Krönika: Nyförvärv och förväntningar
"Tror att ÖSK har slagit något inofficiellt världsrekord i att inhandla spelare på så kort tid som möjligt."
Det har gått fort. Förvånansvärt fort. Nästan i ilfart. Det jag syftar på är att fastställa årets ÖSK-trupp. Efter att Marklund valde Gnaget så har Ove Lindqvist och Stefan Lundin jobbat rekordsnabbt med nya lirare till laget. Tror att ÖSK har slagit något inofficiellt världsrekord i att inhandla spelare på så kort tid som möjligt. Man har fått det man velat haft också, förutom Marklund och Tor Henning Hamre. Hamre stod som första alternativ till Furuseth Olsen på topp. Men esterna verkade lida av hybris över att sin spelare gjort så många mål i en liga som förmodligen är en av Europas sämsta. Varpå prislappen blev för hög för ÖSK:s redan ansträngda ekonomi.
Valet föll i stället på Christian Johnsen som jag tror att varken jag, eller någon annan ÖSK-supporter, vet så mycket om. Både han och Petter Furuseth Olsen är okända norrmän som man inte hört talas om i Sverige innan de båda namnen dök upp som tänkbara ÖSK-värvningar. Det kan bli ett väldigt framgångsrikt recept och vi supportrar kan börja sukta efter riktigt medaljsnack igen.
Joel Riddez tror jag kan bli "årets värvning". För han innehar den så betydelsefulla vänsterfoten på mittfältet som vi saknat sedan Tjerna lämnade klubben. Peter Olsson kommer i sin debutsäsong i allsvenskan förmodligen mest få spela med B-laget och ses som back-up i fall, gud förbjude, Micke Danielson skulle gå sönder.
I och med den snabba handlingskraft som ÖSK visat på transfermarknaden så kommer vi nu att slippa så kallade "panikvärvningar" i form av Budalic och Eduardo. Det måste kännas tryggt för herrar Lundin och Olsson att kunna förbereda och koncentrera sig på det spelmässiga redan nu.
Jag tror vi definitivt har en trupp som kan hamna bland de fyra bästa. I stället för att, som vi alltid verkar göra i mitten av varje säsong, stå i ett vägskäl där alternativen är att haka på i toppstriden eller sjunka som en sten. Tyvärr, så har det sistnämnda inträffat på senare tid, tills vi upptäcker att vi måste vinna ett par matcher för att säkra kontraktet i första hand. Så har det varit ett tag nu, men förhoppningsvis kan ett par guttar och en giftig vänsterfot på mittfältet ändra på det.
Vi som älskar vårt underbara svartvita lag är vana att år efter år, säsong efter säsong, bli belackarnas favoritobjekt. Det lag som alla vill hacka på trots att dessa experter bara har sett laget en gång och det var under 60-talet, typ. Men det rör mig inte det minsta i ryggen. Varför jag inte bryr mig? Det är enkelt. Det kan sammanfattas med ett ord och bokstaveras o-k-u-n-n-i-g-h-e-t. För om vi nämns i både press och TV som ett glatt fotbollsgäng eller ett par fotbollsmördare från landsorten. So what? Det är deras åsikter, men huvudsaken är ju att vi supportrar, som har mest kunnighet om "vårt" lag, vet om hur bra vi är och vad som behöver förbättras.
Jag hoppas att man sätter ribban högt i år och i alla fall siktar på spel i Europa. Om det sen inte blir spel mot Barcelona på Nou Camp gör inget. Jag nöjer mig gott med Bayern München på Olympiastadion eller varför inte spela mot hybris-laget Flora Tallinn från Estland?
