Lagbanner

Kommentar: Var det så bra egentligen?

Svartvitts krönikör Marcus Avenbrand analyserar gårdagens tillställning mot Helsingborg.

Pointer Sisters "I´m so Excited" ljöd genom högtalaranläggningen innan avspark. Månne var det någon slags ironisk känga till den fåtaliga publiken som tagit sig till Eyravallen denna blöta, kalla, vindpinade och allmänt genomgrå afton. Två halvdåliga lag på tabellens nedre hälft skulle drabba samman i en match som på förhand spåddes bli lika intetsägande och låst som vilken given italiensk tråkmatch som helst. Med dessa förutsättningar har jag svårt att tro att ens den mest exalterade av Pointer-systrar skulle känna sig förväntansfulla.


ÖSK spelade inledningsvis ett chansartat försvarsspel som enklast kategoriseras rysk roulett. Man kan klara sig både en, två, ja rentav tre och fyra gånger men till slut straffar sig en sådan godtycklig defensiv. Mest frapperade var att se hur en back hela tiden släpade två meter bakom sina kollegor för att på så sätt upphäva alla möjligheter att ställa kvicka skåningar offside. Nu spelade man ett allt bättre försvarsspel ju längre matchen led men under den inledande kvarten satt mitt hjärta, utan undantag, i halsgropen.

Understundom bjöd de svartvita i alla fall på lite grannlåt och det var roligt att se att man ofta fick med så många spelare i anfallen. Båda ytterbackarna och innermittfältarna hjälpte till i offensiven på ett sätt vi sällan sett denna säsong. Fredrik Samuelssons flängande upp och ned på kanten var beundransvärt. Om han fortsätter att prestera på samma nivå blir det svårt att försvara att han skall ingå i laguppställningen framöver. Då ingen annan lär vara av annan åsikt och ifrågasätta hans existens i backfyran. Han är, nästan i alla fall, den givnaste av de givna i dagsläget.

Anfallet som så småningom mynnade ut i Herish Kuhis första balja för säsongen var något utav det bästa ÖSK presterat i år. Många passningar inom laget. Många spelare med framåt. Ytterbacksinlägg. Huggning i straffområdet och ett avslut innanför målramen. Halleluja.

Genialiskt enkel.
Helt enkelt Mambo Mumba.



Det är inte utan ett viss mått av förvåning jag läser kommentarerna i forumet efter matchen. De flesta låter superlativen hagla, tydligen väldigt övertygade om att ÖSK gjorde en mycket bra match i går. Jag håller inte med och undrar om det helt enkelt är så att vi är så fantastiskt svältfödda på framgång och bra lir att man försöker göra gårdagens trepoängare till något mer än det verkligen var.


Jag såg inte mer än en nödvändigt kämpande och fantasibegränsad ÖSK-upplaga som hade den lilla tur som behövs för att vinna jämna matcher och som man saknat mot både Sundsvall och Djurgården. Nu låter jag förmodligen mer negativ än jag egentligen behöver vara men samtidigt känner jag ett behov av att återställa något slags balans i omdömena från matchen. Så bra var det inte. Inte ens efter en andra videokoll av matchen får det mig att ändra min ursprungliga uppfattning av gårdagen. ÖSK vann, ÖSK tog livsviktiga poäng. Gôtt så.


Nordback har gjort mål i de två senaste matcherna mot MFF på Eyravallen. Läge för årets första allsvenska balja på torsdag sålunda.


Segern mot Helsingborg var bara den första etappen på "helvetesveckan" och det är viktigt att man inte slår sig till ro och nöjer sig med att ha rott(!) hem denna, i viss mån, oväntade seger. Nu väntar Malmö på torsdag och Halmstad på söndag, två onödigt tuffa matcher där alla insamlade poäng känns som ren bonus. Att ge IFK Göteborg en hjälpande hand i guldstriden vore sålunda inte helt fel. Av helt egoistiska skäl givetvis.


Slutligen, jag har varit väldigt hård i mina bedömningar av Micke Danielson på sistone. För att låta udda vara jämnt måste jag då också kunna hylla honom när han hyllas bör. Detta är ett sådan tillfälle. Hyll, hyll Midas. Fortsätt i samma stil och jag kommer att börja propagera för att du skall erbjudas ett nytt kontrakt. Vare sig du vill ha ett eller ej.


Marcus Avenbrand
marcus.avenbrand@svenskafans.com


Marcus Avenbrand2004-09-21 14:00:00

Fler artiklar om Örebro

Fem punkter från vallen #3