Gästkrönikör: Calle Jacobsson
"Vår älsklingsklubb är inte rik, men herr ordförandes värvarkompetens väger upp detta på ett helt underbart sätt."
Vi har en ny anfallare! Och en till på gång?!
Efter många, många dagar och faktiskt några veckor av tillbakahållen panik har nu äntligen de svartvita gjort klart med ett nytt anfallsess, Petter Furuseth Olsen ansluter från Brann. Som om det inte skulle vara nog på glada forwardsnyheter, så kan vi vara på väg att berikas med ytterligare en bolltrillare från väst, Tor Henning Hamre för närvarande tillhörandes estländska FC Flora.
Dessa nyheter smakar inget annat än fantastiskt och allsvensk topplacering-pirret börjar pirra i magen. Innan jag skriver något annat vill jag dock börja med att rikta ett riktigt fett tack till allas vår Ove. Vår älsklingsklubb är inte rik, men herr ordförandes värvarkompetens väger upp detta på ett helt underbart sätt. Till raden av lyckade värvningar (läs Larsen, Alvbåge, Riddez) kan nu läggas Furuseth och alltså kanske även Hamre.
Som alltid när ett tillskott till ÖSK-truppen presenteras, började mina tankar genast skena iväg när det stod klart att Furuseth hade plitat ner sitt namn på kontraktet. Det ser ju plötsligt så mycket bättre ut än det gjorde innan vi fick en gutt i laget. Vi har numera alltså en brasse som bara borde bli bättre av en härligt äkta svensk försäsong, en Herrish Kuhi som nu klarat av den svåra andra säsongen i allsvenskan och en norrman, modell klasslirare(?).
Jag har självklart aldrig sett honom spela, men rapporterna talar om en anfallare som är kvick och målfarlig. Just målfarligheten skulle jag hålla som det absolut viktigaste en ny ÖSK-anfallare bör ha. Vi har ändå en bra målvakt, ett hyfsat stabilt försvar och faktiskt ett, i alla fall i sina bättre stunder, både kraftfullt och kreativt mittfält. Det vi har saknat under de två senaste säsongerna, sedan Pålle lämnade oss, är en stabil allsvensk målskytt. Om nu någon av norrmännen skulle visa sig vara av sådan typ har vi ett bättre, och definitivt mer komplett lag, än på länge.
När Sahlin regerade Örebro hölls laget visserligen upp av "Tjerna" på mitten, men bakom och runt honom var det alltför tunt. Jingblads lag var ofta offensivt lagt med först Paulsson och Skoog, och sedan kenyanerna, i spetsen. Men inte heller halläningens elva var särskilt välkomponerad. Men Lundins dito med John i buren, en stabil försvarslinje, kapten Gawwe och Larsen på mitten, Anttonen och Riddez på kanterna och slutligen två norrmän på topp har vi ett sådant, ett mycket välkomponerat allsvenskt fotbollslag.
Som alltid när jag funderar på ÖSK och vårt lags framtidsutsikter är det hjärtat som styr över hjärnan. Men denna gång borde det ha gett samma resultat även om det hade varit det omvända. Gör Furuseth dussinet mål säsongen 2004 kommer vi hamna topp-5, skriver Hamre på och är lika bra blir det UEFA-cupen på Vallen 2005, jag lovar.
Som jag ser det finns dock en spelare som tränarstaben helt enkelt måste göra allt för att få att blomma ut ordentligt, nämligen Mirza. Med den konkurrens som råder på mittfältet tror jag inte att hans chanser till speltid ser bättre ut än för ett år sen, inte ens som ytter i och med Riddez ankomst. Hade det varit CM hade jag dragit upp hans värde till 15 miljoner och sålt honom till Sturm Graz, men vad ska Stefan göra med honom nu? Inte vet jag.
Måste avsluta med att lansera min högerback till Svartvitt-04. När nu Poz verkar vara förlorad (men snälla Ove ring en gång till!), Forwards-Olsson förmodligen inte ännu riktigt redo för allsvenskt spel, Haginge inte färdigslipad, Kjäll bäst som mittback och Fredrik Samuelsson enligt mig helt enkelt för dålig, så finns alternativet Mokédé. Killen kan tackla, löpa som få andra och han skulle definitivt inte vara den som enkelt och obehindrat släpper sin ytter förbi sig. Kunde Einar, kan Samuel!
