Lagbanner

Detta var oförlåtligt

Det är inte ofta jag skäms över mitt lag men i dag är ett undantag. Påsken är förstörd.

Jag upplever att jag blivit sviken av någon jag älskar i dag. Massor av uppgivna, tomma och besvikna känslor som sväller över mig. "Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Hur kunde ni? Vad hade vi kunnat göra annorlunda?".

Kan utan att blinka acceptera en förlust mot Malmö på bortaplan. Är van. De har allsvenskans bästa trupp. Stor favorit till guldet. Men jag kan aldrig acceptera en förlust när det ser ut så här, oavsett om motståndet heter Milan, Malmö FF eller Markaryd. Så totalt utan geist, mod och inställning.

Jag blir rentav förbannad när jag ser välbetalda proffs uppträda så ruggigt menlöst i nittio minuter. Fanns det någon spelare som ens övervägde att gå i närkamp med MFF-spelarna och göra det någorlunda jobbigt för de ljusblå? Normalt tuffa spelare som Gawelin och Nordback var lika aggresiva som ett par slummrande kattungar. Kanske beroende på att man inte hängde med i tempot. Kanske avhängigt med en för stor respekt för Malmö. Men mest sannolikt för att man var för bekväma. Man gav inte allt då slaget redan tycktes förlorat på förhand.

Det finns ingen anledning att måla f-n på väggen ännu. Därtill har det spelats alldeles för få matcher men oron finns där. En påtalig sådan. Det jag såg av ÖSK på Malmö Stadion höll inte allsvensk klass. Frågan är om ens Enköping var så här chanslöst usla i sin allra mörkaste allsvenska stunder.

Men om man tar en annan synvinkel på det hela, en optimistisk sådan (hur fan man nu lyckas hitta en sådan i all denna misär?). Förra säsongen inledde vi också med två förluster. I motsvarande möten (HBK hemma och MFF borta) gjorde vi inga mål och blev poänglösa. I år har vi försökt rulla boll och gjort tre mål varav två av den ende spelaren som kan bära huvudet högt efter dessa inledande matcher. Kanske har vi i PFO, för första gången sedan Dan Sahlin, fått en spelare som kan vara med i skytteligatoppen.

.... och så den där förbenade stolpträffen.

Det är lätt att gå till angrepp mot Stefan Lundin efter dessa två miserabla försvarsinsatser men jag står över det. "Ludde" kan inte gå in på planen och vinna närkamper, han kan inte markera motståndare och rensa framför Alvbåge. Det måste sitta i ryggmärgen på försvarna. Någon form av heder gentemot klubben, dess supportar och sig själva att inte vika ned sig så här fullständigt. Jag skulle vilja avkräva dem en ursäkt, officiellt, för den tafflighet man uppvisade denna tragiska långfredag.

ÖSK har inte dragit på sig något gult kort de två första omgångarna och det kanske är bra på sitt sätt. Men för mig är det en signal om brist på engagemang och vinnarskalle. Hade man haft lite "smartness" hade man givetvis förhindrat många av de kontringar både HBK och MFF bjudit på genom att rycka i tröjan, lägga krokben eller obstruera på annat vis. Man behöver inte vara så fin i kanten och jävla ärlig hela tiden. Oavsett hur bundis man är med spelarna i de andra laget.

Tycker att spelarna skall sättas på behandlig och tvingas se gamla inspelade avsnitt av tipslördag. Säga vad man vill om kvaliteten på fotbollen i engelska division 1 men de spelarna visar vad hjärta, engagemang och inställning verkligen är. Många av dem skulle nog hellre riskera att brya ett ben än att undvika en närkamp. Många hade nog svalt bollen om möjligt för att förhindra ett motståndarmål.

Det sägs att "snälla pojkar aldrig får kyssa vackra flickor" vilket säkert är en myt. Men att "fotbollslag utan hjärta aldrig vinner några matcher" är en vedertagen sanning lika god som någon annan. In och grisa nu ÖSK. Kötta på. Lägg inga fingrar eller smalben emellan. Lite jävlaranamma helt enkelt. Visa för oss att ni verkligen vill vinna.

.... och så krossar vi Landskrona av bara farten.

Marcus Avenbrand2004-04-09 23:20:00

Fler artiklar om Örebro

Fem punkter från vallen #3