Sega semesterben

En dos råg i ryggen och en skvätt självförtroende i huvudet blev bara tung surdeg runt fötterna på ÖSK-spelarna i matchen mot Elfsborg.

Kunde de sett bättre ut egentligen? Elfsborg med bara tre mål gjorda och ett försvar som läckt som ett sönderrostat såll. Ett ÖSK som gjort mål i alla matcher och som rullat ut Trelleborg, AIK och Malmö på löpande band.

Det kunde nog inte sett bättre ut, och många i svartvit dress på Ryvallen (ryamattan?) verkade hålla med. Om Malmö trott på promenadseger av Allsvenskan, så verkade Örebro tro minst lika mycket på promenadseger mot Elfsborg.

Vi har blivit bortskämda med ett snabbt passningsspel, snabbt dribblande spelare och en spelglädje utan gränser från vårt ÖSK. Första halvleken bjöd verkligen inte på det, inte från något av lagen. Spelet som presterades de första 45 minuterna var erbarmerligt, där man fick se Elfsborgare få fram bollen till straffområdet för att sedan själva välja att spela bollen ända hem till egen målvakt. Örebroarna var inte sämre (bättre?), och höll sig långt borta från såväl förstabollar som andra- och tredjebollar.
Halvleken kröntes på något symboliskt sätt av en målchans som man inte skådat på länge. Att Johan Wiland vilt sprattlande i luften lyckas träffa bollen med handen så bollen går i stolpen, för att sedan dimpa ner fyra centimeter från mål där Patrik Haginge lyckas skjutas i ribban visar vilken dålig fotbollsunderhållning som bjöds.

Andra halvlek bjöd obejktivt sett på en bättre fotboll. Subjektivt sett bjöd den på klapprutten fotboll. Elfsborg anföll snabbt och skoningslöst effektivt mot en backlinje som var som fastnaglad på en rak linje. Tre snabba och tre snygga mål, och hatten av för Lasse Nilsson som åter får några sekunder i rikspressens fokus.

ÖSK kan bättre, det vet vi. ÖSK ska göra bättre ifrån sig, det kräver vi. ÖSK borde vilja allt detta, men gör de verkligen det? Så fort topppen närmar sig så söker sig laget mot botten. Det är lika förutsägbart som den svenska sommaren som inte kommit än.

Noterat:
Jag ska inte bara skälla på spelarna. Jag har förmodligen en större del i resultatet än jag vill medge. I början av säsongen bars min matchtröja på såväl hemma- som bortamacther med en dåres envishet. Ett tag låg den ofrivilligt i tvätten (Trelleborg-AIK-Malmö). Igår var den tillbaka på överkroppen. Den lär förpassas längst ner i tvättkorgen igen.

0 kommentarer