Krönika: Iakttagelser från sektion E del 1
Att det var premiärmatch kunde inte någon ta miste på. Så vitt jag kunde se fanns det nästan inte en ledig stol på sittplats, på den nybyggda (och nästan färdiga) västra ståplatsläktaren stod supportrar packade som i en sardinburk. Precis som det ska vara när det är fotbollsfest.
Så var hemmapremiären avklarad och ånyo har ÖSK tagit poäng eller spelat oavgjort vilket man nu väljer att kalla det. I egenskap av supporter borde man väl vara besviken men jag kan för andra matchen i rad inte riktigt känna dom känslorna inombords i mitt svartvita hjärta. Tvärtom sitter jag här bakom tangentbordet med ett litet leende på läpparna.
Visst, för andra matchen i rad så borde ÖSK ha vunnit och den här gången är det absolut inte Sebastian Henrikssons fel utan en viss linjeman. Men jag tänker återkomma till honom lite senare i krönikan. Jag vill nämligen få njuta lite till av den inre frid som råder och den vill jag inte få förstörd av någon som inte gjort sitt jobb.
Att det var premiärmatch kunde inte någon ta miste på. Så vitt jag kunde se fanns det nästan inte en ledig stol på sittplats, på den nybyggda (och nästan färdiga) västra ståplatsläktaren stod supportrar packade som i en sardinburk. Precis som det ska vara när det är fotbollsfest. Faktum var att den sektion som var glesast befolkad var bortasektionen där det fanns hyggligt med utrymme. Några 11 bussar med supportrar från Borås hade det inte rullat denna april-kväll.
Ett möte med regerande svenska mästare skulle bli en fin värdemätare på hur väl Örebro Sportklubb anno 2007 står sig. Å andra sidan har ju Elfsborg inte vunnit mot ÖSK i Örebro sedan 1970 och som jag skrivit i tidigare krönikor – traditionens makt är stor. Känns skönt att veta att det rekordet är förlängt med ytterligare ett år. Sen vet ju alla som kan sin ÖSK-historia att Örebro heller inte har vunnit nere i Borås på väldigt många år. Den traditionen ser jag däremot gärna att den bryts.
Elfsborg matchade ett mycket namnkunnigt lag med stjärnor som James Keen, Jon Jönsson, Samuel Holmén, Stefan Ishizaki, Mathias Svensson och inte minst Anders Svensson. Men det har sagt förr och det tål att sägas igen, det finns inga matcher som vinns på pappret. ÖSK klarade på ett mycket galant sätt att plocka bort Rene Makondele uppe i Gävle och Elfsborgs stjärnor imponerade inte så värst mycket på mig dom heller. Det skanderades till och med lite då och då bland klacken ”Anders Svensson, vem *** är Anders Svensson”?
Därmed är det inte sagt att det inte är några duktiga fotbollsspelare, tvärtom. Det var en mycket trevlig match med en hel del snabba omställningar från bägge lagen och det är ju en anfallsglad fotboll som den mest underhållande att titta på. Dessutom blev det ju mål till skillnad från Gefle-matchen. Och även det faktumet att 1-1 är så otroligt mycket mer underhållande än 0-0 tål att upprepas.
Det är nog det som gör att det går att sitta här med ett litet leende på läpparna trots den uteblivna förlusten. ÖSK har hittills klarat av att ta poäng borta mot Gefle ett av fjolårets starkaste hemmalag och man har även klarat av att ta poäng av fjolårssegraren i allsvenskan. Och detta faktum gör att vi supportrar nog inte ska känna oss helt missnöjda. Nu har spelarna klarat av en bortamatch och en hemmamatch och gjort det med äran i behåll. ÖSK hade kunnat få en mycket lättare start av årets allsvenska upplaga.
Det här kanske är svaret på frågan vi alla har ställt oss lite till mans, har ÖSK klarat av att konservera den form laget hade 2004 då den snöpliga degraderingen inträffade. Hittills skulle jag vilja påstå att antingen har laget lyckats med det eller också så är skillnaden mellan Allsvenskan och Superettan inte så stor som alla vill göra gällande eller ännu värre, det finns ingen skillnad! Därför väljer jag att tro på det första alternativet.
Det var även premiär för Behrn Arenas nya klack – Sektion E – där undertecknad är medlem. För er som inte riktigt har hängt med i svängarna kan jag berätta att det handlar om en liten utökning av supporterklacken Kubanerna. Klacken har nämligen i samarbete med ÖSK tagit fram en sittplatsklack för att få lite mer fart på läktarna. Och det fungerade över förväntan enligt mitt sätt att se på det. Visst tar det lite tid att få med alla i ramsor och handklappningar och det kommer nog att ta ytterligare lite tid att få med hela nya sittplatsläktaren men det här är ett stort steg i rätt riktning.
