Hammar om dåtid, nutid och framtid
Marcus Avenbrand träffade Urban Hammar en kväll i fobollshuset för att under ett par timmar prata om det som varit, det som är och det som komma skall. -Det behövs en handfull nyförvärv och man måste tillföra erfarenhet och dokumenterad kvalitet, säger Hammar i den långa intervjun som avhandlar allt från generande förluster till talanguveckling.
Klockan är bara 17:25 men mörkret lägrar sig redan över Örebro, regnet öser ner och det blåser alldeles för friska vindar. En riktig novemberdag helt enkelt även om det fortfarande återstår några timmar tills månadsskiftet verkligen är ett faktum.
Förra gången jag träffade Urban för ett längre samtal var för nästan exakt ett år sedan och jag var fylld av glädje efter att ÖSK tagit klivet upp i allsvenskan. Denna gång är det med en kombination av oro, lättnad och besvikelse över säsongen jag stegar norrut. Jag knackar på dörren samtidigt som jag står och beskådar den nya västra läktaren. Säga vad man vill om ÖSK men på arenafronten har det gått framåt i alla fall. För ett år sedan var det bara en grusgrop på kortsidan, nu står här en modern läktare med loger, butiker och till och med ett fullt utrustat gym.
Fotbollshuset är öde då spelarna har gått på semester och inte ens "Stallas" finns på plats för att störa lugnet. Urban låser upp dörren och släpper in mig i värmen. Vi passerar kaffeautomaten på vägen till hans kontor och jag noterar att hans rum är precis lika öde som förra året jag träffade honom. Det har naturligtvis sin förklaring.
- Det är rätt lustigt, ler Urban. För andra året i rad slutar jag som tränare för ÖSK och du träffar mig på min sista dag på jobbet.
Hur gick det till när du fick förfrågan om att ta över ÖSK under de sista matcherna, hade du det på känn?
- Jag hade inte fått några indikationer på att det var på gång, absolut inte. ÖSK sparkar nästan aldrig sina tränare. Det har skett en gång, 1978, och någon gång har en tränare slutat i förtid på egen begäran så det hör inte till vanligheterna direkt. Det kom som en överraskning för mig.
Hur resonerade du, fanns det någon tvekan att ta sig an uppdraget att rädda ÖSK kvar i allsvenskan?
- Jag tvekade definitivt inte, det går ju inte att göra det. Om klubben vänder sig till mig och vill ge mig förtroendet att reda ut en väldigt prekär situation så är det omöjligt att tacka nej. Det var som om någon i min familj skulle be om hjälp och då funderar man inte på om man skall hjälpa till eller inte utan det är klart att man ställer upp. Sedan blev det lite problem med min tjänstledighet, men till slut ordnades det upp fast jag fick vända mig till högsta förbundsnivå. Men det var självklart att jag ville ta mig an det här.
Kommer du ha någon annan roll i ÖSK nu när ditt tränaruppdrag är över?
- Jag är ju, som du vet, ÖSK:are och har varit involverad länge i föreningen och kan den utan och innan. En av anledningarna till att jag slutar är att jag varit här så länge och tycker man måste förändra kulturen lite grann i klubben och det gör man med hjälp av nya människor. Jag har varit här i sju säsonger nu och behöver få en distans till det hela.
Många supportrar hade gärna sett att du fortsatte som chefstränare efter den fina hösten.
- Det är jag väldigt glad över, och känner mig hedrad av, att de säger så. Jag har känt det stödet väldigt starkt och jag uteslöt egentligen inte en fortsättning helt och hållet, men jag har kommit fram till att jag skall fullfölja mitt kontrakt med förbundet. Jag vill inte bryta det, men det är inte utan kluvenhet som jag lämnar klubben, det kan jag erkänna.
Urban tog över laget bara några dagar innan den ödesmättade bortamatchen mot Trelleborg på Vångavallen och hade inte speciellt mycket tid att arbeta på. Du hade sett en hel del av ÖSK:s macher, vad kände du var viktigast att prioritera på de första träningarna inför matchen mot TFF?
- Att ge en väldigt tydlig bild av hur jag ville att det skulle se ut så att spelarna förstod sina roller. Det innebar vissa förändringar naturligtvis, men jag ville arbeta fram stabilitet och säkerhet för laget.
Jag själv satt på Västkusten den här tiden men rapporterna från träningarna talar om att ni arbetade mycket med försvarsspel i början.
