Krönika: Iakttagelser från Sektion E, del 6
Enda riktiga behållningen från matchen var Joel Riddez glidtacklingar. Joel var grym på vänsterkanten och gav inte vika en tum. Något som tyvärr resulterade i ett gult kort men det är sånt som händer när man spelar med vilja och kraft. Problemet är tyvärr att det inte räcker med att 1 spelare av 11 visar lite stake, då slutar det tråkiga 0 – 0. Det är aldrig ens fel att två träter brukar man säga. Och att en match slutar mållös kan knappast belastas ÖSK ensamt, Djurgården var i högsta grad involverad i den bedriften.
Det har sagts förut och det tål att upprepas igen. 0 – 0 och det ska vara pengarna tillbaka. Större underhållsvärde än så har en sådan match. Gårdagens drabbning på Behrn Arena var absolut inget undantag. Det var någon som skrev ett inlägg på svartvitts forum om att ÖSK inte vågar vinna och det är bara att stämma in i dom orden.
Rekordpublik, fint väder och några av motståndarnas duktigaste spelare var indisponibla på grund av skador. Med andra ord upplagt för en fin fotbollskväll, men icke då. ÖSK inledde trevande för att öka takten en aning med stigande självförtroende som brukligt den här säsongen. Skillnaden mellan den här matchen och de mot exempelvis Trelleborg och Brommapojkarna var den att andra halvlek inte gav den tempohöjning som vi supportrar har vant oss vid.
Enda riktiga behållningen från matchen var Joel Riddez glidtacklingar. Joel var grym på vänsterkanten och gav inte vika en tum. Något som tyvärr resulterade i ett gult kort men det är sånt som händer när man spelar med vilja och kraft. Problemet är tyvärr att det inte räcker med att 1 spelare av 11 visar lite stake, då slutar det tråkiga 0 – 0. Det är aldrig ens fel att två träter brukar man säga. Och att en match slutar mållös kan knappast belastas ÖSK ensamt, Djurgården var i högsta grad involverad i den bedriften.
Om Joel Riddez var den som stack ut i Örebro SK var inhoppande Jones Kusi-Asares den som stod för den prestationen i gästande Djurgården. Vissa andra meriterande spelare som Daniel Sjölund såg närmast uppgiven ut. Inte en enda målfarlig chans lyckades gästerna prestera. Istället var taktiken lite underlig. Ta det här med hörnorna förresten, jag tappade räkningen på hur många gånger Djurgårdens hörnor blev avblåsta för ruff på målvakten. Vet inte om det är någon slags uttalad taktik att man gång på gång ska ställa en 4 – 5 man runt målvakten och knuffa och böka för att få honom ur balans för att få in bollen. Domare Sven-Martin Åkesson uppmärksammade dock den taktiken tidigt och till slut placerade han sej så att han kunde se ruffsituationerna tydligt. Att man i det läget då inte lägger om taktiken förefaller en smula märkligt i mina ögon i varje fall.
En annan sak som visar på lite håglöshet inom Djurgården var det faktum att lagkaptenen Lance Davids lyckades med bedriften att samla ihop 2 gula kort under samma match och således få rött kort. Jag trodde att i uppgiften att vara lagkapten låg att man ska vara ett föredöme för sina lagkamrater. Men vad vet jag?
Om man skulle försöka sig på en liten snabb summering kanske? Backlinjen och målvakt var kanske dom som kan vara nöjdast med att hålla nollan i en match. Målvaktens främsta uppgift är just att hålla nollan så där kan Peter Westman vara lite glad i varje fall. Det är ju om inte annat bra för statistiken. Kul att se Magnus Wikström tillbaks på mittbackspositionen, också kul att se att spelare kan hamna på bänken för att sedan komma tillbaks och inte göra bort sig. Att Magnus inte är någon offensivt lagd back har vi väl konstaterat men jag tycker han skötte uppgiften fint igår även om pressen mot ÖSK-målet inte var allt för stor.
