Allsvenska funderingar # 3
Lite allmänna tanker om allsvenskan i allmänhet och ÖSK i synnerhet. Omgångens elva. Tankar om matcherna mot TFF och Gais samt lite allmänt, sedvanligt, svammel.
Tre matcher. Tre kryss. Det är ingen katastrof alls men nog känns det som om de tre poängen som skramlats ihop hittills borde - nej, skulle - varit åtminstone ett par till. Visst kan jag till viss del köpa snacket om oflax, små marginaler och allt det där. Men det är nog bara halva sanningen. Det handlar också om att man, i stället för att våga vinna, varit rädda att förlora. Matchen mot Gais i måndags var väldigt signifkativ för detta. Man blev så fruktansvärt rädda om den poäng man hade att man lät Gais arbeta sig in i matchen och så småningom ordna en kvittering. Jag förstår att man backar hem och är rädd om en trepoängare i slutet av en match, men när hembackandet börjar redan ett par minuter efter paus är man ille ute. Har återsett Gais-matchen på video, det var riktigt jobbigt, och det är bara att konstatera att anfallsspelet var under all kritik. Kändes träningsmatchlojt. Var fanns Näfvers bollbehandling? Larsens framspelningar? Rodevågs oberäkenlighet? Henrikssons djupledslöpningar?
Patrik Anttonen har fått mycket plus för sin säsongsupptakt, med all rätt, men mot Gais var han inte alls speciellt lyckosam. Nog syntes det tydligt att han är omskolad från mittfältet och inte är en naturlig back då han låg fel i positionsspelet mest hela tiden. Samma symptom som syntes på Joel Riddez under 2005 då han tog klivet ned som ytterback.
Det centrala mittfältet imponerade inte heller, Nordback försöker förmodligen sätta rekord i långdistanslöpning denna säsong men mycket konstruktivt sker inte från hans fötter. Lars Larsen kom inte heller upp i sedvanlig klass och jag är rädd att tiden hunnit ifatt dansken. Det kommer ju en säsong nästa år också och gammeldansken hänger inte med hur länge som helst, det har vi redan börjat se tecken på. Att tröjnummer 10 är ledigt i ÖSK kan inte vara någon slump. Mittfältsgeneral på ingång under sommareuppehållet?
*****
I kväll vankas cupmatch och jag håller alla möjliga tummar för att svartvitt inte skall gå på ännu en mina. De två senaste åren har resulterat i att man fått tidiga respss ur cupen efter förluster mot storlag som Vasalund och Visby Gute. Detta trots att man matchat relativt starka lag vid bägge tillfällena. En någorlunda stark trupp aviseras även i kväll och nog borde det vara dags för tredje gången gillt nu. Med tanke på att Rodevåg och Halilovic sannolikt startar har jag mycket svårt att tro att ÖSK skulle lämna Jämtland mållösa.
*****
Trelleborg hemma på måndag. Gråter inte direkt blod över att TFF saknar en av sina två skickliga mittbackar till matchen. Youseff Fakhro har nämligen lyckats med konststycket att dra på sig tre varningar på lika många matcher. Som en jämförelse kan nämnas att ÖSK dragit på sig två varningar totalt denna säsong.
Förra årets match mellan lagen på Berhnabeu var något av det mest tragikomiska jag någonsin sett på en fotbollsplan. ÖSK ägde matchen totalt men TFF gjorde mål på ett (miss)lyckat inlägg som ställde Westman, sannolikt skåningarnas enda avslut (och inte ens det var ju ett avslut) under matchen. Som ytterligare salt i såren blev Magnus Samuelsson korsbandsskadad i denna match. Minns så väl känslorna när man vankade hemåt från matchen. Det var vekligen en helt otrolig tillställning där skrattet var lika nära som gråten. Men på något sätt fastnade bägge i halsen och det var bara något slags tomhet och tappad tilltro till fotbollens rättvisa som gjorde sig gällande.
Många menar att vi skall vara tacksamma gentemot Trelleborg för att de slog BP i sista omgången och på så sätt fixade vårat avancemang. Jag är inte en av dem. I så fall skulle vi kunna tacka FFF för att de hemmaslog Norrköping. Norrköping för att de slog BP etc...
ÖSK tog näst mest poäng i serien, man gjorde klart flest mål och man var ett av lagen som släppte in minst mål. De enda vi har att tacka för avancemanget är oss själva. Men speciellt Nedim.
Med tanke på uppträdandet av hemmafansen på Vångavallen ifjol vore det riktigt skönt att sätta TFF:arna ordentligt på plats på Valborg.
*****
Omgångens elva:
Peter Westman - Fantastiskt bra. Två grymma frilägesparader.
----------------------
Dennis Melander - Bäst när TFF skrällde.
Linus Malmqvist - Lika bra som förra året. Om inte bättre.
Niklas Sandberg - Förr så dålig. Nu så bra.
Joel Riddez - Ingen konkurrens på vänsterbacken. Lagerbäck?
----------------------
Louay Chanko - Slitstark, slitstarkare, Chanko.
Lars Larsen - Svårmotiverad. Men Lars är Lars och given här.
Niclas Alexandersson - Gnällig som få men duktig.
Daniel Tjernström - ÖSK-klass. AIK:s viktigaste spelare.
----------------------
Mattias Jonson - Ytterligare en ÖSK-klassad insats.
Magnus Arvidson - Målade gånger två mot KFF. Fair play.
Mest givna denna omgång: Oavgjort på Nya Ullevi.
Också givet denna omgång: Nya domarmissar.
Shay Given: Peter Westman
Sämst: Erik Sundins örfil på Yksel Osmanovski
Lika illa: Helsingborgs försvarsspel på Stadion
Nästan lika dåligt: Malmös löjligt billiga straff
Bara halvkasst: Stockholmsderbyt. Gäsp....
Pinsamt: Fotboll på Nya Ullevi inför 4 000.
Bäst: Mattias Jonson mot HIF
Lika bra: Magnus Arvidson HBK
Helt okej: Strömbergssons dömande på Nya Ullevi
I väntan på nästa omgång: Cupmatchen i kväll.
Nästa omgång missar jag inte*: HIF-Elsborg. Bör bli rolig.
* Utöver ÖSK-Trelleborg som är omgångens hetaste match.