- Man börjar ju bakifrån. För det första släppte laget in väldigt mycket mål och förlorade matcher på det, säger han och fortsätter:
- Det har varit den stora utmaningen för mig att på kort tid jobba med en extrem resultatinriktning, vi var tvingade att ta trepoängare. Då kan man inte välja att prioritera försvarsspelet som i Trelleborg varenda match, men där var det viktigt att täta till och ta poäng. Om vi fortsatt på samma sätt är jag säker på att vi inte hade släppt in tio mål på de här tre matcherna, (Helsingborg, Djurgården och Kalmar, red.anm.) men jag var helt klar över att under september måste vi ta ett antal trepoängare, och det var absolut nödvändigt för överlevnad och då får vi spela på olika sätt, helt enkelt.
- På bortaplan har det blivit väldigt, väldigt svaga resultat och då måste vi prioritera stabilitet, i alla fall i min första match mot Trelleborg. Men på hemmaplan måste vi ändra strategi och vara mer offensiva som i matchen mot Gais, vilket vi lyckades med om än med knapp marginal. Nere i Malmö var vi nära poäng, de gjorde en väldigt bra match och det syntes hur glada de var att ha vunnit den matchen och även om vi inte hade någon offensiv att tala om då så var vi ändå väldigt nära poäng. Bara en gnutta tur och vi hade fått med oss någon pinne hem.
Personligen var jag inte allt för besviken efter uddamålsförlusten mot Malmö men den innebar samtidigt att matchen mot Helsingborg på Behrn Arena i nästkommnade omgång blev ännu viktigare. Tre poäng kändes som en absolut nödvändighet.
- Det blev en väldigt offensiv fokusering inför den matchen men så gör det bästa forwardsparet i allsvenskan, Henrik Larsson och Razak Omotoyossi, två mål på några minuter – en fruktansvärd start. Jag kan inte riktigt skylla på taktiken där, utan vi var tagna av stundens allvar och var ouppmärksamma snarare än att vi begick något taktiskt fel. Efter det var vi väldigt starka, taktiken gick hem till 100% och vi vann rättvist med 4-3.
Optimistiska känslor i både truppen och bland supportrarna inför Djurgårdsmatchen på Stockholms Stadion som följde därpå.
- Där kunde vi kanske varit lite försiktigare. Jag kände också att vi ville överraska dem. Samma spelstil i match efter match gör att motståndarna blir väl förberedda. Vårt mer offensiva spel hade kanske kunnat gå hem mot Djurgården om dom inte gjort 1-0 väldigt tidigt och 2-0 efter ett förfärligt misstag. Återigen, det är inte taktiska fel, utan vi slarvade. Sen kanske vi hade kunnat välja ett par andra alternativ men det är lätt att vara efterklok.
Sen följde matchen mot Kalmar FF och ÖSK blev frapperande enkelt avklätt mot ett guldjagande gäng smålänningar.
- Matchen mot Kalmar var den sämsta under min tränarperiod. Den var faktiskt generande dålig. Allt vi hade planerat sprack och de avväpnade oss på ett mycket enkelt sätt. Kalmar neutraliserade vårt anfallsspel med att ställa sig i vissa positioner och de behövde inte ens jobba särskilt hårt, vilket var väldigt tråkigt. Vi hade inget motvapen.
... så Nannes taktik överraskade Er?
- Nej, egentligen inte. Men de var så otroligt självsäkra och hade ett sådant självförtroende, ett kollektivt självförtroende i sitt lag att de väntade ut oss vilket gjorde att vi blev nervösa och så kom det ett tidigt baklängesmål igen varför vår matchplan sprack. Det var den sämsta matchen och det gällde att vi snabbt kom upp på banan igen efter det.
Det gjorde vi verkligen, segern i Borås var en av säsongens allra bästa ÖSK-insatser.
- Ja, men jag är inte speciellt förvånad. Vi visste nästan in i minsta detalj hur de skulle uppträda. Laget gjorde exakt vad vi hade föresatt oss att göra och jag har aldrig varit så noga i matchförberedelserna som till matchen mot Elfsborg. Vi visade videoklipp och hade detaljerade genomgångar. Vi är alltid noggranna inför matcherna, men nu var det extremt noggrant. Matchen gick oss i händerna precis som vi tänkt.
Elfsborg "vilade" många spelare och jag tänkte säga något om att "motivation slår klass" men det kanske inte är helt rättvist sett till den fina match ÖSK presterade?
- Visst, Elfsborg var regerande svenska mästare och de är starka på Borås Arena. Man är faktiskt det mest offensiva hemmalaget av alla i serien. Det är bara MFF som kan mäta sig med den offensiva attityden på sin hemmaplan. De spelar med en väldigt hög press och lämnar samtidigt väldigt stora hål i backlinjen och vi visste att vi skulle få chanser att utnyttja det om vi bara kunde ligga rätt i positionerna. Något vi lyckades väldigt bra med och i andra halvlek fick vi kontringarna vi räknade med att vi skulle få och kunde avgöra matchen på det. Så matchen i Borås blev en fullträff och det hade med våra förberedelser att göra.