När det gäller mittfältet så blandades det och gavs friskt. En sak som oroare mig väldigt mycket är Kristoffer Näfvers förmåga att avancera uppåt i banan för att sedan stanna av och invänta medspelare. Kristoffer är en tekniskt duktig spelare men han måste bli bättre på att utmana och han måste definitivt skjuta mer. Aftonbladets Lasse Sandlin sammanfattar Näfver på ett strålande sätt i sin krönika där han skriver: ”Så länge han orkade var även tekniske vänsterbreddaren Kristoffer Näfver en tillgång. Men varför stannar han upp de gånger han bara bör rusa på, och varför skjuter han så löst?”
Ett litet tips Kristoffer, våga göra fel. Fansen kommer knappast att klandra dig för att du försöker och vågar göra misslyckanden, däremot är det inte så roligt att bli klandrad för att man försöker spela på säkerhet och försiktighet. Att snällt närma sej straffområdet och liksom säga ”ursäkta, skulle du kunna flytta på dej så jag kan få bättre skottvinkel” det fungerar inte riktigt så. Motståndarnas backlinje är hårda elaka killar och då måste man vara tuff tillbaks, våga fortsätta framåt trots att alla lagkamrater inte har hunnit följa med upp. Våga dra på en riktig kanon för rätt var det är så trillar bollen, går stolpe in eller tar på någon spelare och ställer målvakten. Eller så lämnar målvakten retur och vips är det någon måltjuv á la Halilovic där, snappar upp bollen och sätter den i mål.
Lite grann samma sak med Lars Larsen, det går inte alltid att vänta på att få slå den där snygga genialiska passningen som går som en varm kniv genom motståndarnas försvarsmur för att snyggt hamna hos någon forward. Ibland får man prova ett skott på egen hand. Våga skjuta och framför allt våga göra fel.
Stefan Rodevåg fick tyvärr lämna planen mållös efter sin fina islossning, men Stefan är ändå en av spelarna som skötte sig godkänt för han försökte i varje fall och hade kanske med lite tur kunnat få in en boll men hade inte marginalerna på sin sida. Men han är en slitvarg och kanske en av dom få i ÖSK som vågar lite grann och framför allt som sliter.
Oavgjort resultat ger ju som bekant 1 poäng och mitt i att frustration och bedrövelse kan vi ändå konstatera att Örebro drar ifrån med ytterligare 1 poäng gentemot Trelleborg som åkte på ett sent mål som innebar förlust och Brommapojkarna som i kvällens match förlorade bortamötet mot Elfsborg med 3 – 0. Överkörning skriver Aftonbladet förresten, vad ska man då kalla ÖSK: s seger mot Brommapojkarna eftersom Örebro vann med 4 – 0. Ja, Örebro är ju inte regerande mästare och då ska det väl sparas lite på superlativen.
På tal om det, Patrick Walker hade en intressant utläggning om att domarna omedvetet dömer till storklubbarnas fördel på grund av tryck från bland annat fans och media. Rätt intressant teori det där som jag är villig att sälla mig till, så länge inte motsatsen är bevisad vill säga.
Nu väntar bortamatch mot Kalmar. Hörde en liten lustig sak om Kalmar, laget har tydligen spelat bra mot bra motståndare och sämre mot så kallade sämre motståndare. I Kalmars fall Trelleborg och GAIS, återstå att se om den teorin kan bevisas eller motbevisas. Kalmar har ju tidigare varit ett lag som nog inte kan räknas som ÖSK: s skräckmotståndare i varje fall. Men då gäller det att samtliga spelare taggar till lite extra.
Sen tycker jag också att bytena igår kom i senaste laget och nästa match spelas i juli månad med annalkande hetta enligt SMHI. Vet inte hur mycket vädret spelade in i gårdagens match men merparten av spelarna både i Örebro och Djurgården mattades betydligt igår och då krävs det nog att tränarna är mer observanta på bytena. Nordin Gerzics inhopp igår gav mersmak och honom vill jag se mer av och framför allt att han får lite mer tid än 9 + 2 minuter på sig att hitta på något konstruktivt.
Ja nu har ju ”tråkiga” Örebro slagit till med sin 6: e oavgjorda match för säsongen och det får mig att tänka på Djurgårdens förre tränare Sören Åkeby, hur var det nu han sa? Jo, så här var det: ”På lång sikt är Örebro en fara för svensk fotbolls utveckling” Ja, bäva månde fotbollssverige.
Jag säger som Djurgårdsklacken, full fart framåt, håll tätt bakåt. Kör hårt mot Kalmar nu ÖSK!
