vem tänker på det? Det skulle jag vilja säga är en stor
likhet, ÖSK och Viborg emellan. Men i Viborg så är jag just nu med om något som klubben drömt om i många år, nämligen det att kunna etablera sig som ett topplag, och för en gång skull tvätta bort stämpeln den "grå mus". Vi är på god väg, vi ligger på en stabil tredje plats i ligan. Dom två suveräna topplagen FC Köpenhamn och Bröndby är endast före oss. Vi har tyvärr ett glapp upp på åtta poäng men samtidigt ett glapp ner till 4:an på fem poäng. Nu gäller det bara att hålla minst denna placering ligan ut. Det skulle resultera i den bästa placeringen någonsin i klubbens snart 110-åriga historia, samt spel i UEFA-cupen och Royal league.
Det vill säga att den situationen som jag är med om nu i Viborg FF hoppades jag och hela ÖSK på när jag skrev på för ÖSK 2003. Vi skulle lämna den gråa zonen i mitten av allsvenskan och bli ett topplag. 2003 var visionen realistisk, satsning på nya spelare samt tränare och en ny arena gjorde att många trodde på den visionen.
Men i ÖSK stannade det där, visionen blev aldrig verklighet. Vad som hände under mina två år i klubben vet ni alla. Sportsligt sett så var det goda resultat eftersom satsningen på oss spelare så gott som uteblev. I stället för satsning så blev det nerskärning efter nerskärning. Så med tanke på dom resurser som vi spelare och ledare hade under 2003 och 2004 så gjorde vi det helt klart ok. Sen kom dödsstöten som skulle krossa många andra klubbar totalt, nämligen den grymt underliga domen att skicka ner ÖSK till Superettan pga. (det där ordet som jag under min tid i ÖSK säkert hörde en miljon gånger) nämligen "ekonomin". Just domen kan man diskutera i århundraden om den var riktig eller ej. Det enda jag kan säga nu efteråt ang. ÖSKs tvångsnedflyttning är det om att HIF något år innan klarade sin balansräkning trots att dom visade skulder på runt 40 miljoner så åker ÖSK dit på 549 000 kr. Det är faktiskt ganska sjukt.
Att få domaren att ändra sig i efterhand vet man som spelare att det är helt omöjligt, även om domsluten visar sig ibland vara hur felaktiga som helst. Så visionen att bli ett topplag i allsvenskan försvann ju helt med tvångsnedflyttningen. Nu var det andra visioner helt plötsligt. Inga visioner som just då passade min karriär, nämligen att kämpa tillbaka klubben till Allsvenskan.
Det tyngsta var det att vi spelare drabbades hårdast när det i stället finns annat folk som förtjänar en dom. I stället borde man gå tillbaka tio år i ÖSK:s historia och gräva fram alla dom där gamla styrelsemedlemmarna som genom årens lopp gnagt sönder ÖSK:s ekonomi inifrån, utan att någon märkt det förrän det var för sent. Dom skulle man i stället sänt ner till en annan division. Dom skulle fått jobba tillbaka en stor del av ekonomin som fågelskådare i Vietnam eller som fiskrensare på Grönland. Men så blir det ju inte, i stället så skickas vi spelare ner till Superettan. Det är med andra ord helt fel personer som drabbas.
Det var då över ett år sedan men redan nu så är den grymt anrika och stolta klubben ÖSK uppe på benen igen efter dödsstöten. Det är starkt, grymt starkt. Att kämpa tillbaka ÖSK till Allsvenskan är något jag gärna skulle vilja vara med om, men av olika anledningar så har jag inte möjligheten att själv få vara med i laget, mer än att som supporter heja på laget. Att ÖSK har dom sportsliga chanserna att nå allsvenskan är klart, för nästan samma lag som kämpade kvar ÖSK i allsvenskan 2004 är ju kvar än i dag. Några spelarförluster blir det inför 2006 och nya spelare måste in och det innan säsongen. Redan så är två positiva värvningar klara, vilket är mycket bra. För panikvärvningarna av utländska glidare i mitten av säsongen får inte ske igen. Jag kan inte förstå dessa olika chansningar som gjorts dom sista åren. Skall en utlänning köpas in så skall han vara så pass bra så att han solklart skall platsa i startelvan. Är han inte så bra så skapar han bara osämja och dålig stämning i truppen samt att han kostar många onödiga pengar. Så köp klart nu innan serien drar igång. Självklart kan skador osv. ske under säsongen men att få en bred och bättre trupp än 2005 måste till om man ska drömma om allsvenskan 2007.
