Lagrells gummimåttband
"Det ska vara ordning även utanför plan - men AIK är ju från huvudstan..."
Jul och nyår är tid för julklapps- och grötrim. Men också för nyårslöften och tankar om vad som är rätt och fel. Själv har jag tänkt tillbaka på fotbollsåret som gått – och hur Lagrell och SvFF på olika sätt tolkat sina ”glasklara regler” när de velat ”statuera exempel”.
1. Visst vill vi alla att det ska vara ordning och reda även utanför fotbollsplan och att allvarligare försyndelser ska bestraffas.
I årets superetta sprang 20-25 AIK-huliganer över till GAIS-klacken på Gamla Ullevi och misshandlade några göteborgare. SvFF startade en utredning som kom fram till att det var Göteborgspolisens fel.
I samma superetta sprang en gång ”Mjällbyhuliganen” Chippen Wilhelmsson in på plan efter en match och kallade domaren ”Pajas”. Ny SvFF-utredning, som kom fram till att detta var så allvarligt att man måste utdöma böter för Mjällby. Ingen kritik fanns denna gång mot den lokala ordningsmakten.
Det ska vara ordning även utanför plan
- men AIK är ju från huvudstan
och Mjällby bara från landet.
Så fram med gummimåttbandet.
2. Självklart ska klubbarna hålla ordning på sina papper, och brister i administrationen måste bestraffas.
Elfsborg missade en gång att sända in ett papper i tid, då man haft tillfällig personalbrist på sitt kansli. Ett mycket kännbart poängavdrag för Elfsborg måste utmätas, innan brottet ansågs sonat.
När sen MFF tog guld med spelare som saknade såväl arbets- som uppehållstillstånd i Sverige, var Lagrell genast ute och förklarade att så noga behövde man väl inte vara i detta fall, särskilt som fler storstadsklubbar missat på precis samma sätt.
Behövs det arbets- och uppehållstillstånd
För att spela fotboll i vårt land?
Det övergår helt mitt förstånd
men klaras av mitt gummimåttband.
3. Våld på plan måste också beivras av SvFF.
En AIK-are blev skallad i Kalmar. Det gjorde säkert ont i näsan på AIK-aren, men han kunde ändå spela vidare. Dags att statuera exempel igen och straffet blev strängt, sju matchers avstängning, senare något lindrat av RIN.
Nästa gång blev Örebrospelaren Magnus Samuelsson svårt misshandlad och skadad i ansiktet, då han fick två fotsulor med dobbar och allt i ansiktet. MSam fick föras till lasarett och sys med många stygn, och förväxlas nu allmänt med Börje Salming.
I SvFF utredning gjordes offret till medskyldig. Att höra Örebrospelaren behövdes inte för att fastslå att han säkert provocerat den sparkande. Straffet denna gång blev bara fyra matchers avstängning.
Det viktiga är inte förseelsens slag,
utan vad det drabbat för lag.
Och MSam skadades ju bara lite grand
mätte jag upp med mitt gummimåttband.
4. Fair play kräver att lagen inte lever över sina tillgångar och köper spelare som de egentligen inte har pengar till. Då skulle ju konkurrensen helt snedvridas.
Helsingborg kunde inte få debet och kredit att gå ihop. Minus fyrtio miljoner faktiskt. Men SvFF var hjälpsamt och HIF kunde med deras och hemkommunens hjälp på något sätt få ekvationen att gå ihop.
Nästa syndare var Örebro SK, där SvFF menade att ½ miljon fattades, och det blev många turer innan bilan föll och degraderingen från allsvenskan var ett faktum. ”Rättssäkert” sa Lagrell då ÖSK dömts i tre instanser. Det underliga var bara att huvudskälen för degraderingen var helt olika i de tre instanserna. Däremot var skulden hela tiden ½ miljon.
I andra instans t.ex. var huvudskälet att spelarvärderingen var felaktigt gjord. Att landets två ledande revisorsprofessorer stod på klubbens sida hjälpte inte – SvFF hade bättre kompetens ”i huset”.
När sen ÖSK i nästa årsbokslut tillämpade den spelarvärdering som SvFF krävt vägrade Öhrlings revisionsfirma godkänna och klubben gick då tillbaka till den värderingsmall SvFF tidigare underkänt. Nu godkände Öhrlings. Men det gjorde då också SvFF, så det blev i alla fall elitlicens för 2006!
Är fyrtio mindre än en halv kan man undra,
Det måste jag mäta och begrunda.
Jag tror jag ror problemet i land
med hjälp av mitt gummimåttband.
5. Nästa fall kanske aldrig blir något fall. Vi får vänta och se vad rättsinstanserna har att säga om hur Blå-Vitt skött sina olika penningtransaktioner. Men en som inte väntar är Lagrell. Han har redan sagt dels att hela historien nog är för gammal när den blir avgjord och dels att man inte gärna kan degradera ett så anrikt lag som IFK Göteborg.
Var lugna mina kära vänner,
ni har ju bossar som jag känner,
och är en anrik klubb i vårt land.
Och jag har nog kvar mitt gummimåttband.
Hur tänker då Lagrell, SvFF och bossarna där? Finns det förutom rim också reson?
Jovisst gör det det.
Förbundets huvudregel är nämligen, precis som man säger, ”helt glasklar” och lyder :
”Ska exempel statueras – får det inte drabba frälset” - och frälset är, som alla vet, de s.k. storstads- och derbylagen.
Allt trams om fair play
är alls inget för mej.
Min uppgift i fotbollens tempel
är att statuera exempel.
Är då listig och förslagen,
för att gynna de större lagen.
Pressen tiger ju still
så jag fortsätter lite till
när jag nu fått blodad tand
med mitt gummimåttband.
