ÖSK-Djurgården 1-0 (1-0)

ÖSK tog en taktisk seger mot DIF inför storpublik på lördagen trots att man fick spela sista halvtimmen med en man mindre. Lars Larsen matchvinnande målskytt.

Det är enormt tungt att skriva denna matchrapport med vetskap om vad som utspelat sig på motorvägen utanför Enköping. Mina tankar är hos de avlidnas anhöriga och DIF-kamrater. R.I.P fotbollsbröder.

Det var inga direkt trevliga yttre förutsättningarna när de regerande mästarna från Stockholm kom på besök till Eyravallen. Trots kyla, blåst och allmänt grått väder hade drygt 11700 åskådare letat sig till Eyravallen för att se denna hyperintressanta match.

Djurgården öppnade matchen klart bäst och redan under de inledande kvarten hade man etablerat ett rejält tryck på offensiv planhalva. Man hade ett massivt bollinnehav och det kändes bara som en tidsfråga innan blåränderna skulle överlista Alvbåge och ta ledningen. Babis Stefanidis var riktigt på hugget och tog sig på ett alldeles för lättvindigt sätt förbi Mikael Danielson och stack in bollen i straffområdet. Kanske borde "Midas" gått in och stämt i bäcken med en rejäl tackling då han ständigt blev upprullad av DIF:s högeranfall. ÖSK:s inledande halvtimme var verkligen ingen orgie i sambafotboll. Det var uteslutande försvarsspel, tjongningar och kämpande. Inte vackert på något sätt men ÖSK-taktiken tycktes fylla sitt syfte då motståndarna blev alltmer frustrerade och gjorde enkla misstag.

Med sju minuter kvar av halvleken kom så den stora chansen sedan DIF (i frustration över att man inte skapade några rejäla målchanser?) fyllt på med alldeles för många spelare framåt. Magnus Samuelsson nickade undan ett inlägg till Paul Oyuga som tog emot och lirade till Patrik Anttonen. Vår vänsterytter spelade med ett tillslag bollen mot Fredrik Nordback som funnit en perfekt yta bakom DIF:s mittfält. "Nobbe" avancerade och spelade in centralt mot Micke Steen som direktskarvarde bollen ut till Lars Larsen. Vår superdansk var helt plötsligt helt fri till höger i straffområdet och han valde att nypa till direkt. Skottet satt perfekt precis intill Andreas Isakssons högra stolpe. Ett väldigt elegant kontringsmål om än inte rättvist sett till spelbild och målchanser.

Kim Källström hade en ypperlig möjlighet att utjämna strax innan halvtidsvilan då han kom i fritt läge till vänster. Avslutet var dock riktigt dåligt och gick en bra bit utanför målramen.

DIF inledde även den andra halvleken riktigt piggt. Man lyckades sånär peta in en kvitteringsboll men ÖSK-försvaret hade lärt sig läxan från Hammarbymatchen och var vaksamma på en omedelbar DIF-forcering. Gustaf Andersson lyckades få hälen på ett volleyskott från Andreas Johansson som annars garanterat utmynnat i en kvittering för Stockholmarna. DIF fortsatte oförtrutet att pumpa på framåt medan ÖSK:s anfall var obefintligt. Varken Kuhi eller Oyuga åstadkom någonting mot DIFs stabila mittbacksduo och man lyckades aldrig trycka kvar bollen i offensiven vilket innebär att vi ständigt fick inta defensiva positioner.

Djurgården hade dock uteslutande bestämt sig för att anfalla centralt och försöka med instick till Elmander och andra djupledslöpare. Stefanidis - framför allt - var ofta spelbar på kanten och gjorde oftast något vettigt med bollen när han fick den. Att man inte utnyttjade hans kvickhet mer i den andra halvleken är en gåta då han snurrade friskt med Danielson under de första fyrtiofem.

