Tottenham - WBA1 - 1
Skönt men inte snyggt
ÖSK vann turligt hemma mot Örgryte i den så viktig matchen för bottenstriden. Inhopparen Patrik Haginge blev lagets stora matchvinnare med sitt nickmål i slutskedet.
Det finns segrar som är motiverade och bärgas via en innovativ, offensiv och trevlig fotboll. Andra segrar kan plockas tack vare ett effektivt kontringgspel och en stabil defensiv. Sen så finns det segrar som den i dag, som tas utan varken det ena eller det andra, som helt enkelt är en slumpens skörd och inte rättvisa för fem öre. Även om man naturligtvis kan hävda att ett resultat aldrig är orättvist då det handlar om att göra fler mål än motståndarna.
Det är bara att erkänna. ÖIS var bättre än ÖSK. ÖIS spel var fyndigare och mer genomtänkt, de hade ett bättre passningsspel. Man tryckte på framåt i stora delar av matchen. Ändå förlorar man. Den viktigaste slutsatsen av denna match måste sålunda vara att fotbollens vägar äro outgrundliga.
Redan inledningsvis tog gästerna tag i taktpinnen och det luktade baklängesmål flera gånger om. Örgrytes rappa anfallsduo satte ÖSK:s försvar under rejäl press uppbackade av lagets bäste spelare - Robin Ganemyr. Han fann ofta ytan mellan ÖSK:s mittfält och backlinje och Stefan Lundin tycktes inte ha något recept för att täppa till. John Alvbåge tvingades visa sig från sin allra bästa sida och gjorde en helt omöjlig räddning på Ailtons - vad det verkade - givna mål.
Örebros offensiv under första halvtimmen var snudd på obefintlig och supportrarna till laget var påtagligt missnöjda med sin favoriter. Under sista kvarten visade man dock upp lite grannlåt och Furuseth Olsen blev så när målskytt på Lars Larsens fina framspelning men volleyavslutet gick strax utanför.
Andra halvlek inleddes som den första med ÖIS i den spelförande och dominerande rollen. Man skapade chanser (Ganemyrs skott i stolpen och Ailtons friläge) men fick inte in bollen bakom en storspelande Alvbåge. Fredrik Samuelsson tvingades utgå med halvtimmen kvar att spela efter en smäll på knät.
- Jag gick in i ett motlägg i första halvlek och det blev bara värre och värre. Enligt läkaren är det en ledkapsel som fått sig en smäll. Det gör riktigt ont och vi lindade knät väldigt hårt direkt. Jag skall undersökas vidare i morgon, sa Fredrik till SvenskaFans efter matchen.
ÖSK kontringar blev allt vassare medan de blåröda gästerna stångades sig blodiga mot en välplacerad köttmur. När de flesta aktörer på banan började ställa in sig på att avsluta med säkerheten först och tänket att det viktigaste var att inte förlora slog han så till som en blixt från klar himmel. Inhopparen Patrik Haginge, som mest fått jobba hårt i defensiven under sitt inhopp, kunde nicka in matchens enda mål ypperligt framspelad av Patrik Anttonen. Haginges löpning innan målet var formidabel och startade i mittcirkeln, ÖISarna följde inte med och vips var "Hagge" fri med Dick Last och det blev en smal sak att skalla in bollen i mål. Hans tredje balja denna säsong vilket ger honom en hyfsad placering i allsvenskans skytteliga.
ÖIS försökte sedan åstadkomma något anfallsmässigt och tränare Ikkäläinen gjorde ett offensivt byte men till ingen nytta. ÖSK:s försvarslinje stod stark och rensade undan allt som kom i dess väg.
- Det var riktigt jobbigt att sitta vid sidan av. Men killarna gör ett väldigt bra jobb i defensiven och utöver stolpskottet skapar de inte så mycket, tyckte Fredrik direkt efter slutsignalen.
ÖIS var bra, intet tu tal om den saken. Robin Ganemyr var planens främste utespelare och gjorde ett stort jobb både offensivt och defensivt. Ailton var ständigt vass och borde naturligtvis utnyttjat något av sina två jättelägen bättre.
För ÖSK klaffade defensiven igen och att Stefan Lundins direktiv innan matchen hade gått fram var uppenbart.
- Vi hade talat om att vara väldigt aggresiva och det lyckade vi med. Inte bara i vi i backlinjen utan även mittfältet och anfallarna skulle sätta press på dem, avslutade en påtagligt nöjd Fredrik.
Bra i hemmalaget var stopperklippan Magnus Samuelsson som med bindeln runt armen gick i främsta ledet och föregick med gott exempel i närkampsspelet. Löpstarke målpassaren Patrik Anttonen var också duktig. Men bäst var John Alvbåge i mål som tog sin första seger mot 031-motstånd sedan flytten från Götet. Paraden på Ailtons närläge var av yppersta världsklass. Fredrik Samuelsson och Fredrik Nordback får också med beröm godkänt.
