Krönika: Följ med ÖSK till Superettan
Ursäkta mig om jag inte förstår allt, men måste man verkligen jämt vänta till 4-5 omgångar kvar med att kriga loss?
Söndag den 28 oktober klockan 15:15 avgår tyvärr den sista av 13 allsvenska bussar varvid ÖSK på egen hand satt in en egenhändigt skapad buss som går ensamt mot destination Superettan.
Följ med om ni kan för det planerar inte jag att göra i alla fall.
Låt mig säga på direkten, jag vill inte se en jävel på denna buss. Inga spelare, inga tränare, inga fans, ingen publik, inga aktier, inga hörnflaggor. Inte ens ett enda litet äckligt grässtrå skall åka med. Är det uppfattat!?
Vi skall göra det bästa samt det värsta vi någonsin kan för att förstöra denna bussresa tillbaks till anonymitetshelvetet. Här är det fullständigt tillåtet att slå sönder och vandalisera bussen och dess innehållslösa last. Ingen anses ett dugg som svikare om man inte vill följa med ned i skiten. Så här med börjar den första i raden av omgångar som skall låta den sneorienterade bussen bara stanna vid en dröm, bara just vid en ond mardröm.
Är vi verkligen så här dåliga? Är vi fakteligen så här otörstiga efter vinster, eller är vi det enda laget som inte dopar oss? Det sista nu sagt med en jättestor smula ironi men även en viss desperation. Vi måste ju kunna bete oss mera aggressivt på plan och visa oss själva så väl som andra, att vi inte tänker skänka bort poäng bara sådär.
Ursäkta mig om jag inte förstår allt, men måste man verkligen jämt vänta till 4-5 omgångar kvar med att kriga loss? Vinnar- och killerinstinkten borde vara något som alltid skall finnas med från början av en säsong oavsett motstånd.
Antingen lider vi av intern osämja eller så har vi bara jumbolagets frustration och bonus-oflyt i ådrorna just nu. Jag förstår ändock inte varför alla spelare inte offrar sig till hundra procent, speciellt nu när det börjar brinna omkring oss. Alla kanske sliter som tusan nere på planen, men jag kan inte påstå att det syns i den mån det borde. Att bara delta i matcherna leder bara raka vägen in i den otäcka bussen. Hoppas jag har fel och blir överbevisad å det snaraste.
Tänk nu så mycket bättre det hade kunnat gått om vi fått sätta dit ett par baljor i rätt lägen. Då hade säkerligen många tvivel och osämje-rykten löst sig av sig självt. Förväntningarna man hade innan och i början av säsongen har flugit bort med dom lika svala sommarvindarna. Man vet att man skall ta det lugnt med sådana seriösa glädje-förhoppningar med vår ”lilla” Närkeklubb med tanke på vår historia utan någon större framgång.
Egentligen borde man väl inte vara ett dugg förvånad, det är väl precis som vanligt.
Kriskänning, bottenkänning, panikvärvnings-politik, tränarmotsånds-rykten och vi fans som kräver det ena än det andra.
Detta är väl ÖSK. Det ÖSK vi känner till. Det kändes faktiskt mystiskt förra säsongen när vi vann så mycket och på bortaplan till på köpet. Helt sjukt ju.
Men även jag någon gång skulle vilja att vi kunde överraska igen och bli ett etablerat lag, utan så stort tvivel på oss själva, när och så fort det gäller. Vi kan om vi bara visar att vi vill. Det kan i alla fall inte gå sämre än vad det gör just nu.
Om allt är som vanligt, då skall vi ta mig tusan greja kontraktet också för det brukar vi ju göra. Vi är ju kända(i alla fall bland svartvita fans) att komma igen på hösten när mörkret är ännu mörkare. Och då kan vi slå sönder hela den inbokade Superetta-bussen i förintade molekyler som inte kommer tillbaks förräns i mitten av nästa säsong. Men förhoppningsvis inte då heller.
Ingen idé att säga lycka till och kämpa hårt, det vet redan alla spelare och tränare.
Det är upp till ÖSK nu om vi vill spela allsvenskt när vi fyller 100 bast.
Vi supportrar kan bara stötta er så gott vi någonsin kan, och det kan ni lita på.
