Krönika: Betraktelser från bortasektionen del 1
Det blev över förväntan, 11 bussar fulla som rullade mot den sista norrländska utposten i fotbolls-Sverige. Nu hoppas jag innerligt att övriga supporterklubbar ska sluta upp med att kalla Kubanerna för den så kallade supporterklubben. Det gäng som fanns på plats i Strömvallen igår kan gott mäta sej i antal med vad dom stora klubbarna brukar få ihop. Det är förresten inte var dag man hämtar in Nerikes Allehanda och till sin stora förvåning upptäcker sej själv på förstasidan. Såna överraskningar kan vara trevliga! Bildbevis på att man var där.
Allsvensk fotbollspremiär, något som fler än jag gått och suktat efter i månader, ja år faktiskt eftersom det faktiskt handlade om premiär i Allsvenskan och inte Superettan. Lite konstigt kändes det faktiskt eftersom det var Gefle IF som stod för motståndet. Det laget spelade ju som bekant inte i högsta serien senast Örebro SK befann sig där. Och för mig var laget en ny bekantskap.
Känslorna blev inte mindre utan snarare mer konstiga när jag klev upp ur sängen i går morse, gläntade på persiennerna och tittar ut i ett vinterlandskap (!?). På min uteplats jag bara 1½ dygn tidigare hade suttit i en stol och solat mig fanns nu ett vitt täcke av snö. Men månaden är ju april och vädret tydligen därefter. Men en titt i tidningen gav i varje fall lite lugnare besked, snöovädret berörde till stora delar bara södra Sverige och skulle inte orka upp till Gävle.
Jag har levt med Gefle-matchen i en ganska så lång tid nu i och med att jag har valt att engagera mig rejält i Kubanerna och framför allt i resegruppen. Det är något visst med bortaresor tycker jag. Kanske är det så att känslan av att vara utsatt är lite större i en främmande stad med bara en liten klick likasinnade (läs ÖSK: are) mot det är att gå på match på Behrn Arena. Och just den där utsattheten bidrar till att stärka gemenskapen.
Så skulle man då för första gången i sitt liv åka på bortamatch och absolut inte vara ensam! Omkring 540 personer hade anmält sitt intresse att följa med på Kubanernas arrangerade resa. När vi först satt i februari och planerade resan hade vi en viss optimistisk förhoppning om att fylla 4 bussar. Det var vågat tyckte vi men eftersom det var allsvensk premiär med 2 års frånvaro och dessutom helgdag med merparten av supportrarna automatiskt lediga från skola och arbete så kanske det skulle fungera.
Det blev över förväntan, 11 bussar fulla som rullade mot den sista norrländska utposten i fotbolls-Sverige. Nu hoppas jag innerligt att övriga supporterklubbar ska sluta upp med att kalla Kubanerna för den så kallade supporterklubben. Det gäng som fanns på plats i Strömvallen igår kan gott mäta sej i antal med vad dom stora klubbarna brukar få ihop.
Det är förresten inte var dag man hämtar in Nerikes Allehanda och till sin stora förvåning upptäcker sej själv på förstasidan. Såna överraskningar kan vara trevliga! Bildbevis på att man var där.
Och visst var vi många på plats. Sången kanske inte var samstämd, många sjöng inte med av diverse orsaker, men vi var många, många och för att komma från lilla tråkiga Örebro var vi enormt många. Pratade med en del Kubaner som varit med ett tag och dom var alla lyriska över stämningen. Det här var något man drömt om länge. Själva uppladdningen på O’Learys i Gävle var det inget fel på. Mycket goda hamburgare förresten! Det bådar gott inför O’Learys etablering här i Örebro, hoppas det är samma recept i hela kedjan (släng er i väggen McDonalds).