Sen måste man tänka annorlunda nu i Superettan än vad man gjort i allsvenskan. Nu måste man få ett eget spel, nu ska ÖSK föra spelet i matcherna. Nu kan ÖSK inte stå strax utanför eget straffområde och stånga bort bollen för att sen kontra in en boll. Utan nu, som sagt, så ska ett eget spel fram. Jag menar inte att ÖSK helt har saknat ett eget spel. Det är mer det att tankesättet för ett topplag i Superettan jämfört med ett mitten- eller bottenlag i allsvenskan är annorlunda.
Att vi i ÖSK skulle vinna borta mot Djurgården i allsvenskan trodde ju ingen, därför ingen press på oss. Vann vi så var det fantastiskt, förlorade vi så var det väntat. Jämfört med nu så ska ÖSK vinna borta mot Ljungskile, vinner ÖSK där så är det väntat, att förlora skulle vara en katastrof. Där har vi ett exempel på skillnaden och pressen som ÖSK måste lära sig hantera för att kunna nå allsvenskan. Gör ÖSK det så kommer ÖSK klättra ännu högre i tabellen 2006 än vad man gjorde i Superettan 2005.
Sen snacket som var under säsongen om talanger som stagnerat. Den debatten var inte helt rättvis. En del sanning var det kanske men som ung spelare så handlar det mer om förtroende hos tränarna. Får du som spelare känslan av tränarna att du har deras förtroende då är det klart att du växer som spelare. Under 2005 så var det inte allt för många gånger som samma startelva stod på benen två eller tre matcher i rad. I stället så var det kanske mer de äldre spelarna som stagnerat i utvecklingen. För att ett lag ska ha en framgångsrik säsong så krävs det att några spelare tar ett eller två extra kliv och ÖSK har många unga spelare som kan ta det extra klivet som kan göra skillnaden mellan en femteplats eller en förstaplats. Som Mirza Jelecak, Emra Tahiri, Herish Kuhi, Niklas Klingberg, Robert Walker, Patrik Haginge och Axel Kjäll. Sen med en helt frisk Lars Larsen, som bara med sin närvaro på träningar höjer dom andra spelarna, gör så himla mycket.
Sen att gå ut med att målet för klubben att vara tillbaka i allsvenskan 2008 som folk i styrelsen gjort för att inte sätta för mycket press på spelarna under 2006, det tycker jag är lite roligt. Internt så är målet såklart allsvenskan 2007, är det målet internt klart man ska ut med det då. Kunna hantera press, det måste ÖSK kunna för att komma tillbaka i allsvenskan. Så varför mesa och säga ett mål till pressen och sen ha ett mål internt. Så dumma är inte massmedia så att dom går på det. Sen vet jag som spelare att truppen har säkert inte ens diskuterat mål inför säsongen. Därför är det som jag skrev lite komiskt när folk i ledningen går ut med ett mål. Det är bättre att ledningen helt till 110% går in för sina mål att få en stabil ekonomi i klubben, och överlåter det andra till spelarna. Det är snällt när ledningen bara försöker att hjälpa till med att gå ut i pressen och försöka tona ner förhoppningarna så att pressen på laget blir mindre. Jag tycker det är ganska gulligt, men hjälper det? Nej, knappast.
Nu är det bara det vad resten av staden tror. Att många sponsorer och fans inte backar upp ÖSK nu tycker jag är fegt. Att publiksiffrorna sjunker i ettan jämfört med allsvenskan är ganska såklart, men hemma på Behrn Arena så borde lite mer folk komma. Jag visste att det fanns många medgångssupportrar i Örebro, men att det rörde sig om flera tusen det tycker jag är för många. En bra start på serien nästa år så att staden vaknar till, så att det blir ett positivt snack om ÖSK igen på Örebros gator är viktigt. Sen minns vi alla hur ÖSK lekte hem segrar på försäsongen förra året, skit nu i träningsmatchernas resultat. Det viktiga är att jobba in det egna spelet samt att inte bara spela på konstgräset utan att spela några matcher inför serien på usla och ojämna gräsplaner. Det är mycket viktigt så att man inte ändrar spelet helt beroende på om det är hemmaplan eller bortaplan.
Jag hoppas och tror på en bättre placering för ÖSK under 2006 men om det räcker till allsvenskan det får vi se. Det är solklart att ÖSK kommer komma tillbaka till Allsvenskan någon gång. Blir det till nästa år eller om tre år det kan ingen veta nu. Men med den historia ÖSK har och den viljan som klubben och fans har att komma tillbaka:
Den starka viljan kommer en dag att leda ÖSK tillbaka dit klubben hör hemma.
