ÖSK-HIF 2-1

Nödlösningen Gawelin i anfallet gjorde stor succé och tog på ett obarmhärtigt sett död på måltorkan redan efter sju minuter. Med ytterligare ett mål i matchen blev han och John Alvbåge stora segerorganisatörer för ÖSK.

Efter att ha undvikit tidningar, sportradio och internet i stor omfattning den senaste veckan gick jag till Eyravallen med ett enda krav på de svartvita då jag fått nog av min isolering. Gör mål. Gör fula mål. Filma till er en straffspark och omsätt den i mål. Skulle nästan kunna köpa ett självmål för att åtminstone någon spelare skulle få lite målkänning. Ju närmre avspark vi kom desto mer tilltog min oro. När det senare var dags att vandra till Eyravallen var jag helt övertygad om att ÖSK skulle tangera Häckens föga smickrande rekord från -83 om att lämna sju allsvenska matcher i rad utan mål framåt.

Alla mina farhågor kom dock på skam innan jag knappt intagit min plats och kunnat beklaga mig över den usla offensiven. Per Gawelin tog ned bollen i straffområdet, framspelad av Chris Pozniak, vände runt på en femöring och nöp till direkt. Conny Rosén var chanslös och en viss känsla av olust frambringades. Vad är det här? Mål? Vad gör jag nu?. Fann mig dock snart tillrätta och målvrålade som aldrig förr. Helsingborg inledde annars matchen piggt och Hasse Eklund var ytterst nära att skarva in en boll vid bortre stolpen. Kvitterigen lät heller inte vänta på sig och det låg hela tiden i luften att HIF skulle komma tillbaka målmässigt. Gustaf Andersson tycktes ha studerat Per Gawelins ledningsmål noga på storbildsskärmen och kunde på ett högst likartat sätt vända bort sin försvarare och placera in bollen.

"Gawwe" återställde ordningen i målprotokollet omgående då han enbart två minuter efter kvitteringen forcerade in 2-1. Bollen agerade flipperkula och till slut hamnade den hos Gawelin som via en tunnel på Jesper Jansson fick i den i kassen. Turligt naturligtvis men det var också ett glasklart bevis på vår lagkaptens offervilja, mod och vilja. Mer av dessa varor från fler spelare och klättringen i tabellen kan bli högst påtaglig. Resten av halvleken böljade fram och tillbaka. HIF (läs: Gustaf Andersson) kändes hela tiden farliga och Alvbåge fick göra skäl för lönen utan att för den delen sättas på överdrivet tuffa prov unde de första fyrtiofem. Gästerna skapade många hörnor och Lars Larsen fick agera räddade ängel på mållinjen en gång, i övrigt var HIF överraskade ofarliga på de fasta situationerna. ÖSK trillade boll bra, men hade svårt att komma till riktiga målchanser.

Halvtidsvilan var välkommen då även vi nervösa på läktarplats fick femton minuter att hämta andan och skaffa förfriskningar i det obehagligt vara vädret samt förbereda oss för en nervpärs och HIF-tryck under andra halvlek. Mycket riktigt började Helsingborg bra, man pressade ÖSK-försvaret och gav ett allvarligt försök att åstadkomma en snabb kvittering. Man lyckades dock bara komma till halvchanser och ju mer halvleken led och ju mer desperat kvitteringsjagande HIF blev så tog ÖSK över. Patrik Anttonen, Lars Larsen och Fredrik Nordback dominerade på mitten och överglänste helt skåningaras sega mittfältsduo Dahl/Grönlund. Svartvitt fick öppna landskap att kontra på men man var hela tiden för omständiga när man närmade sig motståndarmålen. Antingen slog man en pass för mycket eller så tog man för god tid på sig så att HIF-försvaret kunde samla sig och avvärja. Paul Oyuga hade dock flera fina lägen i straffområdet men Conny Rosén kunde parera två gånger och visa sin klass som burväktare.

Helsingborgs två vassaste chanser till utjämning dök upp först under matchens slutminuter, givetvis bar båda Gustaf Anderssons signum. Först framspelad av ÖSK backen Chris Pozniak nådde han inte riktigt fram till bollen och lyckades inte stöta den förbi Alvbåge. På övertid vände han snabbt runt sin namne i ÖSK-försvaret och avlossade ett rappt skott. Känslan i maggropen var tydlig och omisskänlig - "Satan, kvitterat". John Alvbåge bevisade dock återigen sin storhet och att han nu måste klassificeras som ett av ÖSK:s bästa nyförvärv under modern tid kan ingen ha några som helst invändningar emot. Räddningen var magnifik. Det är bara att instämma i Kubanernas takfasta "Vi har Sveriges bäste målvakt - John Alvbåge heter han". ÖSK borde ha utökat ledningen på slutet men vi fick nöja oss med två mål denna härliga sommarkväll.

En jämn match och oavgjort hade sannolikt varit mer rättvisande sett till spelbild och chanser. Men ÖSK visade upp en härlig kampvilja, en önskan att vinna och det var helt uppenbart att man inte skulle nöja sig med ett oavgjort resultat. Per Gawelin gjorde succé i sin nya roll som anfallare. Inte bara tack vara de två målen utan löpningar, press, ytfinnade och Oyuga-samarbeta fungerade över förväntan. John Alvbåge var som vanligt fenomenal och stor segerhjälte i slutminuterna. Mikael Danielson gjorde tillsammans med Patrik Anttonen sina bästa matcher på länge. Lars Larsen mycket nyttig i andra halvleken då det fanns ytor och dansken fick spela den fotboll han vill och kan spela. Chris Pozniak stabil till höger i försvaret och bör ha lagt beslag på den platsen nu.

Noterat:
* Peter Fröjdfeldt gjorde naturligtvis en miss när han inte gav HIF-backen som sänkte Patrik Anttonen en bestraffning i form av kort. I övrigt var han helt rätt ute i det mesta och det blir alltid ett härligt flyt i spelet när Fröjdfeldt är ansvarig domherre. Han har ingen vilja att stå i centrum som vissa andra - mer solariebruna - domare.

* Kan inte ÖSK för en gångs skull avgöra en match i god tid så man slipper sitta som på nålar och automatiskt drabbas av diverse hjärtsvikt när motståndarna närmar sig målet.

* Macelo på ingång och Eduardo imponerar på träningarna. Det kan bli rejält tufft om platserna i laget framöver.

* Mikael Danielsons konversation med linjedomaren i första halvlek var lite halvlustig. Men gör sig nog inte speciellt bra i tryck. Låt oss nöja oss med att konstatera att han inte var speciellt nöjd med stinsens insats.

* Hade varit roligt att se en formstark Niklas Klingberg på planen. Nu utvecklades dock matchen precis på fel sätt för att han skulle få göra allsvensk debut denna söndag. Han fick dock samla ihop vattenflaskorna efter matchen, en insats så viktig som någon.

0 kommentarer