Bartendern på O’Learys gjorde sitt bästa för att överrösta Kubanernas sång med disco-anläggningen men utan att lyckas, det var Örebroare överallt och det sjöng och dansades i 1½ timme innan det blev dags för gemensam avfärd mot Strömvallen, allt under överseende av polismakten i Gävle. Det var ett antal Gävlebor som nog så en smula chockade ut över att se en stor skara fotbollssupportrar som stod mitt i centrala Gävle och proklamerade sin kärlek till det svartvita laget från gnällbältets huvudstad. Vet faktiskt inte vad som chockade dom mest, att det var ett stort antal fotbollssupportrar på plats eller att nämnda supportrar faktiskt var Örebroare. Jo, vi har känslor även här i Örebro.
Efter en mycket behaglig kortegepromenad mot Strömvallen tog det tvärstopp! Jag visste i förhand att visiteringen skulle kunna ta lite tid men endast 1 snurrgrind var bemannad med 2 biljettkassörer. Och genom det nålsögat skulle in minst 500 personer. Vi var förmodligen många fler då det är många ex-örebroare som bor i Stockholm och Uppsala och som enligt Kubanernas forum hade tagit sej till Gävle. Det där var en riktig smolk i glädjebägaren men tack och lov vann biljettkontrollanterna kampen mot klockan och alla kom in innan matchstart men det var med en hårsmån. Och ändå hade vi i god tid förvarnat om hur många vi skulle komma, skärpning på den punkten tack, Gefle IF.
Väl på plats insåg man snabbt att den där jätteskärmen var saknad även den. Alla som någon gång stått längs med ena kortsidan på en fotbollsplan vet att det är lite svårt att se vad som händer borta i andra änden, om ett skott var nära att gå i mål osv. Men det tar nog ett tag att lära sej att låta blicken pendla mellan det som händer på plan och det som händer live på skärmen.
Inledningen var minst sagt skakig och det märktes tydligt att det var premiärnerver hos spelarna, inte bara hos ÖSK utan även bland hemmaspelarna. Dock startade Gefle friskt och hade ett par fina hörnor i inledningen av matchen. Peter Westman i ÖSK-kassen darrade dock inte utan redde ut situationen fint och ÖSK jobbade sej i in matchen mer och mer.
Matchens stora utropstecken den här gången stavas Johan Pettersson. Johans närvaro i ÖSK har varit ifrågasatt mer än en gång men ett flertal matchreferat från träningsmatcher skvallrade om att han jobbat stenhårt under försäsongen och att Johan fanns med i startelvan var mer än väl befogat. Med lite tur hade han kunnat lämna planen som en riktig matchvinnare, ett riktigt praktskott som med lite tur kunnat segla in i mål istället för att träffa virket. Nedim Halilovic var påpassligt framme på returen men tyvärr åkte den förhatliga flaggan och målet dömdes bort för offside.
På tal om offside, den svenska tidningen Offside hade för några år sedan (nr 3/2003) en spännande artikel om Mittens rike. Och nog var gårdagens match en kamp mycket på mittens rike. Inledningsvis mycket tack vare ÖSK: s knapphändiga passningsspel, som tack och lov blev bättre ju mer matchen led men även bitvis ett bra försvarsspel och bra brytningar från ÖSK: s sida. Ska bli spännande och se första hemmamatchen då förhoppningsvis en del nervknutar är upplösta.
Nerikes Allehandas sportchef Anders Uddling hade författat en krönika i dagens tidning där han beskrev sin oro över hur Patrik Antonnen skulle klara av sysslan som högerback på allsvensk nivå. Sportchef Uddling hade sina tvivel som dessbättre inte besannades. Undertecknad hade däremot inga tvivel, tvärtom. Jag riktigt hoppades att Patrik Antonnen skulle få starta som högerback och jag var övertygad om att han skulle klara av det även på allsvensk nivå. Jag fick rätt, Rene Makondele fick inte mycket uträttat i mötet med Antonnen.
En annan sak som man som supporter var lite nyfiken på var hur skulle firma Riddez-Näfver fungera i allsvenskan. Ja, maskineriet på vänsterkanten var inte riktigt så välsmort som vi blivit vana att se det. Kan vara premiärnerver och kyligt väder som ställde till det. Ska väl tilläggas att Joel Riddez var den bättre av dom två, Näfver slog bort lite för många bollar.
