Mattias förspel och eftersmak
Jubel blev det ordentligt i den 35: e matchminuten för då ropades det nämligen ut på klingande skånska att Qviding FF hade tagit ledningen över Brommapojkarna med 1 – 0 och Kubanerna sjöng ”vi älskar Qviding”. Kan man tänka sig!
”Jaha, å nu då?”
Citatet är hämtat från slutscenen i Hitta Nemo. Ni vet där fiskarna ligger och guppar i Sidneys hamn efter att ha rymt från akvariet. Exakt så känner jag nu, vad ska hända sen? Siktet var ju inställt på Allsvenskan och vi såg ljuset i tunneln! Men sen så voltade hela tåget på väg mot allsvenskan. Loket med första vagnen (Trelleborg) fortsätter sin färd framåt. Och så är det ett par som försöker springa ikapp (ÖSK och Brommapojkarna)
Vad händer om det ”bara” blir ett kval som sedan förloras? Vilka spelare försvinner och vilka kommer in? Spelare kommer att försvinna, det vet vi redan nu. Thomas Andersson har flaggat för ”pensionering” och Nedim Halilovic, Joel Riddez och Kristoffer Näfver har via media på olika sätt låtit hälsa att spel ett år till i Superettan det lockar inte. Så frågan känns ganska så befogad.
Men det kanske är lite för tidigt att prata om kommande säsong, 2006 års Superettan är inte slutspelad ännu. Undertecknad var på plats på Vångvallen, även kallad Tjongavallen i fotbollssammanhang. Jag hade till min frus stora förfäran anmält inte bara mej själv utan även äldsta dottern till bortamatch ända nere Trelleborg! 54 mil enkel resa enligt Eniro, fast jag slapp köra själv. Något som kändes extra tacksamt igår kväll när våra kära busschaufförer släppte av oss hemma.
04.45 ringde min väckarklocka, kändes nästan som förr när jag dagpendlade till Västerås, så en annan hade ju lite rutin kvar i kroppen för att gå upp vid den tiden, smyga upp försiktigt, plocka ordning lite frukost att äta på bussen, väcka äldsta dottern utan att den yngsta vaknade och sen be hustrun – som fortfarande inte begriper varför man ska åka så långt för att se fotboll - köra oss till samlingsplatsen på Eyragatan.
Väl där möttes vi upp av ett gäng trötta men glada och förhoppningsfulla Kubaner och så började resan söderut. Det övades sånger för glatta livet i bussen och nervositeten började göra sig påmind. Taktiksnack förekom givetvis, om ÖSK vinner och Brommapojkarna förlorar så… osv. Kul att se att det är fler än jag som gillar att spekulera i olika slutscenarier.
Väl på plats blev det till att vänta. Vi anlände Trelleborg omkring kvart i ett och kl. 13.00 skulle entrén öppna enligt den lokala ordningsmakten. Det blev 10 över ett som vi fick komma in. Om man är ordenligt pinknödig så 25 minuter 25 mycket långa minuterar. Jag vill redan nu påpeka att det går alldeles utmärkt att få trängande behov även av Ramlösa! Skärpning på den här punkten Trelleborgs FF, visserligen var det ett par av Kubanerna som helt sonika ställde sig mot nätstängslet och lättade på trycket men för det första är det förbjudet enligt svensk lag att urinera på offentlig plats för det andra var inte alla Kubaner pojkar. Nog om den saken nu.
Bortasektionen var placerad i ena änden av den stora läktaren. Liksom Behrn Arena saknar Vångavallen läktare på bägge kortsidorna. Fast i Örebros fall är den saknaden högst temporär. Sen kan man ju ha åsikter om vart det är bäst att stå, men jag föredrar personligen att supporterklackarna är placerade mitt emot varandra, gärna på respektive kortsidor så att det blir lite kamp om vem som sjunger högst. Den kampen blev inte mycket till kamp i gårdagens match då Trelleborgs klack verkade vara en lös sammansättning av lagom fanatiska supportrar. Publiksiffran – 1891 personer – gav dessutom en talande bild över intresset för fotboll i Trelleborg. Kanske är så att handbollen fortfarande är den största sporten nere på sydkusten.
Matchen började annars som jag hade förväntat mej (eller fruktat för). Fruktlösa försök från ÖSK att hitta rätt mellan stolparna på Fredrik ”Fritz” Persson, ett Trelleborg som spelade sitt vanliga alla-man-i-straffområdet-kontra-snabbt-fotboll. (jaja, jag vet det där var överdrivet men alla ni som sett TFF spela vet vad jag menar). Men på något sätt kändes situation tillfredsställande, särskilt som det på resultattavlan, match F (om jag inte minns fel) stod 0 – 0. Vi pratar alltså Qviding – Brommapojkarna.