Dagen efter segern i Borås säkrades ÖSK:s allsvenska kontrakt då Brommapojkarna förlorade hemma mot Kalmar. Detta gjorde epilogen mot Gefle till en match utan riktig nerv.
- Vi var väldigt glada hela veckan innan den matchen och för en gångs skull kunde vi släppa ned axlarna lite men vi jobbade ändå bra på träningarna. Det är inte många som tror det och fansen undrade om vi inte jobbade seriöst den här veckan men det gjorde vi verkligen.
- Däremot hade vi inte samma anspänning till matchen och jag kände att det slog lite fel där när de kom fram på sin högerkant och skapar ett jätteläge som de utnyttjar direkt och jag tycker det åter visar på en bristande uppmärksamhet. Gefle kan sedan, som inget annat lag i allsvenskan, bevaka sin ledning med en nästan italiensk disciplin i sitt försvarsspel och jag visste att vi inte kommer få många chanser i matchen. Mot Elfsborg kommer man alltid att få sina chanser om man positionerar sig bra då de spelar ett så öppet försvarsspel men mot Gefle är det inte så och det är otroligt svårt att vända en match mot dem. Vi körde mycket en-mot-en och de två tidiga baklängesmålen innebar att vi ännu en gång fick jobba i uppförsbacke.
Även om matchen mot Gefle inte innebar möjlighet för något av lagen att förbättra - eller försämra - sina positioner i tabellen är Urban mycket missnöjd med förlusten.
- Jag var ledsen, vi hade ett så bra läge att avsluta med en dubbelseger och tvätta bort lite av det negativa som präglat säsongen. Men vi visade igen att vi är ett upp-och-ned-lag, en bra match följs alltid av en dålig. Vi har ju haft ett väldigt tufft läge under en lång tid och den anspänning som släppte efter Elfsborg kan ha påverkat insatsen mot Gefle.
- Det finns en mental faktor att ta hänsyn till, men det har det ju funnits hela tiden när vi varit så pressade så det kanske är lite billigt av mig att sitta och "skylla" på det. Men jag tror att det är en anledning till förlusten. Koncentrationen var inte den bästa och vi fick lida för det med två tidiga baklängesmål.
Just det här med tidiga baklängesmål vill jag gärna ta upp lite ytterligare. Jag skrev en artikel om det tidigare i somras men det har bara fortsatt och fortsatt och fortsatt. Har ni någon förklaring till vad det hela beror på. Har man oflyt? Är det dålig inställning?
- Nej, det har varken med oflyt eller dålig inställning att göra. Det är lätt att kritisera spelare, och många gör det också, för dålig inställning när det ser tafatt ut och på ett sätt är det sant men det finns alltid en orsak att man hamnar i ”mellanlägen” där man inte kan tackla, man ligger för långtifrån på grund av att man kanske har rört sig för dåligt, då blir man passiv och då får man direkt höra att man har dålig inställning. Men det är mer så att man gör fel saker än att man har dålig inställning.
Men oavsett om man gör fel saker, eller om man faktiskt har dålig inställning så går det ju inte att blunda för det hela. ÖSK måste ha slagit rekord i konsten att hamna i tidiga målmässiga underlägen.
- Det stämmer och det är en förfärlig känsla och det blir en hake psykologiskt. Rädslan för någonting skapar just ofta denna situationen. Nu skall jag inte säga att det fanns en rädsla i laget, men det fanns en osäkerhet, en tanke som är negativ. Du kan inte som tränare gå ut och instruera negativt och säga ”gör inte det”, ”du får inte göra så”, ”du får inte gå in för långt i banan” eller ”slå inte för tidiga inlägg”, då har du ändå nämnt ”tidiga inlägg” och ”gå för långt in.. ” och just därför gör man detta, det är en stor och vanlig tränarfälla.
- Det är mer psykologi än man tror, men jag frånsäger mig naturligtvis inte ansvaret. Jag har inte lyckats stoppa de tidiga målen bakåt men många av dem är faktiskt riktiga pärlor som är svåra att försvara sig emot. Men jag vill nog säga att misstag, felbeslut och en psykologisk påverkan ligger bakom detta problem, inte taktik i så stor utsträckning.
Men när man släppt in de tidiga målen i match efter match, menar du att man inte skall ta upp det i genomgångarna och t.ex. säga åt spelarna att vara extra uppmärksamma under inledningskvarten?
- Nej, man får inte ägna sig åt negativ coachning och prata om de här tråkiga matchupptakterna, det är ett pedagogiskt kardinalfel. Man skall endast koncentrera sig på vad man skall och måste göra.
- Jag kan inte säga ”Du får inte ställa fel frågor nu, Marcus” för då kommer du genast att börja tänka i negativa termer och undra vad det är för frågor som är fel och blir på så sätt osäker, men samtidigt så går det ju inte att ignorera det här problemet heller. Faktum är att vi har släppt in många tidiga mål och medvetenheten om det är total.
