Krönika: Allsvenskan - tur och retur
"Så här lät det i början på november 2004. Den där måndagen som skulle sätta sig som en djup dolk in i alla ÖSK-själars ryggrad. Vi blev utkastade..."
- Örebros negativa ekonomiska kapital är i vart fall 550 000 kronor, men troligen betydligt större än så. Trots flera handlingsplaner har de inte lyckats rätta till det här, menade Khennet Thallinger.
Så här lät det i början på november 2004. Den där måndagen som skulle sätta sig som en djup dolk in i alla ÖSK-själars ryggrad. Vi blev utkastade både en gång, toppadvokater hävdade att vi hade rätt och fick till sin förvåning se oss bli tillbakaskickade en andra gång till Superettan. Tredje försöket gillt då? Nähä, inte heller det funkade och vi fick rikta in oss på att inta Vilundavallen, Falkenbergs IP och Strandvallen. Superettan var ett faktum, helt enkelt.
En resa hade börjat. Destinationen var Allsvenskan. Efter en strålande försäsong 2005 trodde alla, inklusive undertecknad, att det skulle spelas allsvensk fotboll återigen 2006. Sejouren i den näst högsta divisionen skulle bli ettårig och alla kunde glatt lösa in allsvenska biljetter mot Hammarby, Djurgå.....stopp, vänta, detta år blev inte alls som det var tänkt. Även om början och slutet var bra och vi faktiskt trots att vi var uträknade och låg på en nedflyttningsplats kunde ta oss upp till en femteplats så var det ju Allsvenskan vi skulle till. Favoritskapet som blåste med kraftiga vindar i de svartvita seglen höll inte. Någonstans brast det. Möjligen var det en målskytt som saknades, möjligen var det ett danskt mittfältsess som saknades, möjligen var vi inte beredda på att vara det spelförande laget när vi ofta spelat på kontringar och skillnaden var markant. Superettan är ingen serie som man enkelt spelar hem. Som gode kollega Johan Thörnberg brukar skriva;
"Det är 110% hårt jobb som gäller i nittio minuter plus tillägg."
Femteplatsen var som sagt nog ingen riktigt nöjd med, förutom AIK, Öster och GAIS som vi bjöd på direktplatserna och kvalplatsen. Mellansäsongen 05/06 och nya lag i form av Landskrona BoIS, Assyriska och GIF Sundsvall ramlade ur Allsvenskan och lag som Umeå FC och Qviding kom upp.
Qviding - är det något slags verktyg eller vad kan det vara, undrade jag.
2006 och på förhand tuff(are)? konkurrens från flera andra lag stod alltså för motståndet. Norrköping, Giffarna, BoIS och ÖSK sågs som de fyra att göra upp om de tre platserna. Själv kände jag att detta år skulle gå betydligt mycket bättre än fjolåret då jag "bara" trodde att vi skulle gå upp. Hehe...det är till att vara kräsen. Allt stämde perfekt innan säsongsstarten. Bra värvningar, inte hundraprocentigt bra spel i träningsmatcherna och sedan även en kanonstart i serien som till mångt och mycket gav oss det självförtroende vi saknade under dåvarande fjolår.
Allt gick som på en räls. Fram tills ett visst BP och ett visst verktyg "Qviding" skulle ge sig in i handlingarna. Helt plötsligt var försprånget uppätet och från att vara lok blev vi nu en jagande vagn som fick rulla efter. Trelleborg visade sig i ett tidigt skede vara ostoppbara och att vinna matcher med den stabila defensiven match efter match har också sin charm. Grattis TFF till seriesegern.
Kampen om den så viktiga andraplatsen skulle stå mellan ÖSK, Brommapojkarna och IFK Norrköping. När serien drog in i kalla oktober skulle allt verkligen till att avgöras. ÖSK vann måstematcher mot bottenlag och slog också topplag på bortaplan (läs Peking).
Nedim Halilovic - blev det lilla "extra" vi saknade längst fram och på första träningen jag såg bosniern intalade jag mig att den killen är en supervärvning. Han gjorde också många viktiga mål när det som mest behövdes och kommer att bli en attraktion i Allsvenskan. Allsvenskan, det känns så bra att skriva det bara.
21 oktober kommer bli en dag att minnas för livet. Det var då ett nytt kapitel började i ÖSK:s historia och som ska bära fram till något riktigt stort. Vid slutet av matchen mot Assyriska hade jag så förtvivlat svårt att sitta still, det gick bara inte. Det var klapp, jubel och till och med så att det var svårt att hålla tårarna tillbaka. Trodde aldrig att jag, nästan, skulle börja böla för en fotbollsmatch och vet inte heller om det var för att vi var hemma igen eller om det var för att så många personer verkligen är värda det här. En kombination, förmodligen. Att se dryga 8000 stå upp och bara vilja en sak samtidigt som elva krigare på planen gör sitt bästa och kämpar, sliter och river...det är stort. Väldigt STORT!
Det finns så många personer som lägger ner ett så stort jobb för ÖSK ideellt, utan att de syns och de personerna bör verkligen hyllas ocskå.
Framtiden ser också ljus ut och unga killar som Moses Reed, Yunus Ismail, James Frempong, Kevin Walker, Robert Walker och Kristoffer Näfver är alla mycket intressanta spelare och det ska bli roligt att följa deras utveckling. Talangen finns verkligen där, återstår att se om motivering, inställning på träningar och allt runt omkring som behövs för att bli en elitspelare också finns där. Vill också påpeka att ÖSK är rustade med fler duktiga unga spelare än de som ovan nämnts.
Eftersom jag ändå är inne i att hylla allt och alla kan jag lika gärna fortsätta:
Stort tack, Örebro SK.
Tack också till:
Thomas Andersson, Urban Hammar, Sponsorer, Fotbollsutskottet, Spelarinvest, Spelare, Ledare, Ordförande, Kanslifolk, orebro-sk.se, kollegor på Svartvitt och officiella hemsidan, Kubaner, Fredrik Persson, Superettan, Funktionärer, Personal.
och till sist:
Tack, alla Örebroare som ställt upp för ÖSK och på något sätt involverat sig i ÖSK:s väg tillbaka till Allsvenskan.
Resan har varit nere i helvetet och vänt, nu jäklar ska vi uppåt och jag är mer än glad att få se denna satsning som man nu kliver in i. Ny arena, nygammal serie, några nya spelare och jag ser fram emot året i Allsvenskan som nykomling. Ett år innan uttalad målsättning.
Till sist, vill jag också nämna att jag kommer följa Superettan mer än vad jag gjorde senast ÖSK spelade i Allsvenskan då det är en serie som förtjänar mer uppmärksamhet än vad den egentligen får. Men för all del:
- Superettan, jag hoppas att jag aldrig mer ser mitt lag hos dig igen.
Khennet Thallinger lägger på telefonen och stänger sedan av mobilen efter att Nerikes Allehanda frågat honom hur han ser på ÖSK:s avancemang....vart har det sköna:
- Inga kommentarer, tagit vägen?
Tills nästa gång.