I övrigt då? Ja, Sebastians Henrikssons målsumpning kommer dessvärre att skriva in sig i historieböckerna. Peter Wennman i Aftonbladet går till och med så långt att han menar att den kommer vara ett givet inslag på fotbollsgalan. Tyvärr var nog missen av karaktären den-skulle-till-och-med-min-mamma-satt. Ovan nämnde reporter hade dessutom den fula ovanan att falla tillbaks till det gamla skitsnacket om ÖSK och kunde inte låta bli att skriva att ÖSK jämnt spelar 0-0 där man som ÖSK-supporter inte kan låta bli att läsa mellan raderna och känna igen tråkfotbollsskriverierna igen. Undrar vad det hade stått och Henriksson inte missat utan gjort som han skulle ha gjort 11 gånger av 10, d.v.s. satt bollen i nät eller om Johan Petterssons underbara långskott gått in, eller om Nedim Halilovic inte varit offside på det bortdömda målet eller om… Nu är matchen spelad, det slutade 0-0 och ÖSK fick med sej 1 poäng i premiären, det är mer än vad AIK, Djurgården och Helsingborg fick med sej i sina premiärer, alltid något.
Fredrik Nordback slet på som vanligt på mittfältet och det lovar gott för framtiden, Lars Larsen blixtrade till då och då men ju närmare mål han kom desto mer försiktig blev han. Det skylldes en del på att Gefles konstgräs var konstigt men det gick ju fint att komma med fart i mitten av planen så att gräset skulle var extra konstigt just runt straffområdet verkar lite underligt tycker jag. Men å andra sidan befann jag mig hela tiden på ena kortsidans ståplatsläktare så vad vet jag.
Stefan Rodevåg gjorde ett mycket piggt inhopp och det vore mycket intressant att få se honom från start tillsammans med Nedim Halilovic och då även med Johan Pettersson på högerytterposition. I dagsläget känns det som en spännande kombination. Lägg därtill ett fungerande samarbete mellan Riddez och Näfver på vänsterkanten och Larsen/Nordback på mitten. Jodå, fortsättningen på årets allsvenska kan bli spännande.
Aftonbladet hade ju i sin stora kartläggning av dom allsvenska lagen, sågat ÖSK: s försvar ganska så rejält. Jag förstår inte riktigt varför och efter gårdagens match förstår jag det ännu mindre. Bortsett från den lite darriga inledningen tyckte jag försvaret fungerade mycket bra. Peter Westman fick väl inte spela ut hela sitt räddningregister men skötte ändå uppgifter på ett bra sätt och eftersom han höll nollan gjorde han ju vad alla förväntade sej av honom. Samarbetet mellan Magnus Wickström och Patrik Haginge verkar flyta på bra det med.
Men det som ändå kändes roligast det var att Örebro äntligen har fått en klack av lite storlek, det var grymt kul att åka ihop med alla från Örebro, jag gör gärna om det! Visst hade det känts ännu roligare att åka hem med vetskapen om att ÖSK vunnit matchen. Men som jag tjatade i mina krönikor förra året. Grundkonceptet att vinna en serie är att laget vinner alla sina hemmamatcher och spelar minst oavgjort på bortaplan.
Alltså följer vi planen helt enligt punkt och pricka för tillfället. Nu kanske det låter som om jag sitter och drömmer om SM-guld i år och allt sånt. Nä, lite realistisk är nog även jag men det är kul att plocka fram lite sådana teorier också. En förhoppning jag hade förra året var att inget lag skulle ta 6 poäng på ÖSK. Den förhoppningen gick ju i uppfyllelse och jag har faktiskt samma förhoppning i år. Den är nog inte helt osannolik och en sak är redan säker, Gefle IF kommer inte att ta 6 poäng på ÖSK i år. Snart vet vi om vi kan säga samma sak om Elfsborg.
Fram till dess, ett litet citat av min favoritkrönikör, Lasse Anrell: ”För övrigt anser jag att Örebro bör spela i allsvenskan”
Vi ses på Behrn Arena den 17: e april!