Det är inte bara tidiga baklängesmål som är en väldigt negativ trend för ÖSK. Urban tycks läsa mina tankar och innan jag hinner ställa frågan om varför vi alltid är så svaga i bortaspelet så har han börjat besvara den.
- Det finns ingen anledning att spela så dåligt på bortaplan. Om jag hade tränat laget nästa år så hade jag förväntat mig precis lika bra resultat borta som hemma. Spelar man på ett konsekvent sätt och gör saker på rätt vis så skall det inte vara så stor skillnad taktiskt och spelmässigt på spelet hemma och borta. Det är när man rensat hjärnan, när varje spelare har en stark tro på sig själv och inte tänker negativa tankar som vårt spel på bortaplan kommer att bli bättre.
- Till matchen i Borås till exempel, då talade jag bara om hur vi skulle spela. Jag nämnde inte ett ord om matchstart eller något sådant på hela veckan. Vi ville inte ha in negativa tankar och vi var så fokuserade på att göra en bra match. Det är ett tränaransvar att få till det tänket.
Finns det då något man kan göra för att få slut på bortaspelsproblemet?
- Om man ser till bortaspelet så går det långt tillbaka, ÖSK har varit dåliga borta år efter år. Man går in i varje säsong och det är nästan det första man säger att ”i år skall vi göra bättre bortaresultat” och så blir det en speciell uppladdning, speciella förberedelser mentalt, man pratar mycket om just den saken och då är man ju där igen. Det finns en överdriven uppmärksamhet på det negativa, vilket gör att man går just i de här fällorna.
Att ÖSK:s svaga uppträdanden på bortaplan går tillbaka längre i tiden än innan det anlades konstgräs på Behrn Arena är ingen hemlighet. Annars är det ju lätt att tro att det är det ständiga underlagsbytet som gör att resultaten är så skiftande. Kanske är det inte nödvändigt att förlägga så många naturgräspass inför bortamatcherna?
- Min åsikt om det är, och det har jag kommit fram till efter fem år på konstgräs, att det inte finns någon mening med att träna på vanligt gräs en hel vecka innan en bortamatch. Det finns ingenting i våra resultat som stöder att det skulle vara bra. Jag är av den uppfattningen att man skall träna på det bästa underlaget. Är det bra gräs under sommaren då det inte är någon större skillnad på natur- och konstgräs har det inte så stor betydelse. Men som vi gjorde när vi tränade på en gropig plan på Trängen bara för att det var naturgräs, det gav sämre kvalitet på träningen än om vi hade tränat här på Behrn Arena.
- Min slutsats just nu är att det inte är nödvändigt att växla underlag så mycket. Det skapar en del problem med skador också när man skiftar hela tiden. Vi har under de fem senaste åren bytt hela tiden beroende på vilket underlag nästa match skall spelas på och vi har inte haft någon nytta av det och man bör verkligen fundera över hur man skall göra. Konstgräset har den fördelen att det alltid är likadant och du vet att du får bra kvalitet på övningarna.
... men ÖSK:s träningsmöjligheter är inte så bra?
- Det är en av mina huvudpunkter för framtiden. Nu bestämmer vi inte själva när vi vill träna och det är naturligtvis inte bra. En tränare för ett allsvenskt lag måste kunna bestämma var, när och hur laget skall träna. Det kan man inte som tränare i ÖSK i dag. Vi är låsta i dag och har ingen alternativ fotbollsplan. Det finns ett akut behov av en ”ÖSK-gård”. Vi har en förskräcklig situation här i stan med bara en enda konstgräsplan som dessutom är vår matcharena. I Stockholm och andra städer anlägger man massor av konstgräsplaner, men här i Örebro har vi bara Behrn Arena, så vi ligger efter. Långt efter, till och med.
Det är rätt lustigt egentligen. Vi var först med konstgräs...
- Ja, det stämmer. Vi var först med konstgräs på matcharenan, men nu ligger vi efter och vi har inte de träningsförhållanden man kan önska. Samtidigt tycker jag att Behrn Arena är en ypperlig plats att vara på, men vi bestämmer inte när vi är där och det är absolut inte bra att vi har en begränsad tillgång till arenan.
- Vi åker runt till olika planer i Örebro när vi vill träna på naturgräs. Vi har blivit väldigt väl bemötta, men vi vet fortfarande inte den ena veckan var vi skall träna nästa. Så, en egen träningsanläggning är prioritet ett. Det är bara att se på de andra allsvenska lagen som har Kaknäs, Karlberg, Kamratgåren, ÖIS-gården, GAIS-gården etc. och dessa lag har jättefina förutsättningar. Vi har en bra samlingspunkt här med kansliet, fotbollshuset och arenan, vilket är bra, men träningsdelen är inte alls tillfredsställande.
