Gästkrönikör: ÖSK-Boldt
"Vi är bra, vi är härliga, vi är bäst."
Nu är det dags
Ja, mina svartvita ÖSK-vänner, nu är det sannerligen dags. Dags för vadå? Ja säg det, men visst låter det bra? Nej då, ni kan säkert lista ut vad jag menar, jag talar om guld. Guld, guld, guld, just det, en förstaplacering i Allsvenskan. Det är sannerligen på tiden att vi träder fram ur det näst intill obotliga, "närkingska" det-går-aldrig mentalitetsvåldet. Vi vet redan egentligen om att vi kan även om press, media och andra vältaliga förståsigpåare fortfarande gör sitt bästa för att behålla en tråkmyt. Som kom till någon gång, 100 år före Kristus, så nu är det verkligen dags att vi visar guldspåret och det med handlingskraft.
En handlingskraft, som om vi vill, kommer få hela svenska fotbollssocitetens orubbliga, förutbestämda ansikte att blekna i vånda, likt Åkebys feja när Assyriska gjorde sitt 4:e mål för dagen i cupsemifinalen på Stadion. En utopi säger nog dom flesta, andra skrattar rått och undrar om Örebro SK är något som går att äta, en del orkar inte ens höja ögonbrynen åt påståendet om ÖSK som en guldkandidat. Det är ju ändå en sådan obetydlig, overklig och obefintlig sak. Visst, historiken talar ju inte för oss, en 2:a plats 1994 och en finalplats mot Norrköping i Svenska Cupen 1988 som bästa meriter är väl ingen respektingivande läsning.
Däremot om man kollar in nuvarande maratontabell så ligger vi på en hedervärd elfteplats (man måste få gotta sig åt något) alltså över nedflyttningsplats med dagens serieregler inräknat, inte så pjåkigt ändå. För ÖSK har nästan alltid varit med som ett självklart inslag i allsvenska finrummet sedan 1946 då man för första gången äntrade scenen bland Sveriges elitbollsparkare. Men oftast och alltid som ett stabilt mittenlag med bottennapp och enstaka topp-placeringar som följd, fast aldrig då något guld.
Inget pricken i kistan, inget spiken över i:et eller ändorna i kaklet. Men ändå, det är med denna Allsvenska stabilitet från "botten/mittenlands-träsket" och i dagsläget tryggare ekonomi dags att ta steget uppåt. Det anser väl vi alla jordnära, eller kanske jag skall säga konstgräsbefästa ÖSK:are, det är verkligen dags.
Tänkte här också lista några för och nackdelar, vad som talar för och emot oss i jakten på guldpokalen i silver.
Fördelar:
Hemmaplan: Vi har alltid varit ett starkt hemmalag, plus att vi nu börjar lära oss konstgräsets hemligheter. Då borde vi inte bli mindre hemmastarka.
Larsen: Dunderdanskens andra år kommer bli magiskt. Som fader vet jag själv hur jobbigt det kan vara första året med ett nyfött barn, så barnrutinerna sitter nog ganska fint nu och då kan denna härliga wienerbrödsättling servera mackor och pastejer i parti och minut för Eyravallspubliken, smaskens!
Stomme: Vi verkar inför nästa säsong ha behållit dem flesta av våra tongivande spelare, kontraktsskrivandet har verkligen skötts proffsigt och tidigt, vilket bäddar för en lugn, tidstjänande sammansvetsning.
Anfallare: I år har vi egentligen haft bra kvalité på alla lagdelar utom just denna ganska viktiga utpost. Vad vi än må håva in till skottgluggarna så kan det bara bli bättre.
Målvakt: Uttjatat? Nej aldrig, inte för mig. Denna man kan bli hur underbar som helst och faktiskt även rädda Sveriges ära inom snar framtid. Helt underbart, roligt och svindlande att ÖSK har blivit begåvade med en sådan artist. Dessutom är "sillstryparen" väldigt härlig och trevlig. Helt enkelt en "go gubbe" och en modern förebild.
