Krönika: "Vingel-Petter" är Vingel-Petter igen!
"Jag vet inte hur ordet klubbkänsla uttalas, än mindre stavas på norska. Något som jag emellertid har gemensamt med Petter Furuseth Olsen."
ÖSK står på randen till att ramla ur eller i bästa fall få genomlida ett mödosamt och nervslitande kval. Så ser trenden ut just nu (den senaste Helsingborgs-segern till trots) i en situation med fler skador än vad en förening med minimala resurser klarar av. Som om inte det var nog så har en av lagets tidigare bästa spelare, Petter Furuseth Olsen, bestämt sig och verkställt sin övergång från ÖSK till Hammarby precis när allsvenskan går in i sitt viktigaste och mest avgörande skede. Han kallades för "Vingel-Petter" i Norge och det är en titel som vi svenskar knappast fått anledning att ändra.
Jag vet inte hur ordet klubbkänsla uttalas, än mindre stavas på norska. Något som jag emellertid har gemensamt med Petter Furuseth Olsen. Massor med attityd men han har ännu en gång bevisat att hans klubbkänsla är lika med noll. Ett par bra månader i ÖSK, efter det lika blek som han varit i sina tidigare klubbar. Hur länge kommer han att ha önskan att stanna i Hammarby? Lite motgång och sen är det kört, eller? ÖSK är emellertid att gratulera. Ett par bra månader var tillräckligt för att ÖSK skulle kunna kamma in en sådär tre-fyra miljoner för spelaren ifråga! Men som supporter av en fotbollsförening där laget alltid är viktigare än själva individen så är jag glad att slippa en spelare som inte är intresserad av kontuinitet i tillvaron.
Denna krönika ska emellertid inte handla om Petter Furuseth Olsen, utan om hur verkligheten uppenbarligen är i Bosmantider och där fokuseringen på kontraktslängd blivit än mer viktig. Allt för att motverka att spelare lämnar "sin" förening utan att klubben får ersättning. Men det ställer också frågan om vad ett kontrakt har för värde idag på sin spets? Flera klubbledare har på senare tid erkänt att ett kontrakt inte är ett dugg värt om inte spelaren själv vill stanna i föreningen. Korttänkta uttalanden som profithungriga spelare inte är sena att anamma. Petter Furuseth Olsen var inte den första att utnyttja den straffsparken inför öppet mål.
Han genomförde mall 1A för att se till att klubben ville bli av med honom. Det var hur enkelt som helst! Börja först med ett par (helst inte fler) bra månader i din nya klubb. Allt för att höja marknadsvärdet till nya potentiella klubbar. Men se alltså till att det inte blir för många bra månader, det gör nämligen spelaren mer oersättlig i omgivningens ögon! Om det sen börjar gå emot så se till att du inte kämpar för att förändra situationen. Saknar spelaren fighting spirit för att göra sin egna situation bättre där han befinner sig så är det bara en fördel. Spelaren låter frasen "går det inte bra så är det bara att byta förening" bli sitt motto.
Se dessutom till att gråta ut i pressen, för tidningar är lättlurade och är därför aldrig sena att göra hela strutsar av några fjädrar när en spelare vill berätta om hur hemsk hans situation är. Tidningarna hjälper dessutom gärna till att förstora problemet, naturligtvis med några saftiga ord på löpsedeln för att förstärka intrycken och öka upplagan. Och voila - klubben som signerade kontrakt ett halvår tidigare vill plötsligt inte ha kvar den hyllade spelaren längre.
Svaret på varför klubbarna så lättvindigt låter spelarna bryta ett kontrakt har undertecknad funderat på länge utan att hitta bra svar. Varför inte säga "Glöm din dröm, vi har kontrakterat dig och vi släpper dig när VI vill - inte förr. Kamma dig, kom in i matchen och se till att öka ditt värde så kanske vi får anledning att sälja dig fortfare än du anar".
* * *
I skenet av den likgiltighet som Malmö FF:s stenstod till tränare Tom Prahl visar när hans lag gör mål så är det befriande skönt att se Celtics Martin O'Neill hoppa och studsa av glädje när Celtic kvitterade mot Barcelona häromsistens. En stor tränare med stor förmåga att visa känslor. Respekt!
Dennis Karlsson
Dennis.karlsson@mbox309.swipnet.se