Vad skulle du helst se att man gjorde för att lösa detta?
- Det är mycket viktigt med en samverkan mellan klubbarna och kommunen. Man kan inte bara sitta och skylla på kommunen och att Örebro Kommun inte gör någonting, det säger jag inte. Jag konstaterar bara att vi ligger efter och att vi måste ha bättre samarbete mellan klubbarna och kommunen för att få till samverkansprojekt om fler planer i stan. Vi är i akut behov av träningstid på konstgräs, både för ungdoms- och seniorfotbollen.
Jag kikar åter ned på mitt anteckningsblock och även om jag gärna talat om detta planproblem länge till inser jag att det är läge att gå vidare, inte minst för att diktafonen skall orka hålla ut hela intervjun. Jag har plitat ned "b-lag" som en av mina stolpar och frågan Urban hur han ser på det hela inför nästa säsong. Många av spelarna som inte riktigt tar plats i startelvan fick mycket sparsamt med matchträning i år.
- B-lagsspel är ju någonting som är på väg bort, i stället talar man om förstärkta ungdomslag. U21 är ju ett begrepp i Sverige nu och ÖSK kommer att vara med i den serien nästa år. Jag skall inte säga att det är klart till 100%, men det ingår i planen och det ersätter vad man annars kallar B-lagsspel. Många lag har matchat väldigt unga lag i de här matcherna men vi har valt att ställa starka lag på benen vilket gör att matcherna inte alltid ger så mycket, men tyvärr har det varit väldigt dålig ordning på serieuppläggningen i reservlagsfotbollen de tre senaste åren. Det är oacceptabelt för spelarna som behöver matcher.
- Lösningen blir att vi fortsätter att spela med talanglaget i förbundsserien, det vill säga division 3, och att ytterligare ett lag hålls igång och det är vårt reservlag som kommer att kallas U21. Där får man även ha med fem överåriga spelare (fyra utespelare och en målvakt, red.anm.) och då kan man tänka sig att t.ex de spelare som sitter på bänken i de allsvenska matcherna får spela i U21-serien. Där kan de få regelbunden matchning. Inte jättemånga matcher, men tillräckligt många.
Men med bara fem överåriga spelare så känns det ändå som att ett par spelare kan komma i kläm och inte få spela någonting?
- Det får man reglera med utlåning och truppstorlek. Truppstorlek, utlåning, U21 och talanglag måste synkas så att ingen spelare hamnar i vad jag brukar kalla ”matchskugga”.
En av dina första åtgärder när du tillträdde som tränare var att minska truppen. Vad var anledningen till det?
- Vi hade för stor trupp för att vi skulle kunna ha effektiva träningar. Det var för många spelare som låg för långt från A-lagsspel och inte var aktuella, vilket innebar att träningarna fick en prägel av utvecklingsträning. Om jag kommer in i två och en halv månad och måste prioritera resultaten före allting annat så måste vi vara effektiva. Det var nödvändigt att minska truppen och de spelare som inte konkurrerade om speltid fick gå ned i U-truppen temporärt. Det var inget roligt beslut att ta men det var absolut nödvändigt.
Men var det inte svårt att motivera för de här spelarna varför de "degraderades"?
- Nej. Det handlade inte om att degradera dem för dåliga prestationer, det handlade enbart om att optimera träningsförhållandena för A-laget. Vi var tvingade att göra det. Många kanske uppfattade det som en aning paradoxalt att jag som talat så mycket om utvecklingsträning och unga spelare gjorde så här. Men jag ville inte ha spelare i träning som inte var aktuella för spel. Men det är viktigt att understryka att detta var något tillfälligt under just den här hösten.
- Jag tror inte att de yngre spelarna blev lidande. Det är viktigare att träna med U-truppen och vara en viktig spelare där än att inte vara en viktig spelare i A-truppen när man ändå inte får spela. När läget såg ut som det gjorde i augusti, vi låg sist, var det direkt nödvändigt och de här yngre spelarna fick bättre uppmärksamhet under talanglagets träningar.
Om vi återgår till det här med truppstorlek, hur många spelare skall man som tränare ha till sitt förfogande anser du?
- Arton till tjugo utespelare samt två målvakter. Men man kan också ha fler målvakter i träning så att man hela tiden har en inskolningssituation för en yngre målvakt. Det är en organisationsfråga. Man kan mycket väl ha fler spelare i träning, men i en A-trupp, med spelare som är aktuella för allsvenskt spel, skall man som sagt ha arton-tjugo utespelare, anser jag. Sen kan man ha lite andra alternativ beroende på hur man utnyttjar tränarresurserna. Om man använder chefstränaren, den assisterande och dessutom utnyttjar Tipselittränaren, kan man jobba hårdare med enskilda spelare i stället för att Tipselittränaren jobbar så mycket med ett lag och man kan fokusera på enskilda spelares utveckling. Men då måste man också förstärka tränarsidan och så kommer det att bli.