Med dryga timmen spelad fick Paul Oyuga sitt andra gula då han stått för nära vid en frispark och därmed fick Sportklubben avsluta matchen med en man mindre. Jag har sett situationen på TV ett antal gånger och kan bara konstatera att det är väldigt smart agerat av Källström som måste ha varit medveten om att Oyuga redan var varnad. Kim tog chansen att få honom utvisad och lyckades. Osportsligt måhända men regelboken slår fast att denna typ av händelser skall beivras med kort. Men man kanske kan begära att domherren skall använda någon form av sunt förnuft. Oyuga hann - som jag ser det - inte undan och försökte på intet sätt fördröja spelet. Nog om det men det är jobbigt att konstatera att vår viktigaste spelare inte får deltaga mot Helsingborg i nästa omgång.

Djurgården lyckades inte utnyttja det numerära överläget. Man hade visserligen ett par skott utifrån, ett par fasta situationer och några ytterligare halvchanser men det kändes inte som om det osade katt på allvar någon gång. ÖSK skapade verkligen ingenting i andra halvlek. Undrar lite smått om Andreas Isaksson behövde ingripa någon annan gång än på Micke Steens ofarliga frispark långt utifrån och på Niklas Rascks halvtaskiga bakåtspel. Inte för att jag hade förväntat mig en tokoffensiv då vi hamnade i numerärt underläge men Bajen bevisade med eftertryck att det går att skapa chanser, och göra mål, med en man utvisad.

Nu lyckades vi bärga alla tre poängen tack vare en oerhört kämpainsats, ett par ruggigt bra individuella defensiva prestationer och ett fantastiskt vackert kontringsmål. Spelmässigt finns det mycket i övrigt att önska då detta inte var speciellt underhållande men samtidigt var det kul att se den fighterinstinkt som samtliga ÖSK-spelare tycktes utrustade med. Spelarna vek inte ned sig i närkamperna och mer än en gång slängde man sig huvudstupa för att på hockeymanér täcka skott.

Djurgården förtjänade poäng. Inget snack om den saken men samtidigt spelade man väldigt naivt. Man borde ha utnyttjat de ytor ÖSK:s försvarsspel lämnade på flankerna istället för att uteslutande attackera mot ÖSK:s centrala försvar som verkligen var ramstarkt. Jag ser trots dagens resultat ingen anledning att ändra på mitt tips med DIF som seriesegrare. Men Hammarby blir en farlig utmanare, helt klart.

John Alvbåge är helt felfri mellan stolparna. Grymt säker på frisparkar och hörnor samt några riktigt fina parader på skott från bland andra Kim Källström. Att det blir John som får chansen i nästa U21-kamp tar jag för helt givet. Backlinjen sköter sig utomordentligt. Gustaf och Magnus centralt är ruggigt starka och förlorar inte många - om någon - närkamp. Pozniak sköter sig bra på högerkanten och Micke Danielson spelar upp sig i andra. Mittfältet slet hårt och skall ha all heder av det men säkert mycket konstruktivitet bjöd man inte på. Skulle vara Patrik Anttonen då som sprang som en furie längs vänsterkanten.

Anfallet finns inte mycket att säga om. Både Kuhi och Oyuga hade det tungt och åstadkom inte speciellt mycket även om vårt kenyanska anfallsess gjorde ett par nyttiga saker i rollen som bollmottagare.

Noterat:
* Domare Keijo från Haparanda hade verkligen ingen lyckad dag. Men han var inte alls lika flitig med att dra upp det gula kortet som en annan - mer välkänd - domherre. Det tackar vi för. Tack.

* Oyuga avstängd nu. Jag tror det innebär att Budalic får chansen. Han är den anfallare som jag tycker uppvisat mest av targetplayer-kvaliteter på försäsongen. Om nu inte Lundin väljer att förstärka mittfältet och satsa med fem man där och Kuhi ensam på topp.

* 11739 ... Wow. Men går det verkligen in 1261 personer till? Var skall de placeras?

* John Alvbåge måste hyllas igen. Hur i hela friden kunde Blåvitt och ÖIS låta ett sådant guldkorn gå Göteborg förlorat? Känns som en Barsom-miss lång väg.

0 kommentarer