Krönika: "Någonting måste göras"
"Statistik kan man se på lite olika sätt och förutom Sebastian Henrikssons nick i insidan av stolpen var det inhopparen Stefan Rodevåg som hade det enda avslutet på mål på stopptid av matchen med en kraftig nick som tyvärr gick rakt på Bengt Andersson. Det duger inte."
Det är med sorg i mitt svartvita hjärta som jag i går beskåda ÖSK:s drabbning mot IFK Göteborg. Kunde tyvärr inte ta mig ner själv, utan såg matchen via dumburken. Under matchens 25 första minuter har vi inget anfallsspel värt namnet och det enda sättet som Nedim och Jon involverades på var när man jobbade defensivt för att vinna boll till mittfältet, som i sin tur slog en långboll till...öhhh, till vem?
Statistik kan man se på lite olika sätt och förutom Sebastian Henrikssons nick i insidan av stolpen var det inhopparen Stefan Rodevåg som hade det enda avslutet på mål på stopptid av matchen med en kraftig nick som tyvärr gick rakt på Bengt Andersson. Det duger inte. Jon Lundblad skulle nog ha noterats för minst ett nickmål i går och faktum vara att det kunde ha betytt 1-1 i halvtid och en helt ny match i andra halvlek. Fast att IFK Göteborg gjorde sig välförtjänta av segern var inget tu tal om saken, men effektiviteten från svartvitt framför mål måste skärpas. Tycker ändå att ÖSK kommer ut i andra halvlek och visar att man till viss del kan spela fotboll, men den trevande starten som Walker så bra beskrev det, avgjorde matchutgången rätt tidigt.
Någonting måste göras. Det är de flesta medvetna om. Det går inte bara längre att sitta med armarna i kors och hoppas på det bästa. Som jag skrivit en gång tidigare är det ju lättare att göra någonting på tränarsidan än att avskeda 27 spelare. Men i detta fall så tror jag inte att det är den bästa lösningen. För bara några omgångar sedan pratade jag med en god vän i exil och han tyckte aldrig att vi hade spelat så bra fotboll sedan 1994. Jag är benägen att hålla med, men nu på senare tid (läs, inledningen på säsongen) när vi försöker spela bra fotboll, och stundtals också gjort det, så inser man att när vi 2004, då vi fick stämpeln fotbollsmördare tryckt med versaler i pannan på oss, så har lag nu börjat anammat poängen i första hand. Vem pratar om fotbollsmördare eller tråkfotboll då? Ingen, absolut ingen. Usch, vad gnällig jag låter.
Vet inte om lösningen heter Yunus Ismail, Patrick da Silva eller Abgar Barsom, men något måste ske i spelarväg i Sportklubben. Och det omedelbart. Ett, eller två, nyförvärv skulle sannerligen vässa till konkurrensen för några av lagets mer eller mindre givna spelare. Vi ligger på jumboplats och kan inte bara rikta in oss på fyra matcher på säsongen för att klara oss kvar. Det kommer aldrig att hålla i längden och då blir det garanterat spel i Superettan nästa år igen.
När ÖSK spelar hemmamatch kan man se på en skylt vid Behrn Arena när stadslaget har match på konstgräsets rektangel. Vet inte om det fortfarande finns kvar vid busshållsplatser också, men har för mig att jag sett det någonstans men jag kan missminna mig om det och att det gällde fjolåret. I Helsingborg till exempel där stoltserar man med flaggor på HIF:s klubbmärke på både taxibilar och bussar. I Örebro kanske vi är för fega för det, men det skulle i alla fall väcka känslan av att staden Örebro står bakom sitt fotbollslag. Att det här är vår stad och vårt fotbollslag och ni kommer att få det tufft om ni tänkte ta med er tre poäng i bagaget härifrån.
Nästa match står Hammarby för motståndet. Ett lag som, tillsammans med nykomlingarna ÖSK och BP, inte har något smickrande facit på bortaplan med endast tre inkasserade poäng. Alltid något positivt. I kväll ska jag bilda mig en uppfattning om provspelande Patrick da Silva i träningsmatchen mot Enköping på Behrnabeu med start klockan 18. Återstår att se om DVD-brassen är räddningen på årets säsong och kan skjuta kvar ÖSK i allsvenskan till jubileumsåret 2008?
* * *
Måste också passa på att nämna att James, förutom handpåläggningen, såg riktigt fräsch och spelsugen ut och att Sebastian Henrikssons klacktunnel var en delikatess.
* * *
En av mina släktingar brukar inte se på fotbollsmatcher, speciellt inte "live". Det kanske sker sisådär vart tionde år. Kommentaren efter besöket på Nya Ullevi:
- Det var sista gången jag såg en fotbollsmatch. Inget lag var ju roligt att titta på.