Det här låter mycket intressant. Har du lust att utveckla det hela?
- Jag har ju lämnat min redogörelse till styrelsen där vi jobbat mycket med framtidsfrågor. Jag är gammal i gamet och har varit här längre än någon annan så jag har fått ta mycket ansvar för synpunkter på framtiden, den sportsliga framtiden, och sen får vi se hur mycket klubben tar av det. Men tankar att effektivisera talangutvecklingen finns och att lyfta upp spelarna tidigare in i A-truppen är vår förhoppning, men också att de skall ha en medföljande tränarresurs. Detta för att chefstränaren inte skall bli splittrad. Han måste självklart fokusera på A-laget, men samtidigt måste vi ha unga spelare i utveckling i den här miljön.
- Tipselittränaren skulle tillbringa ett antal timmar i veckan med A-truppen och ha fokus på de unga spelarna. Ibland blir det då kollektivt och att många spelare gör samma sak och ibland blir det gruppindelning. Samtliga tränare måste jobba hårt och spelarna skall ha verklig nytta av träningen och då kan man jobba i grupper. Men det beror också lite på vilken tid det är på året. På vintern är det inte lika resultatinriktat och då kan man ha mer utvecklande träning med de yngre spelarna tillsammans med de äldre, medan man i matchförberedande träningar under säsongen delar upp mer.
- Det är viktigt att de unga spelarna får komma in i skarpare lägen och inte hamnar i utkanten av truppen och får mindre instruktion och feedback. Nu hamnar de i något slags vänteläge i A-truppen, där man inte längre är lika viktig som man var i U-truppen och så får det absolut inte vara. Men det här en organisationsfråga och utnyttjandet av tränarresurserna är avgörande. Det här är ett måste för klubben.
När vi ändå är inne på talangutveckling. Vilket ansvar tycker du att ÖSK har för att tillvarata unga lokala talanger som Markus Gustafson och Jiloan Hamad?
- ÖSK skall inte klara av all talangutveckling själva. Örebros fotboll inbegriper alla klubbar och vi skall tillsammans vara bra på att utveckla fotbollsspelare. Det innebär att de som växer i till exempel Forward, i Adolfsberg och i Karlslund skall göra det och sedan, när tiden är mogen, skall de gå till den bästa klubben. Det finns inget konkurrensförhållande mellan ÖSK och de andra klubbarna i staden.
- ÖSK skall samverka med alla klubbar, och framförallt med de som är bäst på att utveckla spelare, och hamna i ett läge där man har nytta av varandra. Att man släpper spelare i bägge riktningar under givna förutsättningar och inte ställs inför nya problem varje år. Man måste komma fram till långsiktiga avtal. Sen är det så att om ex. BK Forward kontrakterar väldigt unga spelare för att de vill tjäna pengar på dem vid försäljning tar man därmed också på sig ansvaret för deras utveckling.
Men borde inte ÖSK göra allt som står i dess makt för att talanger som Hamad, Garaca och Gustafson skall hamna i klubben?
- Om Forward vill sälja Jiloan Hamad och Dejan Garaca till en klubb som betalar mycket, då kan inte vi göra något om t.ex Malmö är med i bilden. Jag tycker inte om situationen att ÖSK skall köpa spelare dyrt som är väldigt unga, utan jag vill att vi utvecklar spelare tillsammans. När de sedan slår igenom på toppnivå, det är då man får bra betalt, när det säljs vidare till andra klubbar. Då delar vi på kakan här inom Örebrofotbollen.
- Jag önskar att Markus hade kommit hit. Jag beskrev vår verksamhet för honom in i minsta detalj och hans tänkta utveckling här. Men om inte det räcker för honom så kan inte jag ta ansvar för det. Om han får ett mycket bättre kontrakt någon annanstans eller av någon annan anledning tror att han utvecklas bättre i t.ex Halmstad, då kan inte vi hindra det. Det känns inte som att vi kan ta ansvar för hans val.
Han angav bland annat som skäl att han valde Halmstad för att de säljer fler spelare till utlandet.
- Ja, det stämmer ju. Halmstad har en enorm framgång där och har varit otroligt duktiga på att fostra spelare som sedan går vidare ut i Europa. Det kan vara ett argument, om man ser sig själv som en sådan spelare och jag respekterar den åsikten. Jag är inte arg eller besviken på någon, utan konstaterar bara att det naturligtvis är en förlust för oss att Örebrospelare lämnar staden.
Per Johansson är en annan förlorad talang, han valde Djurgården.
