Krönika: Krönika: Iakttagelser från Västra Stå, del 1
Sen utbröt ett jubel utan dess like! Jag vet inte hur många killar som kramade om mig, både kända och okända personer. Det hoppades, kramades och skreks på läktaren. Och det är just sånt här man lever för som fotbollssupporter, äkta glädje och känslor.
Varför sjunger inte ni, varför sjunger inte ni, varför sjunger inte ni? Tänk så ljuvligt det var att för en gångs skull få stämma in i den ramsan. Det har inte inträffat så många gånger i år. Nog för man kan ha åsikter om vissa nidvisor som sjöngs igår, men den där tycker jag är så pass snäll att det är tillåtet att sjunga med.
Förra gången det inträffade ett mirakel på Behrn Arena då var jag naturligtvis inte med! Jag tänker på Hammarby-matchen alltså och jag ska villigt erkänna att det surrade ett antal tankar i undertecknads stackars skalle igår och en av dom tankarna var just att om jag inte finns med på Behrn Arena så kanske mitt stackars ÖSK kanske kan lyckas. Tack och lov behövde jag inte avlägsna mig, det löste sig ändå. Och för första gången på länge kunde vi lämna Behrn Arena utan gam-nacke, den överlät vi till motståndarklacken med nöje.
Och som det inte är nog, det var faktiskt första gången i år som ÖSK lyckades vända ett underläge till seger. Visst, vända underläge till oavgjort har laget lyckats med men att vända till seger det vittnar om att starkast vilja vinner, för så var det igår. Även om det finns vissa andra som menar på att seger för det första var orättvis, för det andra hade ÖSK tur och för det tredje hjälpte domaren till. Om vi skulle ta och stanna upp en stund mitt i all glädjeyra och analysera dom där tre begreppen lite grann.
Tur ingår i vinnarreceptet, det har konstaterats förut och det konstaterades igår, inget att snacka om den saken. Ta bara en sån sak som höjdhopp, ett par decimeters luft mellan hopparen och ribban eller klara med kraftigt darr på ribban, skit samma huvudsak är att ribban ligger kvar efter hoppet. Alltså tur ingår i vinnarreceptet!
Orättvis seger eller inte? Grundprincipen i fotboll är att det lag som gör flest mål vinner, så enkelt är det och sätter inte motståndarlaget sina chanser då vinner heller inte motståndarna. Sen ska väl tilläggas att Peter Westman spelade upp sig rejält mot föregående matcher sedan Hammarbymatchen på Söderstadion och svarade för en riktigt fin kämpainsats, inte att förglömma och då är segern ännu mindre orättvis anser jag!
Hjälp från domaren? Ja, inte hade ÖSK det igår i varje fall, det var ett oräkneligt antal frisparkar som gick ÖSK emot och hur många gula kort drabbade GAIS igår? Just det, noll stycken. Dessutom står Jonas Ericsson i djup skuld till ÖSK i form av en missad straff nere i Helsingborg, en straff som var så tydlig att det går inte att få en tydligare straff men domare Ericsson valde att fria något som fick konsekvenser för många matcher framöver. Så om nu frisparken som ledde till 2 – 1 målet var felaktig så var den i varje fall amortering på en skuld, tråkigt nog var det GAIS som fick betala priset för Helsingborgs framgång men vem har påstått att livet är rättvist? Och som vanligt var ju bollen rund och fotbollsplanen grön, inte att förglömma!
Annars började ju matchen som man liksom har tvingats vänja sig vid som svartvit supporter, motståndarna gör mål i den 6:e – 7:e matchminuten och så orkar Örebro inte jobba sig in i matchen utan spelet bryts ner sakta men säkert. Men inte igår! Utan att vara någon expert så skulle jag vilja påstå att det är fem spelare som har särskild del i det i olika former. Peter Westman, Joel Riddes, Magnus Wickström, Sebastian Henriksson och sist men inte minst Abgar Barsom!
Grattis på 30-årsdagen förresten Abgar och välkommen till tillbaks till Örebro kanske man får passa på att säga. Fräls oss Abgar var det någon som ropade från Västra stå hörde jag, vet inte om Barsom hörde det men han tog oss supportrar på orden bokstavligt. Det finns många som roar sig med att spekulera inför saker och ting och en sak som det spekulerats friskt var den om Abgar Barsoms form. Orkar han spela 90 minuter? Jodå, svaret på den frågan var ett klart ja och frågan är om det inte var Abgar som med sin fläkt och energi fick med sig dom övriga spelarna i ÖSK som lyckades vända och vinna.
Frisparken minns jag faktiskt inte så mycket av, det liksom svartnade för ögonen när han fyrade av sin kanon så nervös var jag. Sen utbröt ett jubel utan dess like! Jag vet inte hur många killar som kramade om mig, både kända och okända personer. Det hoppades, kramades och skreks på läktaren. Och det är just sånt här man lever för som fotbollssupporter, äkta glädje och känslor. Att kunna uttrycka sån glädje tillsammans med andra människor som man inte känner men som man ändå har någonting gemensamt med, det är fotbollskultur när den är som allra bäst!
Kvitteringen som föregick 2 – 1 målet var inte fy skam den heller, den kom liksom i ett läge när majoriteten av åskådarna på Behrn Arena nog hade gett upp hoppet. Grymt kul att det var Magnus Wickström som fick nicka in den i mål, alltid kul med en bredd i truppen av målgörare och särskilt kul att det är en back som går upp på en fast situation och får till det. Enligt uppgift i Nerikes Allehanda har tydligen Magnus varit förhindrad från tränarhåll tidigare att göra sådana offensiva insatser men har nu fått andra förhållningsorder. Vilket gav utdelning och således rätt beslut från tränarna!
Det kommer nog vara den sista kvarten och dom hemska tilläggsminuterarna som vi kommer att minnas bäst från gårdagens match. För ärligt talat inte var spelet så värst bra dom första inledande 75 minuterna och då menar jag inte att GAIS var så bra att dom fullständigt spelade ut ÖSK som AIK gjorde i matchen innan utan det var just den där berömda handlingsförlamningen som föregicks av det där tidiga ledningsmålet som fick ÖSK att falla tillbaks till gamla vanor.
Och det innebär väl också att Urban Hammar fortfarande har en del att fundera på. Två mål, inget fel i det men dom gjordes av en mittfältare och en back. Våra forwards har fortfarande svårt att få någonting uträttat. Sen beror det naturligtvis på vilka lag vi har kvar att möta och om det är hemma- eller bortamatch som avgör hur vi ska agera på plan.
Närmast väntar Malmö FF på bortaplan, ett Malmö som nog är borta från guldstriden och frågan är om laget nog är borta från Royal League också. Alltså kvarstår äran att spela för. Och för att ge en liten hint om hur jag anser att ÖSK ska agera i den matchen säger jag som Winston Churchill:
”Jag gillar grisar. Hundar ser upp till oss. Katter ser ner på oss. Grisar behandlar oss som jämlikar”
Forza Svartvitt!