I paus hände nog matchens mest dramatiska händelse. Jag hade precis kommit tillbaks till läktaren efter att ha inhandlat den obligatoriska varmkorven då en av mina kära medpassagerare i bussen på något sätt lyckats ramla i betongtrappan till läktaren och slagit upp ett fint jack i pannan. Med ansiktet fullt med blod och med nedblodad tröja och jeans försäkrade han för polisen att det inte var någon som helst fara med honom. Orsaken till olyckan står närmast att finna i ett allt för stort intag av alkoholhaltig dryck.
Kan meddela att det hela avlöpte på ett mycket snyggt sätt, omplåstring besörjdes och efter lite avtvättning på toaletten och några förmanande ord från vakterna kunde supportandet av dom svartvita spelarna fortsätta. Måste få ta tillfället i akt och säga att Trelleborg liksom Norrköping har en mycket trevlig och vänlig poliskår! Och den fina stämningen kunde fortsätta tills den blev förstörd på ett mycket abrupt sätt. Mer om det några rader ner.
Jubel blev det ordentligt i den 35: e matchminuten för då ropades det nämligen ut på klingande skånska att Qviding FF hade tagit ledningen över Brommapojkarna med 1 – 0 och Kubanerna sjöng ”vi älskar Qviding”. Kan man tänka sig!
Jag har ju glömt att nämna att domare i matchen var ingen mindre än allas vår käre Miro Ukalovic. Jag vet att man inte ska skylla på domaren, därför nöjer jag mig med att göra ett litet stilla påpekande från en enkel supporter som nog egentligen inte begriper sig på fotboll över huvud taget (men jag tycker det är kul att titta på). Men när Miro blåste hörna för Trelleborg i den 56: e matchminuten då tycket i varje fall jag och ett par andra svartvita supporters att det nog borde ha dömts inspark för ÖSK: s räkning och på så sätt hade inte målsituationen uppstått.
Nu får det vara slutgnällt på domaren för den här gången. Det blev en trasslig situation där Linus Malmqvist fick fram sin vänsterfot och kunde få bollen över mållinjen. Lite självkritik måste väl delas ut nu också. Situationen var minst sagt rörig och det var lika mycket misstag i försvarsarbetet som gav upphov till målet utan att förringa lagkapten Malmqvist insats. ÖSK hade 12 hörnor mot Trelleborgs 6 och inte förvaltade ÖSK dom hörnorna på ett bra sätt.
Jublet steg ånyo i den 75: e matchminuten då Brommapojkarna lyckades kvittera Qvidings ledningsmål. Och vi var många bland Kubanerna som undrade vad Trelleborgspubliken applåderade åt. Ni är ju redan i Allsvenskan, räcker inte det?
Hoppet om en säkrad plats till allsvenskan var nu kraftigt grusat. Innerst inne visste nog dom flesta av oss att det var minst en faktor i ekvationen som var för svår för att den skulle gå i lås. ÖSK måste vinna över Trelleborg och Qviding göra det samma mot Brommapojkarna. Slutresultatet kunde ju bli ganska så många varianter.
Men så i den 89: e matchminuten hände någonting som i varje fall jag hade slutat hoppas på. Nämligen möjlighet att göra mål på ett lag som hållit nollan i 19 matcher. Fredrik Persson har stått för 17 av dom nollorna. Ian Jeffs heter hjälten i ÖSK och jag tyckte det kändes lite grann som ett Ian-mål, tilltrasslad situation framför mål och inpetning av engelsmannen. Den gode Jeffs har ju haft ett par sådan mål bortdömda under säsongen också.
Fast vad hjälpte det. Ungefär samtidigt hände det saker borta på västkusten, Brommapojkarnas Joakim Nilsson gör 1-2 och det är nu som stämningen förstördes totalt. För vad händer, jo Trelleborgssupportrarna ställer sig upp och applåderar att Brommapojkarna gör mål och tar ledningen i matchen. Men snälla nån, vad är det med er? Taskig barndom eller? Jag har aldrig upplevt något så osportsligt! Ren och skär skadeglädje, ingenting annat.