- Per ville vi definitivt ha till ÖSK, men han kontrakterades som väldigt ung av Karlslund vilket naturligtvis försvårade en övergång till oss. Vi kan inte betala massa pengar för en femtonåring. Vi ville att han skulle komma hit och träna, vilket han också gjorde, men han såldes i stället till Djurgården, som är smarta och sätter honom i utlåning med precis samma upplägg som vi skulle ha gjort. Det är synd att han inte är vår spelare, han skulle ha blivit Allsvensk spelare hos oss nästa år, vågar jag påstå. Jag vill också påpeka att vi numera har ett bra samarbetsavtal med Karlslund, som båda klubbarna kommer att ha stor nytta av.
- Det är synd att en del talanger inte hamnar hos oss. Men det finns ett antal skäl till att det är så och det ena fallet är nödvändigtvis inte det andra likt. Det är alltså frågan om att de mindre klubbarna skriver kontrakt med väldigt unga spelare och därmed vill tjäna pengar på dem och det är svårt för oss att svara upp mot. Vi vill utbilda Örebrospelare. Stora pengar vill vi lägga på toppvärvningar.
- Vi kan och vill låna ut spelare till Forward och Karlslund t.ex. och även betala spelarnas löner, eller delar av dem, mot att vi i stället, när tiden är mogen, slussar in lämpliga unga spelare i vår trupp. Båda klubbarna gagnas och blir bättre av sådana lösningar. Det är en önskesituation, men jag kan inte påverka den.
ÖSK har lånat ut både Sandro Pavicevic och Niklas Lönnkvist till Forward men de känns inte som att vi får något tillbaka. Detta påstående kommer visserligen med mina svartvita supporterglasögon på men ligger det något i det tycker du?
- Jag uppmanade Niklas och Sandro att försöka välja en klubb att bli utlånade till där de får spela i A-laget på så hög nivå som möjligt, vilket de har gjort. Forward har haft glädje av det och spelarna har blivit bättre. Men jag känner inte till några detaljer i dessa avtal och vad de har kostat.
- Önskesituationen är att vi har råd att låna ut spelare som vi betalar lönen för utan att det kostar något för den andra klubben. I stället får vi möjlighet att skriva kontrakt med talangerna. Men om Forward skall betala våra spelares löner när vi lånar ut dem så vill ju inte de ge några spelare till oss. Allt har med pengar att göra.
Ett samarbete likt det AIK har med Väsby, där Gnaget tillochmed avlönar Väsbys tränare känns intressant tycker jag.
- Det är ett väldigt bra samarbete, där betalar AIK stora pengar för att kunna använda Väsby som ett utvecklingslag. Tiden är inte riktigt mogen för det än i Örebro. Jag hoppas att det kan bli det snart och att klubbarna kan tala konstruktivt med varandra, men det slutar ofta i konflikter som ingen mår bra av.
Regndropparna slår tungt mot fönstret utanför och vi drar en gemensam suck över det tråkiga höstvädret. Jag slänger en blick mot diktafonfen för att försäkra mig om att den fortfarande är vid liv, den har en tendens att dö i de allra mest olämpliga av situationer, men inspelningslampan lyser fortfarande, om än i en svagare röd nyans än tidigare och jag känner att vi talar på lånad tid. ÖSK:s framtid är något jag absolut vill avhandla innan vårat samtal är över och jag frågar hur Urban ser på den.
- Tränarfrågan är redan sen, det måste bli klart så fort som möjligt. Rekryteringsfrågan vad gäller spelare skall alltid vara öppen, klubben ska ha ständig verksamhet kring värvningar. Det gäller att vara effektiv när fönstren öppnar och att spelarna redan är färdigscoutade och väl kartlagda då. Det är något som kommer att kräva en del pengar och en ny tjänst och det finns sådana planer i ÖSK. Man skapar resurser för att kunna ha en rekryteringschef som jobbar nära sportchefen och stöder honom. Sportchefen har i dag inte möjlighet att kunna göra allt och det kan krävas att vi har en person som enbart fokuserar på rekryteringsfrågor, kanske på heltid. I en storklubb är detta en heltidstjänst och jag skulle gärna se att det blir så även i ÖSK och att man skapar resurser att lösa detta..
- Sen måste man förstärka laget till nästa år så att spelarna och laget får bättre förutsättningar att prestera bra och hjälpa de unga spelarna så att inte de får ta ett för stort ansvar. Det behövs en handfull nyförvärv och man måste tillföra erfarenhet och dokumenterad kvalitet.
Precis som i sommarvärvningen av Abgar Barsom...
- Ja, Abgar har gjort ett strålande jobb och varit en lojal lagspelare som framförallt arbetat hårt. Det är ett utmärkt exempel på en mycket bra värvning. Alla spelare blev bättre av att han kom hit.
