ÖSK-Halmstad BK 0-2

Halmstad vann skrämmande enkelt på Eyravallen mot ett håglöst, inställningsbefriat och offensivt odugligt ÖSK.

De senaste matcherna ÖSK spelat har givit en strimma av hopp om att något varit på gång. Djurgården borta och Landskrona hemma har sett bra ut, chanser har skapats och det har verkligen kännts som att en trepoängare stått för dörren och att det bara varit otur som varit skälet till den, sannolikt rekordlånga, måltorkan som laget lidit av. Matchen mot Halmstad på Eyravallen skulle helt enkelt innebära seger, en chans på toppstrid återigen och en möjlighet att täppa till truten på alla självutnämnda experter som gärna skrikit sig hesa över ÖSK:s tråkiga spel och obefintliga offensiv. Av detta blev intet.

Matchupptakten gav dock lite förhoppningar om att man var inne på rätt väg. Man kopplade ett visst grepp om skeendet på banan och kom till lite halvchanser utan att för den del oroa gästernas målvakt. Mirza Jelecák inledde inspirerat och bevisade att formtoppningen mot Djurgården inte enbart var en engångsföreteelse. Han rundande "Turbo" Svensson i HBK:s backlinje och slog ett perfekt avvägt inlägg med fel fot som sånär resulterade i mål men Paul Oyuga kom fram någon milisekund för sent. Tyvärr såg vi inte mycket mer av Mirza efter detta. Istället tog halläningarna över och kom till ett par fina lägen där Sharbel Touam sköt ett bra skott från långt håll. Strax därefter tvingandes John Alvbåge till en kalasräddning på Robert Anderssons närskarvning efter fint HBK-spel på vänsterkanten. Drygt halvvägs in i halvleken tog gästerna ledningen på straff sedan Sharbel Touma lurat ned John Alvbåge i fel hörn. Straffen kändes väldigt billig och Igor Sypnievski agerade rutinerat när han föll sedan han slagit bollen för långt ifrån sig. Ingen kan klandra Anders Frisk för att han blåste straff då det måste varit stört omöjligt för honom att avgöra från den position han befann sig i. Kanske kunde man begära att han konsulterat sin assistent på linjen eller agerat enligt principen "fria hellre än fälla", något han nu valde att inte göra. Vad man däremot kan ifrågasätta är hur den assisterade domaren kunde undgå att vinka för den solklara offside som Igor befann sig i när han snodde åt sig Robert Anderssons nickskarv. Men, mål var dömt och ÖSK:arna försökte repa nytt mod och åstadkomma en omedelbar kvittering.

Men man lyckades aldrig sätta HBK:s eminenta backlinje på några svårare prov och istället var det Halmstad som hade ett par vassa chanser att utöka sin ledning. Något man också kom att göra sekunderna innan halvtidsvilan. ÖSK gick bort sig totalt i sin iver att få in en kvittering innan paus och HBK kontrade på ett fullkomligt lysande manér. Mattias Thylander fick öppna landskap på högerkanten och lyckades via en ÖSK;are få in bollen till Igor Sypnievski i straffområdet som från nära håll elegant placerade in bollen med pannan utom räckhåll för John Alvbåge. Ett oerhört snöpligt mål men på intet sätt orättvist. Parallellerna till Djurgårdsmatchen förra veckan var lätta att dra då man återigen klantade sig på övertidsminuter av den första halvleken. Men parallellerna slutade där, denna första halvlek var man det klart sämre laget och den bästa chansen var en lobb från halva plan. Huvva så pinsamt.

Stefan Lundin gjorde ett uppskattat byte omedelbart till den andra hälften av matchen då Herish Kuhi inträdde och ersatte en erbarmligt pinsamt blek Jon Lundblad. Halmstad hade flyttat ned sina positioner och gjorde det trångt för ÖSK medan man gång efter annan utnyttjade sina kontringsfantomer Sypnievski/Robert Andersson för att flytta upp laget i planen. Den duktige polacken kunde nätat både en, två och tre gånger under andra halvleken men lite oskärpa och fint uppoffrande försvarsinsater innerbar att han fick lämna planen utan ytterligare nätkänning.

ÖSK skapade åtminstone lite chanser nu men det var såpass dags och några riktigt heta måltillbud hade man inte. Möjligtvis Herish Kuhis tama avslut på Lars Larsens smarta snabba frispark i slutskedet av matchen. Per Gawelin hade även ett vasst skottförsök i efterspelet till en hörna men det täcktes naturligtvis undan (av en medspelare?). Men man oroade inte Conny Johansson i onödan och avsluten på mål var lätträknade. Samuel Mokédé kom in i slutet av matchen och bör ha stärkt sina aktier att få starta i nästa match. Kanske inte direkt tack vare sin egen insats utan snarare på grund av hans lagkamraters brist på dylik. Per Gawelin och Lars Larsen skötte sig okej på det inre mittfältet men i övrigt var det tunnsått med plusvarianter för dagen. Nu laddas batterierna om och Elfsborg skall få sota för det här om en vecka.

Noterat:
* Linjemannen framför norra var milt sagt miserabel. I slutet av matchen kändes det som om han vinkade av ÖSK:arna på ren pin kiv.

* Ett kungarike för en forward....

* Antar att jag till viss del är skyldig till detta debacle. För första gången iförd matchtröja på hemmaplan jinxade jag laget. Den lämnas hemma mot Helsingborg den 17:e, det kan ni fethaja.

* Igor Sypnievskis uppträdande efter målet var osportsligt då han hånade publiken. Men eftersom publikade hånade honom först så kanske det inte var mer än rätt. Ty inte kan man ha högre förväntningar på ett fotbollsproffs än en ilsken, förfördelad hemmapublik... eller?

* Hur kunde lille Tommy Jönsson dominera så totalt i luftrummet mot den betydligt längre Paul Oyuga? Den enda förklaringen till detta måste stavas inställning. Tommy vill vinna närkamperna och matchen. Paul ville... ja, den som det visste. Lalla runt i den fina vädret?

* Hoppas innerligt att det sker flera förändringar i startelvan till matchen på Ryavallen. Är väl egentligen bara Alvbåge, Gawelin, och Danielson som kan känna sig säkra på en plats.

0 kommentarer