Norwich - Arsenal1 - 1
Blåvitt - ÖSK(?) 4-0
Blåvitt körde över ÖSK totalt på Gamla Ullevi. John Alvbåge stred tappert i kassen och förhindrade ytterligare förnedring.
ÖSK har haft sådana här lägen många gånger. Man tillhör det övre mittenskiktet och behöver bara en bortaseger för att på allvar blanda sig i toppstriden. Ofta gör man bort sig totalt i matcher av denna karaktär. Man viker ned sig. Man kommer inte över den psykologiskt kilometerhöga tröskeln som leder till ett absolut toppskikt. På Gamla Ullevi tog det cirka sjuttioåtta sekunder för att inse att vi inte var nära att ta tröskelklivet nu heller. Jonas Henriksson hade showat på högerkanten och tunnlat Larsen samt lurat Danielson och sedan dunkat in bollen bakom ett maktlös Alvbåge på sin egen retur. Ytterligare någon minut senare slog Martin Eriksson in en straff sedan Anttonen klantigt fällt samme Henriksson. Mardrömssstarten fullbordades av Henriksson i den tionde minuten då han iskallt skottfintade iväg Micke Danielson på läktaren och tåfisade in bollen från nära håll.
Snipp, snapp, snut så var denna matchen körd. IFK var rejält fyndiga inledningsvis och om inte Alvbåge arbetat heroiskt i kassen hade förnedringen varit total. Big Mama hade jätteläge, Martin Eriksson försökte ur snäv vinkel och Patrik Andersson hade en ypperlig målchans men man lyckades inte utöka ledningen. ÖSK:arna var tafatta. ÖSK:arna spelade utan vilja. ÖSK:arna spelade individuellt. Det var snudd på tragikomiskt på att se det skolexempel av icke-existerande anfallsfotboll som Lundins manskap bjöd på i första halvlek. Oyuga hade något fjös-skott och Mirza nåt bra inlägg men mycket mer än så var det inte. Halveken vanns på knockout (teknisk överlägsenhet) av Blåvitt och det är bara att buga, ta mössan i hand och tacka för lektionen.
I andra halvlek såg det lite bättre ut. Sannolikt till stor del beroende på att man tagit sig samman och pratat ut i halvtidsvilan om hur illa det såg ut där ute på plan. Men också beroende på att IFK gick på sparlåga. Man tycks ha resonerat "varför bränna mer krut här när matchen redan är vunnen". Lundin skickade in ett par killar från bänken och det höjde intensiteten och löpstyrkan i laget. Blåvitts bastanta backlinje hade dock full koll på läget och det dröjde länge innan vi skapade något som kan liknas vid en målchans. Mikael Sandklef hann panga in en snabbt slagen frispark med tio minuter kvar och dödade därmed det lilla embryio inom mig som hoppades på en upphämtning á la AIK.
Göteborg imponerade idag, intet tu tal om den saken. Men de fick väldigt god hjälp av ett malfungerande ÖSK. Uppehållet tycks inte ha gjort något gott alls för våra spelare och därför är det med viss glädje jag konstaterar att det är match redan på söndag igen. Ingen anlendning att spilla mer tid på denna skitmatch nu, det var helt enkelt en klassisk kollektiv kollaps.
John Alvbåge var helt okej mellan stolparna och gjorde flera viktiga räddningar för att hålla siffrorna nere. Starkt efter den jobbiga inlednignen av matchen. Patrik Anttonen var en av få som jobbade hårt matchen igenom och visade lite klass på offensiv planhalva. Plus också till Oyuga som gjorde det bästa av en omöjlig situation samt Mokédé som kämpade på bra i sitt korta inhopp.
Noterat:
* "Detta skall Enköping få sota för". Oddset på att det citatet finns med i någon av morgondagens lokalblaskor är i skrivande stund 1,04. Som hittat inte sant?
* Målchans för oss - tämligen bra sådan också - i 87:e minuten! Weeeeeeeeeeeeeeee.....
* När fan skall bildproducenterna på comhem lära sig sitt jobb? Hur kul är det att titta på en flinande, småjoggande och uppvärmande Hasse Blomqvist när ÖSK har hörna? Hur kul är det att titta på repriser av kapningar när frisparkarna i bra lägen skall slås? Och kommentatorer behöver verkligen inte vara småhurtigt ordvitsande hela tiden.
* Min datorstol fick utstå diverse misshandel redan efter en minut av matchen. I den elfte var dödförklaringen ett faktum.
* Magnus Samuelsson och Per Gawelin saknades mycket i dag. Äckligt mycket.
* Blåvitt är betydligt bättre än både rykte och tabellplacering. Tur att vi inte behöver möta dem igen på ett tag.