Matchen i sej då? Ja, nu har jag njutit färdigt och känner mig redo för en liten analys. Jag skrev ju i en krönika alldeles efter att ÖSK säkrat avancemangen till Allsvenskan att jag inte skulle gnälla på domaren mer i mina krönikor. Det löftet har jag hittills inte tänkt ompröva men jag skrev ingenting om att ventilera mina känslor gentemot linjemannen.
Mannen som springer på linjen med den där förhatliga flaggan som åker upp i tid och otid. Och den jag har närmast i åtanke är han som hade till uppgift att springa längs med nya läktaren där jag befann mig. Det var många fler än bara jag som ställde sej frågan vad karln höll på med egentligen. Som linjeman gäller det att vara med i spelet och hela tiden befinna sej i rätt position.
Något som inte lyckades ikväll, Elfsborg slår ett inlägg, ÖSK backar hem och Elfsborgs fyller på med folk för att vara med i anfallet. Inget konstigt med det, det är så det brukar gå till i fotbollen. Men vem är då hela tiden på efterkälke och kan inte vara delaktig i domslut och spel? Jo, våran käre vän på linjen, hela tiden några meter efter.
Sedan vill jag bestämt hävda att det tidiga mål som Fredrik Nordback satte i nätkassen inte var offside. För en gångs skull satt jag väldigt bra placerad (till skillnad från linjeman) och den efterföljande reprisen på storbildsskärmen visade att vi i publikan hade rätt. Så egentligen borde ÖSK ha vunnit matchen, men det tänker jag inte gräma mig över utan istället fortsätta njuta av den fotbollsfest det faktiskt var. Publiksiffran 11 191 åskådare behöver inte skämmas för sej!
Tidningarna skriver att det var 2 målvaktstavlor som bäddade för målen, om det finns inte så mycket att säga. Emir Bajrami gör 1-0 till Elfsborg genom att sätta bollen mellan benen (?!) på Peter Westman. Ja, det var ju något pinsamt, visserligen var ÖSK lite störda i sin defensiv vid måltillfället eftersom Fredrik Nordback befann sig i omklädningsrummet och fick sin näsa omplåstrad. Blodvite hade uppstått tack vare en armbåge från Elfsborgs Martin Andersson och det tillfället var inte Elfsborg sena att utnyttja.
Nedim Halilovic visade sedan vilken måltjuv av rang har är då han enkelt fångade upp en målvaktsretur från Johan Viland och lobbade in 1-1 mycket snyggt. Första allsvenska målet för Bosniern och måltorkan bruten för den här gången. Något vi alla tackar för.
Elfsborg spelade stundtals fult enligt mitt tycke och 4 gula kort i en och samma match gör väl inte boråsarna till någon het kandidat till att vinna Fair Play-ligan. Jon Jönsson lyckades dessutom på egen hand skrapa ihop hälften av dessa kort och fick lämna planen med 7 minuter kvar av matchen. Eftersom rätt ska vara rätt så var det faktiskt ett felaktigt domslut som ledde till det röda kortet. Rätt så anmärkningsvärt med tanke på vilka konsekvenser som det får, både för laget och för den enskilde spelaren. Men dömt är dömt.
Delad poäng som sagt var och undertecknad fortsätter att konstatera att antalet lag som har chans att ta 6 poäng på ÖSK nu har reducerats med ytterligare 1 lag. Ny match borta mot GAIS om en vecka, lite förtretligt missar jag den p.g.a. mitt arbete men sånt är livet. Det grämer mig lite dock eftersom ÖSK verkar vara ordenligt på gång nu.
Brytningarna idag var en fröjd att se och kantspelet verkar fungera bättre och bättre. Det skulle dock inte skada ett dugg om spelarna såg till att lägga lite extra energi på att öva bollmottagning och passningar. Där brast det stundtals idag men den kära defensiven som Aftonbladet beskrev som ÖSK: s akilleshäl den ser ut att bli ett farligt vapen istället. Och det börjar mer och mer likna ett genidrag att skola om Patrik Antonnen till högerback!
Till sist ett litet citat av den käre Lasse Kinch. Jag tycker det här var passande eftersom jag inte gillade domarkårens insatser vad det gäller offside-situationerna idag:
”Jag har aldrig förstått den här offsideregeln, det viktiga är ju inte var han befinner sig när bollen slås utan var han är när han tar emot bollen.”
Forza Svartvitt!
