Året som gått
2005 har varit ett berg-och-dalbaneår för ÖSK. Här botaniserar Björn Fransson bland den gångna säsongens toppar och floppar.
Årets…
...mål Jon Lundblads 2-1 på Stora Valla. Kanske inte det vackraste, men definitivt det skönaste. En mer underbar seger finns knappast för ett svartvitt hjärta och för en kort sekund var fotbollens högre makter faktiskt på ÖSK:s sida.
...värsta baklängesmål. Där satt vi och var sura över en poäng mot Falkenberg. Och så gjorde DE 2-1. Usch!
...värvning Egentligen ingen alls. Men hade Robert Walker fått vara frisk hade han varit en het kandidat till titeln. Paddys grabb får vänta med genombrottet till 2006.
...flopp Walter Gigena. Den lille argentinaren skulle bli ÖSK:s frälsare. Men några mirakel fick vi aldrig se.
...mystiske man Georgi Kyosev. Knappt hade han bulgaren hunnit landa innan skadan slog till. Fågel eller fisk? Det får vi aldrig veta.
...sämsta timing ÖSK:s formkurva. Vad hjälper Sveriges bästa försäsong när det är poängen som räknas?
...tuffing 1 Patrick Walker. Hårt pressad i en på alla plan utsatt klubb valde han ändå att förnya kontraktet. En irländare ger sig aldrig. Kommer belöningen under 2006?
...tuffing 2 Rose-Marie Frebran. Den svartvita järnladyn som framgångsrikt styrt den läckande ÖSK-skutan mot lugnare vatten.
...mest framgångsrika Alla de agenter som under försäsong och sommar framgångsrikt sålt in sina utländska adepter hos ett desperat ÖSK. Ett tag tycktes tre träningar räcka för att få kontrakt.
...mest utstötte Herish Kuhi. Först kickad ur startelvan, sedan deporterad till Sibir… förlåt, Boden och till sist förklarad för icke önskvärd i föreningen. Sedan plötsligt återtagen på nåder med en luddig motivering. Om Herish överhuvudtaget har kvar några känslor för ÖSK lär killen vara född med svartvitt hjärta.
...ersättare Peter Westman. Att John Alvbåge inte hamnar under rubriken ”Mest saknad” är ”Weggens” förtjänst. Under våren var Foppas polare den ende som kunde leva upp till ett allsvenskt förflutet.
...mest saknad 1 Lars Larsen. Som vi längtade.
...mest saknad 2 Gustaf Andersson och Micke Danielson. Kanske inte alltid bäst på planen, men definitivt två härförare och pådrivare som ett räddhågset ÖSK hade behövt under den tunga vårsäsongen.
...minst saknad 1 Leo Guerra. Om nu någon minns honom. Fanns tydligen med på kontot ”spelarförluster”.
...minst saknad 2 Konstgräset på Behrn Arena. Har vi verkligen hyllat och försvarat det underlaget?
...minst saknad 3 Lars-Åke Lagrell och kollegorna på Fotbollförbundet. När UEFA:s president Lennart Johansson och en lång rad av fotbollens legender invigde minnesutställningen om Orvar Bergmark, fanns inte ett enda av SvFF:s högdjur på plats. Man kan undra om de ens fick någon inbjudan.
...nålstick Thomas Nordahl. Intervjuad av Tommy Engstrand på samma invigning: ”Men det var ju på den tiden som det satt förståndigt folk i Svenska Fotbollförbundets ledning”. Den förståndige som åsyftades var Lennart Johansson. Vilka som inte var det, behövde knappast nämnas.
...bästa flytt Joel Riddez. Joels metamorfos från vilsen mittfältare till säker ytterback är en av de större scenförändringarna på länge. När ska någon prova Fredrik Nordback på högerbackplatsen?
...sämsta flytt Kubanerna. En klack hör hemma på ståplats. Snälla, flytta tillbaka!
...entusiaster Kubanerna. Trots att de gömts undan i ett hörn kämpade de på med outtröttlig entusiasm. Som alltid.
...allroundspelare Patrik Haginge. ”Hagge” är som en klassisk kostym, han passar in överallt. Westman får akta sig och bli inte förvånade om Patrik snart tar över materialaren ”Stallas” jobb.
...kan bättre Fredrik Nordback och Patrik Anttonen. Inte dåliga, men killar av Nobbes och Patriks kaliber borde kunnat dominera mer i Superettan.
...mest ojämne Ricardo Costa. Glimtvis visade han upp konster som platsade i Champions League. Men vad hjälpte det när ÖSK:s brasse allt som oftast var tämligen anonym.
,,,mest välklädde ”Stallas”. När tränarduon och övriga ledare lufsar omkring i träningsoverall under matcherna, drar ÖSK:s legendariske materialare på sig finkostymen. Och toppar med en guldslips! Kan karln månne skåda in i framtiden?
...mest överskattade Alla utländska nyförvärv. Alla framstod de som fynd. Ingen åstadkom någonting.
...mest underskattad 1 Jon Lundblad. ”Vi måste ha en målskytt”, skrek både klubb och fans. Och så fanns han hos oss hela tiden! Men just som vi börjat glädja oss åt Super-Jons succécomeback försvann han till Frankrike. Suck!
...mest underskattad 2 Emra Tahiri. Ja, inte i egna ögon, men i tränarduons. I ärlighetens namn ska dock sägas att Emra inte alltid tog chansen när han väl fick den. Ändå ser vi med spänning fram emot vad ÖSK:s egen Zlatan ska kunna åstadkomma under 2006.
...lyft Kristoffer Näfver. Från U till A. Fortsätter Näfver sin fantastiska utveckling lär han snart vara ordinarie.
...dubbelmoralist Lars-Åke Lagrell. I vintras: ”Vi skulle aldrig göra skillnad på klubb och klubb”. Nu: ”IFK Göteborg ska inte behöva straffas för något en styrelse gjorde för flera år sedan”. God morgon, Lars-Åke. Minnet tycks vara kortare än nackhåret.
...i blåsväder Khennet Tallinger. Tyvärr inte tillräckligt mycket i samband med ÖSK-affären. Men när en hårt pressad informationschef Tallinger fick stå till svars för sin arbetsgivare Sydkrafts misslyckanden i samband med stormen Gudrun, var det många inom 019-området som log en smula.
...ÖSK:are Jon Lundblad. Man saknar inte kossan förrän båset är tomt.
...ÖSK:are i exil John Alvbåge. Målvaktsfantomen som gav uttrycket ”go gubbe” ett ansikte och som tycks ha kvar ett stort ÖSK-hjärta därnere i Viborg.
...ÖSK:are genom tiderna Orvar Bergmark. När det historielösa svenska folket röstade fram Henke Larsson som tidernas fotbollsspelare har i alla fall örebroarna ett minne som sträcker sig mer än fem år bakåt i tiden. Orvar var kung. Orvar är kung.
...bästa redaktion Svartvitt. Naturligtvis. Mackan & co kämpar på med den bästa ÖSK-bevakningen, dag ut och dag in. Sedan kan vi andra bara glassa med att slänga in en krönika lite då och då.
God jul och Gott nytt år på er alla
önskar
Björn Fransson
