Lite allsvenska funderingar # 1

Här är lite allmänna betraktelser från allsvenskan. Tyvärr för alla läsare lär det dyka upp tjugofem alster till efter denna. Skyll er själva.

Äntligen är det igång igen, det vi har väntat på sedan Mikael Danielson hyllades av Kubanerna den där oktoberlördagen 2004. Landskrona var besegrade och Midas stod som en ensam soldat i mittcirkeln och mottog publikens kärleksförklaringar. Det var goda tider det. Men under de följdande säsongerna tvingades vi leva i skuggornas dal nedskickade av Tengil själv. Vi tvingades lära oss namn som Eirik Dybendahl, Henrik Berger och William Leandersson, vi tvingades bevista gudsförgätna platser som Torpavallen och Gamliavallen, vi tvingades följa matcherna via förbundets (barf) direktrapportering. Misär helt enkelt. Men vi stod starka, vi vek inte ned oss och nu får vi skörda frukterna av våra två helvetsår i periferin. Måtte vi aldrig återvända till det eländet.

Nu är inte allsvenskan bara en anonym serie längre som tar upp alldeles för mycket spaltmeter i svensk dagspress och puttar undan vårat lag till den anonyma resultatbörsen på sista sidan av din tidnings sportdel. Nu är vi en del av den högsta serien och därmed är också per automatik varje liten mininotis, hur obetydlig den än må verka, synnerligen välförtjänt. Nu tvingas andra lag och dess stackars supportrar kämpa i fotbollens träsk där ingen kan höra dig skrika.

Dryga två års allsvenskan frånvaro har satt sitt tydliga spår i mig. På tisdagskvällen var det inte ens ett alternativ av att följa SM-Hockeyn eller Champions League. Gais-Hammarby stod ju på programmet och David Villa, Frank Lampard eller Roberto Ayala har inget att sätta emot Johann Gudmundsson, Sebastian Eguren eller Richard Ekunde. Ironi? Glöm det, jag har aldrig varit mer uppriktig. Allsvenskan kan aldrig bli vardag så länge den innehåller rätt lag. Inte ens en iskall, grå och allmänt tråkig tisdag när två förmodade mittenlag spelar inför knappt åtta tusen åskådare på en arena som tar fem gånger så många åskådare är något att fnysa över. Jag sitter där med ett fånigt leende på läpparna och bara myser.

Jag njuter av att se rensningarna upp på läktarn. Jag njuter av att höra kommentatorerna skrika sig hesa när en spelare lyckas med något som är vardagsmat i andra ligor. Jag njuter av att se spelare på TV som jag vet att jag har chansen att håna live nästa veckoslut. Jag kan till och med sitta och njuta över att se hur fel reprisen visade att linjedomaren vare ute. Den är kanske inte speciellt bra. Men den är min. Allsvenskan. Åtminstone i år.

11559 åskådare i snitt den allsvenska premiäromgången. Det får väl anses som helt okej antar jag, och på ett sätt är det synd - sett ur ett strikt publiksnittsperspektiv - att Gnaget inte har hemmamatch varje omgång. Även om fotbollsförbundet tycks göra sitt bästa för att så skall bli fallet. Nåja, jag vet att det inte är så men det är alltid kul att ge en känga åt SvFF. Har försökt läsa in mig på deras kritikcensur och tror mig kunna skriva hur illa jag tycker om dem här på SvenskaFans utan att riskera att jag själv - eller mitt favoritlag - hamnar i det berömda klaveret.

Betraktelser...:

Laget omgång 1 (Har bara sett matcherna BP-DIF, TFF-IFK, MFF-IFE, GIF-ÖSK och Bajen-Gais):
Johan Wiland - Positivt iskall.
-------------------
Ulrich Vinzents - Var överallt - hela tiden. Dopad?
Pär Asp - Mattias Jonson åts upp levande. Kiruna.
Anders Andersson - Kort och skånsk. Men bra ändå.
Jonathan Hellström - Aktarej Edman. Så småningom.
-------------------
Martin Ekström - Magiska inlägg. Långdistanslöparkarriär på g?
Mikkel Jensen - Förnamnet antyder räv. Lika slug dessutom.
Lars Larsen - En ÖSK:are måste med. Oavsett.
Jimmy Augustsson - Långfredagens behållning från Vångavallen.
-------------------
Junior - Finurliga frisparkar. Fina finter. Fetlöjliga filmningsförsök.
Joakim Runnemo - Målade direkt. Sen inget mer. Men det räcker.

Veckans BP: IFK Göteborg.
Veckans IFK Göteborg: BP.

Veckans favoritfall 1: Djurgården
Veckans favoritfall 2: Helsingborg
Veckans favoritfall 3: AIK

Ständigt överskattad: Jonas Sandqvist
Ständigt underskattade: Trelleborg

Inte helt bra: Premiärvädret
Rätt dåligt: Gefles publiksiffra
Något sämre: Djurgårdens anfallsspel
Sämst: Sebastian Henrikssons avslut(?).

Värst: Daniel Alexanderssons tackl.. f´låt överfall. Medvetet?
Lika illa: Aris armbåge på Niclas Carlsson. Medvetet!

Veckans expertkommentator: Cain Dotson. Namnet räcker.

Omgångens domartabbe: Martin Hansson ... bla,bla,bla....
Omgångens domare: Daniel Stålhammar. Ingen jättemiss!

Bäst: Nykomlingarna. Fem pinnar skulle varit nio.
Också bra: Att HIF får spela hemma hemma.

Youtube: Alla heter Glenn i Göteborg

Forumcitatet: "Namn: Guldapa » Svara på inlägg
Sänt: 2007-04-06 08:47:00
Tack för 3 poäng idag."
Djurgårdare på BP:s forum på premiärdagens morgon.

Omgångens mest givna: 0-0 på Strömvallen.
Också givet denna omgång: Wernbloom varnad.
Omgångens Shay Given: Poppen Björklund.

Omgångens snyggaste: Linus Malmqvist klackmål mot Götet
Nästan lika snyggt: ÖSK:s helsvarta bortaställ.
Inte fullt så vackert: Dulee Johnsons skepparkrans

Veckans avskrivna guldkandidat: Djurgården

I väntan på nästa omgång: Cuplottning på torsdag.
Nästa omgång missar vi inte*: Kalmar-BP. Tidig seriefinal.

Läs gärna denna text med samma glimt i ögat som den är skriven.

* Utöver ÖSK vars kommande match alltid är mest intressant.