Målorgie på Eyravallen

Joel Riddez poänggivande slutminutsmål och Ricardo Costas sagolika fullträff var några få höjdupunkter i en annars mest kampfylld och tuff match mellan två svårslagna lag.

Lika bra att få det sagt med en gång. Kvalitetsmässigt var matchen på ett folktomt Eyravallen ingen höjdare men underhållnings- och spänningsmässigt var det riktigt trevligt.

ÖSK började matchen relativt piggt och avsaknaden av Larsen, Danielson och Mambo lös med sin frånvaro. Men ju längre halvleken led desto uppenbarare blev det att ÖSK saknar en anfallsdimension i sitt spel utan spelgeniet Larsen. Sundsvall kunde efter knappt tjugo minuter ta ledningen då Hermansson vräkte sig fram på Kalle Ståhls inspel. Oerhört passivt försvarsspel från de svartvita bäddade för den kallduschen. Repliken lät dock inte vänta på sig och Ricardo Costa nickade in sitt tredje mål för säsongen efter fint inspel av Patrik Anttonen bara nio minuter senare.

Sundsvall återtog ledningen omgående då Fredrik Lundqvists dåliga straffspark letade sig in bakom John Alvbåge. Axel Kjäll agerade klumpigt och bjöd Giffarna på det målet efter ett idiotiskt försök till brytning i eget straffområde varpå Tommy Bergersen bragdes om ända. Innan havleken var över bjöd gästerna på en snabb omställning som resulterade i Andreas Hermanssons andra mål för dagen. Rasande elegant chippade han in bollen via stolpen ur dålig vinkel bakom Alvbåge som var uppenbart frustrerad på att några spelare inte jobbade hemåt tillräckligt i defensiven för att hindra den målgivande kontringen.

Stefan Lundin agerade omedelbart och slängde in Joel Riddez på vänsterkanten i stället för en mycket blek Patrik Haginge, ett byte som höll på att belöna sig omgående då Riddez fick ett kanonläge vid bortre stolpen på pigge Anttonens inspel. Dessvärre valde Joel att försöka med en svår direktvolley i stället för att nicka och därmed gick bollen tillbaka till Anttonen som befann sig ute vid ena hörnflaggan. Kanske bara en väldigt oortodox form av väggspel?

Sundsvall kröp alltmer ner mot eget straffområde och när Tommy Bergersen tvingades utgå efter dryga femtio minuter tappade man, i stort sett, allt offensivt spel. ÖSK såg varåt det barkade och valde att göra allt större avkall på defensiven som inte behövdes. Ut med högerbacken Kjäll, in med Johnsen på topp, Furuseth ned på kanten och Anttonen blev högerback. Pressen mot Giffarna tilltog utan att det för all del skapade överdrivet med högkaratiga chanser.

Precis när man trodde att luften gått ur ÖSK och att gästerna rett ut stormen slog så Ricardo Costa till med sitt sagolikt vackra mål. Joel Riddez nickade in bollen till Costa framför mål, brassen i sin tur tog ned lädret på bröstet och med en underbar "lobb-cykelspark" hittade bollen nätmaskorna via ribban. Defintivt ett mål som kan komma att nomineras till det vackraste denna säsong. Än mer oro i Sundsvalls defensiva led och ÖSK hamnade i något slags andra andning med ökat tryck framåt.

Petter Furuseth Olsen blev varnad efter att MYCKET onödigt ha knuffat domaren, kanske borde det ha varit annan färg på kortet, och blev sedemera utbytt med ljumskproblem. Herish Kuhi fick chansen sista kvarten och var mycket pigg på högerkanten. Det ordinerades "full fart framåt" från ledarstaben och adepterna på planen gjorde sitt bästa för att trycka in en kvittering. Gästerna försökte kontra men saknade udd och hade inte något skott på mål i andra halvlek.

I stället kom kvitteringen med en minut och femton sekunder kvar av ordinarie speltid. En hörna signerad Klingberg letade sig fram till Joel Riddez som fick praktträff med vänstern. Bollen var på väg ned till Sundfors men Johan Andersson touchade, olyckligt för gästerna, bollen och ställde Sundfors som hann på bollen men inte mer än så. Fredrik Nordback var snabbt framme och hämtade bollen ur nätmaskorna och det var väldigt tydligt att ÖSK skulle satsa för att få behålla alla tre poängen i Örebro.

Ett paralyserat Sundsvall fick uppleva några jobbiga övertidsminuter och Christian Johnsen var en hårsmån från att avgöra matchen då han nickade utanför i jätteläge från nära håll. Den, mindre lyckade, domaren Åke Andreasson valde så att blåsa av matchen och poängen fördelades rättvist mellan lagen.

ÖSK gör en helt okej andra halvlek medan Giffarna bjuder in Svartvitt genom att backa hem och sluta anfalla vilket man lyckades så bra med under den första hälften av matchen. Patrik Anttonen och Ricardo Costa förtjänar överbetyg och undertecknad glädjer sig framförallt åt den förstnämndes härliga insats som ytterback. Med sin snabbhet och vårdade passningsspel kan han mycket väl vara i den rollen för att stanna. Costa (hej, hej Wirmola.. tittar du?) gjorde två mål och briljerade tekniskt, är nu uppe i fyra allsvenska mål denna säsongen och lär få ta alltmer ansvar på lördag på Råsunda mot DIF i avstängde PFO:s ställe härnäst.

Sundsvall var bra, men man föll så att säga på eget grepp. Andreas Hermansson var väldigt vass inledningsvis och Joel Cedergren benhård på mittfältet. Nye allsvenske bekantskapen Mikael Dahlberg slet kopiöst och krönte så när sin första match i landets högsta serie med ett mål, men Axel Kjäll förhindrade en riktig lyckodebut med att rensa på linjen. Jonas Wallerstedt får kämpa för att återta sin anfallsplats jämte Hermansson.

Domaren, tja... låt oss säga som så att det funnits rättsskipare som gjort bättre från sig på Eyravallen.

0 kommentarer