Trelleborgs FF är klara för allsvenskan och så jublas det mer över att ÖSK: s chanser grumlas än när det egna laget gör mål. Det var till och med supporters från Trelleborg som hälsade oss med uppsträckt långfinger. Visst, jag har varit på fotbollsmatch på Stora Valla och mötts av diverse ofina kommentarer från Degerforssupporters och det är inget som är kul men jag kan förstå att kan finnas vissa orsaker till att Örebroare inte är populära i Degerfors. Men vad har vi gjort er Trelleborgare för ont?
Är det så här vi ska ha det inom svensk fotboll, att man är mer intresserad av att det går riktigt illa för någon av konkurrenterna än att det går bättre för det egna laget? Men, men vad vet jag? Jag är ju bara en enkel fotbollssupporter, krönikör och medmänniska.
Sen när man läser i tidningarna att Trelleborgsspelare har gått ut och öppet förklarat att dom hellre ser Brommapojkarna än Örebro SK i allsvenskan då undrar man vad det är frågan om egentligen. Rädda för konkurrens kanske? Då har ni verkligen sneglat på fel lag. Ni har ju Malmö FF och Helsingborgs IF i erat närområde och det borde vara större konkurrenter om duktiga fotbollsspelare.
Och vad är det som säger att just Brommapojkarna är ett lag som man i förhand kan räkna in 2 givna vinster mot i 2007 års allsvenska. Snacka om att underskatta motståndarna! Ja, än är inte sista matchminuten spelad. Och jag hoppas verkligen att Trelleborg inte gör något för att påverka utgången av Superettan 2006 på ett osportsligt sätt.
Tystnaden i bussen hem var påtaglig och på något sätt kändes det mer surt över reaktionen från Trelleborgssupportrarna än över att Qviding inte orkade stå emot matchen ut. Tack Qviding i varje fall, ingen kan säga annat än att ni försökte så gott det gick. Naturligtvis blev det en del prat i bussen hem om fotbollen och vad som skulle komma.
En sak som kom upp var vad Nerikes Allehanda skulle skriva och diskussionen gick i korta drag ut på vem som skulle skriva krönikan i dagens Allehanda. Lotten hade tydligen fallit på sportchef Anders Uddling och innehållet var inte alls det vi i bussen trodde det skulle vara. Tvärtom vad det en riktigt bra krönika som sammanfattade situationen på ett snyggt sätt. Det enda jag hade önskat mig var några rader om Trelleborgssupportrarnas bemötande. Men jag säger som busschauffören sa, ”ni kan inte få allt, ni fick ju inte ens 3 poäng idag”. För vem vet, det är ju inte ens säkert att journalisterna på Allehanda är inne på supportrarnas hemsidor och läser alster producerade av glada amatörer.
Nu är dom där gnälliga närkingarna igång igen är det säkert någon som tycker. Japp Det är så riktigt så, åberopar igen den etniska rättigheten att vara gnällig och jag tycker att det kan vara befogat att få häva ur sig lite grann vad man tycker och känner när man stöter på lite motgångar på livets väg.
Ny match, nya möjligheter på lördag igen och hur det nu än går slutar vi sämst på en 3: e plats. En titt i Superettans korta historik ger oss att ÖSK: s hittills ihopskrapade 55 poäng hade räckt till kvalplats år 2000, en 5: e plats 2001, år 2002 hade 55 poäng räck till serieseger! 2003 hade det bara blivit en 4: e plats, 2004 hade det räckt till 3: e platsen och allsvenskt kval och slutligen år 2005 hade 55 poäng givit en andraplats och direktuppflyttning till Allsvenskan. Så, bedöm själva ÖSK: s insats om den är god eller in!
Själv hoppas jag på en snygg avslutning, det finns risk för storpublik. I skrivande stund finns det bara 109 sittplatsbiljetter kvar att köpa i förväg förutom dom sittplatser som finns på den s.k. Allehanda läktaren (300 stycken) bäddat för folkfest med andra ord. Visste ni förresten vem som leder publikliga överlägset? Just det, Örebro Sportklubb, 5160 personer ligger snittet på och det kommer att öka efter sista matchen nu på lördag. Med det spelar vi nästan jämnt med Gefle, Öster och Örgryte i Allsvenskan, håller samma snitt som Kalmar och slår BK Häcken med råge.
Det tog lite tid att få fram den här krönikan, kom ju hem mitt i natten och sen upp och jobba som vanligt i morse men å andra sidan blev den ju desto längre den här gången. Hoppas att det åtminstone var någon som orkade läsa igen hela. Nu tänker jag göra som vanligt och avsluta med ett citat. Den här gången från en av killarna i Kubanerna som sa så här i bussen hem.
”Vi får göra som grodan och leva på hoppet” Vi ses på Behrn Arena nu på lördag kl. 14.00!
