Krönika: Jag vill !
Ännu doftar Allsvenskan farligt nära.
Jag vet att laget vill och jag tror det flesta i Örebros närhet vill med, men det är frågan om ödet vill. Vill oss väl alltså. Tja, sablar tro´t !
Det är som bekant ingen lek längre. Det har det väl i och för sig aldrig varit men det har gått lekande lätt tills nu. Tills nu när målrakan tornar upp sig som en ofantlig möjlighet eller bara en skrämmande bild av vad vi måste göra. Skillnaden är hårfin. Skillnaden är så löjligt millimetergrann mellan fiasko eller lycka, mellan kanon och torrt krut. Vi är så förbaskat nära, men kan likväl få en betongklump i Superettanviken som slutspurts-present. Sådana presenter och fulpaket vill man sannerligen inte ha nu. Jag menar, det kan ju ta åratal att bli av med omslagspappret bara.
Nej, det är nu som vi har chansen, och det är ju ändock bara 5 omgångar kvar av poängmöjligheter. Vi får faktiskt inte försitta dom. Det vore så otroligt onödigt, så typiskt och självförstörande.
Om vi klarar av det här så är vi verkligen värda att avancera, oavsett om det grisas eller liras superbubba. Samtidigt som man med lätthet kan säga det omvända om vi skulle misslyckas.
Enklare än så är det inte. Vinn och det löser sig. Förlora och skyll oss själva.
Vi har laget, vi har underlaget, vi har kunnandet och vi har alla möjligheter.
Det borde varje enskild spelare förstå nu.
För även om allt spel går i baklås och det beter sig äckelsamt mot oss i de sista fem.
Så borde vi i alla fall kunna kämpa som elefant-tokiga rabiesgrisar. Inget mindre kräver jag.
Priset är ju där för oss att grabba tag i. Och jag tycker med vår senaste års historia att vi är mer än väl värda det. Nej förresten, vi är skyldiga oss det. En plats i Allsvenskan.
Självfallet kan allting braka åt fanders även om man gör allting rätt, även fast man kämpar sig rödblodig mot kaklet av ändor. Självfallet kan moder Natur, pappa Öde och domarna påverka det som komma skall. Så är det. Jag vill i alla fall att alla gör sitt yttersta, för då kan vi inte begära mer av oss själva.
Jag älskar och kommer att fortsätta denna klubb tills gravstenen är färdigristad med mitt namn.
Det spelar ingen roll om dom så spelar i division 32 på Grönland, jag viker aldrig bort mig för det. Men det skulle vara lättare för andra att börja älska denna klubb på högre nivå där vi hör hemma.
Lycka till nu till oss själva så får vi se hur långt det räcker.
Vi skall inte ge bort något gratis.
Kom igen Örebro SK. KÄMPA !!