Talanger: Framtiden är redan här. Bengtsson, Klingberg, Kjäll, Kuhi och Haginge är spelare som redan i dag kan gå in och spela allsvenskt, inga problem där. Det gäller bara för Lundin att våga satsa på dessa redan nu.
Nackdelar: Inga alls! Skulle jag vilja säga, men om jag överlät denna punkt till Sune Sylvén på x-et så skulle han väl fylla en hel bibel med kvalificerat skitnack.
Motivation: Våran egen motivation i matcher mot "sämre" lag. Egentligen borde jag inte säga sämre lag, för det finns inga lätta lag och jag vet själv hur irriterad man blir när jag läser referat som: - Hur kunde vi släppa matchen till ett botten/skitlag som Örebrooeoe(närkehärmningsdialekt). Men i alla fall, i dessa matcher så ser det lite lojt ut ibland, kanske beror det på underskattning, kanske på oförmåga att föra spelet, kanske det ser värre ut än vad som försöks presteras. Det har ändock slarvats bort en del poäng här genom åren.
Bortaspel: Här finns det att jobba på känns det som. Så fort vi lämnar arenan Eyravallen och staden Örebro, så försvinner oftast det där härliga frejdiga ÖSK som vi är så vana att se på hemmaplan, och tillsammans med det försvinner självförtroendet. Vad händer i bussen kan man undra? Om så vi möter Göteborg eller Vallentuna spelar ingen roll, är det på bortaplan så får vi ofta stora skälvan.
"Våga vinn"-mentalitet: Hör egentligen ihop med föregående punkt, men behöver ändå betonas. Vad är det som gör att vi måste ge motståndaren (bortaplan och "bättre motstånd") sådan respekt egentligen? Varför måste man backa in en bit på egen planhalva för att sedan försöka erövra bollen? Vårat lag är faktiskt så pass bra och stabilt att vi skall kunna föra eget spel till och med borta mot Djurgården. Jooo, det kan vi!!!
Sedan kan jag förstå ur taktisk synvinkel om man backar hemåt sista kvarten vid en tvåmålsledning, inga konstigheter där, men att från början gå in för, i alla fall som det ser ut från läktare och soffhåll, att säkra totalt bakåt för att i en direkt konsekvens tappa mark och bollinnehav med flit känns ofattbart onödigt och riskfyllt. Vi behöver inte bjuda på den grejen. Det skall fasen motståndarna få kämpa sig till, inte få gratis från början. Nej, nej och åter nej, det behövs inte.
Okej, okej det är kanske lite hårt bedömt och Lundin kanske har valt att först bygga ett stabilt lag bakifrån för att med gott samvete satsa offensivare i framtiden, d.v.s. 2004 och framåt, okey, så låt oss visa Allsvenska världen detta nu och äntligen peta bort den överdrivna tråkstämpeln, ett guld borde och torde innebära detta.
Vidare borde alla sportjournalister och ÖSK-pennalister kunna gå ed på, att nu (om)/när ÖSK skall ta SM-titeln att dom lovar att sluta nedvärdera Örebro som fotbollsgrisar. Vi bygger förmodligen långsiktigt vilket man skall göra, men det spelar ingen roll, jag och förhoppningsvis "VI" vill ha guld nu. Att sätta press på laget så här verkar ju någorlunda idiotiskt, men det verkar ju funka, kolla på Lukic-laget.
Men DIF är ju bättre på alla punkter? Jag hänvisar till tidigare fördelspunkter och 2004. Vi är bra, vi är härliga, vi är bäst, det är den mentaliteten vi skall ha när vi möter motståndarna nästa år. Med en växande supporterskara som blir om möjligt än mer förälskade i det vackra fotbollslaget: ÖREBRO SPORTKLUBB.
Är jag galen? Nej jag är ÖSK:are !!!!
Om du tror att du kan, så kan du, om du tror att du inte kan, så får du rätt.