Ju mer vi pratar om Barsom ju mer irriterad blir jag över att han inte kom tidigare, helst redan innan säsongen. Underskattade vi motstådet, överskattade vi vår egen slagkraft eller finns det något annat skäl till ÖSK:s kräftgång i seriespelet under säsongen?
- ÖSK underskattade konkurrensen och motståndarnas slagkraft. Man borde ha värvat starkare och åren när vi varit i Superettan har det pågått en kapprustning mellan de Allsvenska klubbarna. Man får även ta det psykologiska i beaktning. ÖSK som väletablerad allsvensk klubb, tvångsnedflyttade 2004, lutade sig lite mot gamla meriter och goda förhoppningar. Man resonerade; "Vi är ett mittenlag” medan våra konkurrenter, Trelleborg och Brommapojkarna, tidigt visste att det väntade en bottenstrid och var förberedda på det. Det är jag inte säker på att ÖSK var. Möjligen hade man för goda förhoppningar och för hög målsättning. Verkligheten är tuff.
- En annan sak är att fyra av lagen; Örebro, Brommapojkarna, Trelleborg och Gefle har de lägsta lönebudgetarna och det finns en obehaglig överensstämmelse mellan sportsliga resultat och ekonomisk omsättning. Det är tråkigt att säga, men så är det. Min slutsats är att vi måste hävda oss bättre genom att bli större, starkare, djärvare och offensivare när det gäller rekrytering av toppklasspelare. ÖSK måste göra sig mer attraktiva genom att ha bra verksamhet, bra träning och göra de rätta sakerna så att spelarna utvecklas ännu snabbare. Vi måste fortsätta att ta fram egna spelare och ser till att de är väldigt väl förberedda. De kraven kan fansen gott och väl ha. Det är vad som måste till om man skall ta några medaljer och spela i Europa igen som man gjorde i mitten på 90-talet. Man måste ge sig in i kampen som både är dyr och hård.
Men hur går man till väga för att bäst stå rustade för denna kamp?
- Man önskar kanske att spelare kunde ha låga löner och jobba hårt men det är jättedyrt med toppidrott samtidigt som det är oerhört krävande. Vi måste växa och kanske komma upp i en omsättning som är dubbelt så stor som i dag. Marknadsavdelningen jobbar stenhårt med utvecklingen av klubben, det kommer fler och fler åskådare till matcherna, arenan blir bättre och bättre och detta kommer att lyfta ÖSK. Framtiden ser ljus ut, men det gäller att hänga med.
Klockan har sakta tickat på under vårat samtal och eftermiddagen har blivit till kväll. Jag känner att det mesta jag velat avhandla har tagits upp men jag är också fullt medveten om att jag, medan jag ligger och skall somna på kvällen kommer att vara sur för att jag kommer på en massa frågor som jag borde ha ställt. Vi börjar så sakteliga att plocka undan efter oss, jag sätter på mig handskarna. Tackar Urban för både intervjun och att han tog över klubben i ett så svårt läge och är en av dem vi har att tacka för att ÖSK firar sitt hundraårsjubileum som ett allsvenskt lag. När vi står vid kaffemaskinen så tar Urban till orda igen.
- Jag vill återigen tacka supportrarna för deras otroliga stöd. Jag är glad, lycklig faktiskt, över att ha sett den positiva publikutvecklingen vi haft här i stan under många år. Vi har den starkaste landsortspubliken i Sverige om vi bortser från Elfsborg som har över hundra miljoner i omsättning och har blivit ett storlag. Vi är en förhållandevis liten elitklubb men vi har enormt stark publikstöd och hängivna supportrar. Det märks ju på SvenskaFans-sidan. Jag har läst en del nu efter säsongen när man kunnat slappna av lite och det är häpnadsväckande med det enorma, glödande och brinnande intresset för ÖSK. Där har ni toppkänning. Ni går före och vi skall hänga med på det och bli sportsligt lika bra. Jag hoppas att samtliga supportrar, gamla som unga, är tålmodiga. Man skall ställa krav och man skall ha förväntningar, men samtidigt vara realistiska och tänka på klubbens förutsättningar. Jag hoppas att man kan se bättre resultat, betydligt bättre resultat nästa säsong och att klubben kan undvika bottenstriden.
Med de orden tar vi i hand, jag slänger på mig mössan och drar upp dragkedjan på jackan så högt det bara går.
När jag öppnar dörren möts jag av ett kompakt mörker, en isande kyla som biter i huden och ett regn som tycks attackera från sidan.
Jag tar ett varv runt arenan och motstår frestelsen att gå in på Max och inhandla ett Frisco-mål.
Jag insuper fotbollsatmosfären, tänker tillbaka på säsongen och känner mig lyckligt lottad över att ha fått spendera nästan två timmar talandes fotboll med Urban Hammar.
